Ett omaka par på vingliga stigar...eller hur en vacker Lusitano blev en norrländsk skogsmulle

Jag vill INTE......

2012-01-31T13:06:00.001+01:00

Jag är en sån där konstig prick som älskar alla sorts väder. Ju mer väder, ju bättre.
Går gärna ut och njuter av snöstormar, spöregn, och höststormar MEN det finns en sak som totalt släcker min livsandar och det är kyla. När termometern kryper ned mot tio minus, vill jag inge mer. Lider nått oerhört, och fryser nästan ihjäl. Jag sitter här med "skägget i brevlådan" som innehavare till två stora hundar som alltid i alla lägen vill gå ut, och en häst som måstes rastas åtminstone varannan dag. Har införskaffat allt i el-väg som kan värma, elsockor, elsulor, såna där kemiska kuddar man har i skorna. men inget kan lura mig. Jag vill bara lägga mig på soffan och dra en filt över huvudet, men det gå ju inte!
Vilken tur att man har lite sommarbilder att hämta tröst i.
Det ger mig vetskap om att jag nog överlever denna vinter också

Med mera focus på sitsen

2012-01-30T13:39:00.001+01:00

Igår startade vi upp en mycket efterlängtad kurs i Lögdö Bruks ridakademis regi (www.logdobruk.se/Ridakademi) det är så härligt att få inspiration denna dystra årstid.
Vår "fröken" denna gång är duktiga Angelica Hesselius,( http://www.tonus.se/) som är utbildad ridinstruktör i Integrerad Ridkonst, hos Christina Drangel. Tanken är att vi ska få utforma kursen efter våra önskemål. Ibland med häst och ibland utan.
Igår fokuserade vi på förra helgens "trend", sitsen fast vi tog det från andra hållet dvs. vi fick försöka känna av hur våra kroppar reagerar i olika lägen. Intressant och avslöjande. Vi provade att sitta på våra händer för att känna trycket av sitt-benen, å man blir mörkrädd när man känner hur spetsiga våra rumpor (även m. rejäl beklädnad) är,kunde inte låta bli att tänka : ska man verkligen utsätta en hästrygg för dyl.?
Kul var det att få se så många nya ansikten, alltid trevligt att få utbyta erfarenheter med nån annan än de man i åratal redan "tjatat" med. Nu längtar jag väldigt mycket efter nästa kurstillfälle.

Sits-clinic med Birthe Vogelius.

2012-01-24T09:20:00.001+01:00

Lägg till bildtext

Vill visa en bild jag tog under besöket på Katrins undersköna hingstar. Där kan man snacka spänst!

Nyligen hemkommen från en lärorik helg med mycket Aha-upplevelser, inspiration och bättre kroppskontakt. Hade förberett mig väl för denna helg med att studera Birthes mycket läsvärda bok : Spänst & Harmoni i ryttarens sits. Dessutom passade jag på att besöka min sjukgymnast dagen före avresa. Har under många år haft problem med en ond höft, som jag fått åtgärdad med jämna mellanrum på SCA hälsan.

Jag har trott att det är min höftböjare (som många ryttare har problem med) som varit anledningen till mitt onda, o att höger ben som ständigt kortas. "Min" sjukgymnast sa att han anade att mitt problem antagligen härrör från bålen - hmm intressant att ha det med sig till clinicen. Väl på plats i Vännes hos vår fröken Katrin Wallberg o hennes fantastiska ny byggda anläggning : Ridkonst Norr, började Birthe dagen med en föreläsning om Ryttarens Bärighet. Hon pratade om rörlighet, stabilitet, balans, följsamhet, muskelstyrka och avspändhet, lite om koordination, tajming och känsla. Birthe är en intressant föreläsare som på ett lättbegripligt sätt förklarar vad hon menar.
Så var det dags för sitsanalys. Tyvärr kunde inte alla som ville få en sådan pga. tidsbrist, så det var "först till kvarn....." jag var en av lyckligt lottade som med stor pessimism äntrade sadelbocken med en tryckmatta kopplad till dator, som skulle avslöja min sneda, skeva kropp inför hela församlingen. Snopen och förvånad fick jag veta att jag var en väldigt rak o jämn ryttare - Tjoho!
Procent fördelningen på de bägge sidorna var nästan bra, men bara nästan. Snopen så att jag höll på att trilla av bocken fick jag höra av Birthe att mitt problem med höften antagligen kom från bålen därför att jag jag antagligen rider med den ena axeln något framskjuten. Jamen visst har aldrig tänkt på det förut men när hon sa det var det solklart, det gör jag ju. Fick lägga mig på golvet o Birthe drog o strechade min kropp under några minuter. Sen hoppade jag upp på tryckmattan igen o min belastning o tryckpunkter var förändrade till 50/50 - fantastiskt! Kändes sedan som ett äventyr att följa den ena ryttaren efter den andra som klev upp på mattan med spridda resultat (många ryttare går omkring med gamla skador) o sedan få se Birthe under några minuter rätta till problemen som gav ett mycket bättre resultat vid den andra sittningen på tryckplattan.
Snabbt kunde "vi" (AR-tanterna) konstatera att vi AR-ryttare genomgående hade bättre fördelning o tryck i våra sitsar.
I församlingen fanns både dressyr och hoppryttare, å det var roligt att vi kunde samlas så här under samma tak. Det blev som en uppenbarelse när vi såg vad lite som behövs för att underlätta sin sits o i förlängningen underlätta för våra hästar. Efter dagens övningar lät vi Birthe provsitta i en AR-sade vilket hon aldrig gjort. Skoj att se hennes reaktion, hon kände efter o funderade väldigt länge innan hon sa nåt. Efter en stund i sadeln sa hon så här: en sån här sadel ger antagligen en väldigt optimal sits, man hamnar rätt utan ansträngning. Sadeln är smal o lättare för kvinnor att sitta i, den finns inte en massa uppbyggnad typ knävulster o dylikt som låser ryttaren i en felaktig position. Dessutom konstaterade hon att vi i den sadeln med vårt sätt att rida ger oss stabila mellandelar.Hon hade även en del invändningar mot sadeln, men likt en gammal hund, väljer jag att höra det jag vill.
Vi avslutade en intressant dag med en delikat middag, med vinfnitter o efterrätt.
Söndagen startade med en resumé av gårddagen, sen följde en föreläsning om våra olika kroppsdelar, o hur vi kan hjälpa dom på vägen mot en harmonisk sits. Efter lunch fick vi träna, strecha med olika hjälpmedel på olika stationer. Gammkroppen fick sig ett rejält uppvaknade. Nu ska här inhandlas bollar o balansplattor för detta är något jag tänker fortsätta med. Avslutar med att säga att
får ni möjlighet att delta vid en Bithes clinics GÖRNE!!!!!!

Nyttigt o välgörande.

Bildbevis på konverteringen.............

2012-01-20T20:15:00.000+01:00

SKOGSMULLE har landat !
Snart 4 år har gått sedan jag träffade min blivande, högtempade, sönderstressade, ädla fullblodshäst.
Ambitionen var att ge honom ett gott liv efter alla trauman han genom lidit.
Nuuu känns det som om vi är väldigt nära den drömmen. Quartzo har den sista tiden blivit den lugna trygga häst, jag hoppades att han skulle bli. Jag blir stum av förundran varje kväll på våra turer, alla övereaktioner är som bortblåsta, han blir sällan överilad, visst finns motorn o springglädjen kvar, men nu med behärskning.
Tycks vara så att vårt o hästars tidsperpektiv är väldigt olika. I hästarnas värld, krävs lång tid för att övertyga. Med min förra häst tog det nästan 5 år innnan jag kunde be henne om vad som helst.
Så jag har förstått att tålamod är den största förutsättningen för att få hästen dit man vill.
Att Quartzo dessutom ser ut som en riktig Skogsmulle, som ni kan se på bilden som föreställer hans käkgrop med tillhörande långskägg förstärker ju bara Skogsmulle-känslan - hihi

Vår "SKORESA"

2012-01-19T10:02:00.000+01:00

Igår var det dags för hovslagarbesök. Varje gång Kalle kommer drar jag mig till minnes hur vi hade det i begynnelsen Quartzo o jag. Fick inga signaler ifrån Helmers när jag bestämt mig för att det var honom jag ville ha. Mer än att jag skulle vara väldigt försiktig när jag tog på bakbensskydden, eftersom han var extremt rädd om sina bakben. Nåväl, han var nyskodd när jag hämtade honom så jag funderade inte hur det gått till.
När det så var dags, visade det sig att detta med skoning skulle bli ett stort problem. Hovslagar-Kalle ända från Ånge, skodde under den här tiden THF:s ridskolehästar så han fanns nära till hands.När han åtog sig att sko min häst hade vi ingen aning om vilket hästjobb som låg framför oss. Vi fick ge upp vid första försöket. När Kalle försökte lyfta Q:s bakben försvarde han sig med att försöka lägga sig över den stackars hovslagaren. Hmmm ett jätteproblem tornade upp sig. Försökte lösa problemet med massor med tålamod. Misstänker att han vid tidigare skoningar var nerdrogad, o det kändes inte som min lösning.
Gjorde i stället så att jag dagligen tog på o masserade hans bakben, för att övertyga honom om att inget farligt skulle hända. Började sedan försiktigt med hjälp av ett grimskaft be honom lyfta sina hovar pyttelite ifrån golvet, belönade o berömde, ökade sedan succesivt avståndet. Det här höll jag på med drygt ett år.
Kalle kom med jämna mellanrum o provade, med samma resultat som tidigare, dvs. Q försökte stjälpa omkull sig. Min bästa hovslagare hade en ängels tålamod, o sa att eftersom han aldrig visade några som helst aggressioner, kunde han stå ut. Han lyckade till slut få av honom skorna o verka litegrann. och jag fick investera i ett par boots. Nu har Kalle skott Quartzo i snart 4 år ,o dom har blivit de bästa vänner.
Quartzo har fortfarande nått trauma i sitt ena bakben, som gör honom lite bökig, han har helt uppenbarligen upplevt hemskheter i detta ben. Han darrar, visar underkastelesignaler o tycker att det är extremt jobbig att dra ut detta ben bakåt, men det går!
Känner stor tacksamhet att Kalle varit närvarande under vår "skoresa",

ALLA BORDE HA EN HÄST..............

2012-01-17T07:50:00.001+01:00

Jag är en sån där människa som vill o försöker tro gott om mänskligheten, även om man dagligen får bevis via media att så inte är fallet. Men jag sätter på mig skygglapparna o försöker ändå. kanske är det en bekvämlighetskänsla. Livet blir lite lättare att leva om man tror på godheten. Men när jag då stöter på patrull, vilket jag gjorde igår så blir jag så överdrivet besviken o ledsen. Mitt mående var kört i botten när jag på kvällskvisten for till Quartzo. Som ni vet fungerar det inte att vara upprörd i hästars närvaro, så med lite djupandning o försök att nå mitt förnuft, gick jag ut för att ropa in min häst. När han kommer gående emot mig o hummar, smälter hjärtat som smör i stekpannan. Redan där mår jag så mycket bättre.
Väl uppe på hästryggen i den milda kvällsluften, stannar världen till o det är bara jag o Quartzo som existerar i mitt medvetande. Quartzo som är den bästa terapeuten, är så lugn o stillsam. Han hoppar till när 2 hästar kommer rusande (i sin hage) ur skogen mot oss, han blir 2 meter i mankhöjd o hård som betong. Men efter 15 sekunder när han konstaterat att det inte var något farligt slappnar han genast av o traskar lugnt vidare.
För några år sedan hade sådan upplevelse fått upp honom i varv halva dagen.
Red några varv på träningsplanen, men hör o häpna, Quartzo var så lugn att han inte iddes galoppera.
Eftersom jag nu tror så gott om allt så kändes det som om Q var medveten om mattes tuffa dag o därför var extremt lugn. Inte vet jag men en behaglig tanke är det i alla fall.
Tror att världen skulle se så mycket bättre ut om alla elakingar hade en häst som terapeut

DET ÄR ALDRIG FÖR SENT

2012-01-16T13:49:00.001+01:00

...........att uppta sitt bloggande, en klyscha jag uppfann just nu.
Det är ju inte så att Quartzos o mitt liv är händelselöst - tvärtom, vi har så mycket bestyr att tiden aldrig vill räcka till. Efter mitt sista inlägg i juli har Quartzo gått i egen hage. Vi har provat med jämna mellanrum att släppa ihop pojkarna, men Q har genast tagit upp sitt jagande av Leo. Så jag har levt med en ledsen magkänsla hela hösten, eftersom han blivit helt olycklig då hans hag-grannar försvunnit ur sikte.
Men så......invigde vi det nya året med att prova ännu en gång, o nu fungerar det tack o lov igen.
Matten är väldigt lycklig av att få se sin häst i den lilla lugna, vänliga flocken. Har förstårs funderat jättemycket över det hela o jag kan inte för mitt liv hitta någon annan anledning till hans agerande mer än att allt startade då hagen bredvid fick en ansamling av brunstiga ston.
Idag mår Q så inni baljan bra, han är lugn, sällskapssjuk, o så otroligt vänlig. Visst finns det lite kvar av min "vinterhäst" men det är så logiskt med tanke på att hästarna för det mesta står stilla i hagen o bara äter - någonstans måste ju energin ta vägen. Av nöd är jag tvungen att rida honom minst var tredje dag annars blir han oridbar för mig. Kan kännas lite kämpigt ibland då vi den här årstiden är hänvisad till en smal, kurvig o halkig väg som vi delar med många bilister som lämnat huvudet hemma, o många travhästar som dyker upp i hiskelig fart.
Gick en klicker-kurs i höstas o den har gett oss så mycket glädje, så det blir en uppföljning till våren.
"Parellandet" känner jag fortfarande starkt för men tycker att det är svårt att träna utan instruktör, man blir lite mesig då man inte vet om gör rätt. Fick ynnesten att visa vårt samarbete för Frida Nygren vid ett tillfälle. Tror hon tyckte att vår relation var ok. Fick lite övningar med mig i bagaget, som vi med stor glöd övar på, men jag vill ha mer, mycket mer!
Några dagar i veckan beger vi oss till en närliggande plan o tränar lite skolor, o galoppfattningar o det blir som det alltid blivit, ömsom vin o ömsom vatten. Att påstå att vallacker skulle vara jämnare i humöret än ston, är min värld en fördom. Det är alltid spännande att lyssna in vad min kära häst har för dagsform.
Till helgen ska jag o några av mina hästvänner åka till Vännes o vår fröken Katrin och delta vid en 2-dagars clinic i sitsträning. Kursledare är sjukgymnasten, författaren o ryttaren Birthe Vogelius som skrivit en bok jag rekommenderar: "Spänst och harmoni i ryttarens sits". Hon har utvecklat ett analys-system då hon via en pallbock med sadel, och kan se på en dator hur man belastar o använder sin sits. Hon ger sedan råd om vad man behöver göra med sin kropp för att underlätta. Det ska bli väldigt spännande o roligt att delta.
Veckan efter ska vi AR-tanter starta en kurs, i just sitsträning. Fina Angelica Heselius som utbildat sig hos Christina Drangel blir vår fröken vid 10 tillfällen. Det blir både med o utan häst beroende på vädret.
Känns himla bra att ha mycket att se fram emot denna dystra årstid.
Här o nu ser jag mest fram emot kvällen då jag får borra näsan i min isbjörnsbeklädda underbara häst igen.

BRUNSTIG HINGST?

2011-07-15T11:36:00.001+02:00

Quartzo - konverteringens mästare, som får oss 2-bentingar att se ut som frågetecken, ganska ofta.
Hans sista drag har ställt till det ordentligt. Från att förnöjsamt ingått i det lilla grabbgänget som består av fyra mycket trevliga vallacker, har han nu totalt tagit avstånd till två av dom.
Min hyresvärd messade mig en tidig morgon och berättade att Quartzo hade jagat hennes hästar som en rabiat taliban hela natten. Hon blev tvungen att dela på dom innan avfärd till jobbet.
Skyndade mig dit för att bli övertygad o det gick snabbt, Q attackerade m. bakåtstrukna öron o blottade tänder när hans forna vänner så mycket som närmade sig den hagdelande tråden.
Som matte blir man förskräckt och ledsen speciellt när man inget begriper, att han ställer till sån oreda.
Jag satt igång o funderade, och funderade som en annan Baltazar..............
Den enda förklaring jag kan se är att Q drabbats av ett enormt testosteronpåslag eftersom det på ena sidan tråden befinner sig fyra små ljuvliga brunstande ston.
Han har de sista två åren levt utan närkontakt med det andra könet. Provade när han var ny hos oss mig att låta honom få dela hage med några ston, men där fick jag genast tji eftersom han snabbt som ögat klättrade upp på damerna. Att han var hingst ända till dryga åtta år, bidrar säkert till hans stora intresse.
Tackar min lyckliga stjärna att han inte är det minsta hingstig mot mig, han är lika go, glad och intresserad i vårt umgänge. Att han fortfarande gärna har lille Harald vid sin sida tror jag beror på att Harald är lägst i rang o därför upplever Q inte honom som något hot. Känner ett obehag, ungefär som när ungarna var små o hade gjort nå dumt, man känner sig lite skyldig, eftersom Q:s beteénde skapar en del extrakrångel för min snälla stallvärd. Vet att känslan är ologisk men den finns där ändå. Inser att hans nuvarande sinnestillstånd även blir jättejobbigt för honom. I ett desperat försök att dämpa hormonerna for jag på Travshoppen för att köpa det sedan länge beprövade Munkpepparn. Men se, det fanns inte, däremot hade dom en hel hylla med Hokus-Pokus-medel, bl.a en burk som det stog till "brunstiga hingstar" på. Enligt affärsinnehavaren var det precis den jag behövde (ante det när jag såg prislappen) när jag förklarat situationen. 600 kr. fattigare for jag hem med burken med ett litet hopp om ett lite lugnare Krokjala, utan hingstar. Nu har Q mumsat pulvret en vecka, o ingenting händer..........
En gång hingst alltid hingst? eller

Min Hjälte

2011-07-15T08:53:00.000+02:00

Fick ett hjärtevärmande samtal häromdan.
Det var en tjej som bor granne med våra fyrbentingar som med darr på rösten ville berätta vilken liten hjälte Quartzo är.
I vår grannflock går Q.s gamla kompis, lilla skäck ponnyn Bruno.
Bruno har haft det väldigt jobbigt i sin flock, hackkyckling som han blivit har han varit ständigt jagad, biten o sparkad. Det har varit helt hjärtskärande att se den lilla kraken. Efter några dygns jagande orkade Bruno inte mer, så han tydde sig så gott det gick med dubbeltråd emellan till sin gamla pålitliga kompis Q.
Q tog uppdraget på fullaste allvar o ställde sig så nära Bruno som möjligt o där stod han o vaktade Bruno så att han kunde lägga sig ner o sova. Q var själv så trött att han höll på att ramla på näsan flera ggr. då tittade Bruno förskräckt upp på sin "storpappa", men Q gav honom en lugnande blick så att han kunde fortsätta sin välbehövliga sömn. Det här upprepade sig många dagar i följd, till Bruno var så pass utvilad att han orkade umgås med sina antagonister igen.

Tycker att Quartzo borde få en bragdmedalj

Livat i hagen

2011-06-23T10:07:00.000+02:00

Igår kväll när jag skulle hämta Quartzo i hagen för vår sedvanliga kvällstur, var han fullständigt upptagen.
Fick en snabb blick som sa : sorry har inte tid med dig ikväll.
Anledningen till uppspelheten var att det kom en hög (5 st.) nya hästar i grannens hage.
En av dom är Q:s gamla kompis Bruno.
Vi satte oss på första parkett i den ljuvliga sommarkvällen, och njöt av hästarnas "föreställning
sommar, sol och vackra hästar- kan inte bli så mycket bättre

Men nu går det undan hörrni.....

2011-06-21T09:48:00.000+02:00

Long time no see! och var tog sköna maj vägen?
Man kan tro att inget händer i Q:s o mitt liv, men det gör det, varje dag.
Det viktigaste måste vara att min ljuvliga sommarhäst har återvänt. Det är nog bara så att jag har en vinterhäst och en sommarhäst, visserligen i samma förpackning men med helt olika innehåll beroende av årstid.
Knivigt men en intessant utmaning.
Just nu varavar vi seriös träning, med skogsluffardagr,och klickerträning.
Eftersom Q älskar att bli ompysslad, har han ett hårt arbete med att arrangera vår pysselstund varje dag, då det måste på många lager lera för att dra ut på borst-stunden.
"Grabbarna" fick i år rekordtidigt uppleva det dom längtat efter hela vintern, att få gå på gräs.
Redan i början av månden släppte vi 4 överlyckliga hästar på bete.

Vi missade månadsträningen med Anna-Clara Olofsson i maj då jag och kära maken drog en repa till Las Palmas och levde storstadsliv, (som omväxling) en mysig vecka.
En stad skönt befriad från en massa turisttjafs. Dessutom billigt, en stilig middag med en flaska vin kosade runt en hundring per skalle.

Vi har fått nya stallkamrater, till min glädje fick vi varsinn, Lena heter min. En härlig tjej med glimten i ögat, öppen och vidsynt och inte rädd för nya saker. Vi stormtrivs ihop och rider ofta ut eller ner på vår träningsplan tillsammans. Q:s kompis heter Harald Hårfager, en underbar nordiskille på 5 år.
När Lena hittade honom stog han övergiven i en hage efter några misslyckade starter på travet. Att hon blev förälskad kan jag förstå, Harald är en mycket vacker, trevlig och klok häst. Lena skickade Harald på inridning, (han skulle bli en westernhäst) i fyra månader.
Nu har jag förstårs "förlett" henne in på den "rätta-vägen". Så på bilden håller dom på att bli introducerad av Anna-Clara i den ädla AR-konsten.

Regler är inte alltid fel...

2011-04-26T14:56:00.000+02:00

Äntligen.......

2011-03-22T15:19:00.000+01:00

chauffören på den vita hästen är väldigt nöjd och glad över att vår AR-träning äntligen tagit fart igen, ett vårtecken så säkert som nått.
Vår vikarerand instruktör Anna-Clara Olofsson, var en angenäm bekantskap.
Nu är hjärnceller och kropp väckt ur vintervilan- yiipie!

Forts. Lever hästar i nuet - Det episodiska minnet

2011-03-18T13:21:00.000+01:00

Hittade en intressant artikel om just hästar i nuet. Har här saxat lite ur den.
Den viktigaste mänskliga förutsättningen för att kunna göra mentala tidsresor handlar om hur man lagrar långtidsminnen. Det explicita minnet lagrar fakta o händelser. Det kan i sin tur delas in i semantiska minnet som lagrar fakta o kunskap, o det episodiska minnet som lagrar upplevelser. Det episodiska minnet är precis som namnet antyder ett minne för händelser o episoder som är definierade i tid o rum. Det handlar om samspel mellan information om vad, var o när. Det prospektiva minnet är förmågan att föreställa sig o fantisera om framtida händelser. Motsatsen är retrospektiva minnet som lagrar information från det förflutna.
Dessa minnen antas spegla varandra; ju sämre förmåga man har att minnas händelser från det förflutna, desto sämre förmåga har man att föreställa sig framtida händelser. Eftersom högre funktioner i hjärnan traditionellt är kopplade till front alloben , som är mest utvecklad hos människan, har man tagit för givet att andra djurarter inte har förmåga att minnas händelser i det förflutna eller föreställa sig händelser i framtiden. Men senare forskning har visat att hjärnan är betydligt mer anpassningsbar än vad man tidigare trott.
I forskarvärlden går meningarna i sär om hurvida djur har ett episodiskt minne eller inte.
De brittiska forskarna från Unversity of Bristol har gått igenom de senaste kognitionsforskningen på djur o jämfört dem med med några mänskliga amnesifall. De menar att vissa djurarter som studerats beter sig på ett sätt som tyder på att de har förmåga att göra mentala tidsresor, medan andra inte verkar kunna det.
Planering längre in i framtiden är något som kräver att man tänker sig in i en framtida situation. Det finns många exempel på djur vars beteende man kan tolka som planering för framtiden.

Zoologen Christpher Bird vid Unversity of Cambridge upptäckte att råkor som som inte kommer åt att dricka vatten ur en behållare, lägger stenar i den för att höja vattennivån så att de kommer åt att dricka. Inte nog med det, de väljer de största stenarna som har störst effekt på att höja nivån.

Flera märkliga företeelser visar att vi inte kan vara säkra på att djur inte kan göra mentala tidsresor.

Tex. de välkända sörjande elefanterna. Att sörja kräver en föreställning om att den som dött inte kommer att finnas i framtiden.

Ett uppmärksammat fall är en schimpans på Furuviks zoo som vid ett 100-tal tillfällen visat att han gör mentala tidsresor. han har setts planera stenkastar attacker på djurparksbesökarna. Varje morgon samlar han stenar som han senare under dagen kastar på besökarna.

Hur är det med HÄSTAR då?

Det finns inga studier på att de kan göra mentala tidsresor.

Ett ökat intresse för detta forskningsområde o nya tekniker innebär att vi troligen kan få svar på frågan om djur lever i nuet ganska snart. Även om många frågor återstår att lösa, så börjar skickligt utformade expriment visa att
vissa funktioner i det episodiska minnet kanske inte är förbehållet oss mäniskor

Bortkastat - men kul ändå..

2011-03-17T14:09:00.001+01:00

man kan riktigt se på Quartzos min hur onödig han tycker att detta ska bli

men ganska skönt ändå att bli skrubbad

helt o.k med vatten också

en väldigt tillfällig, bländande vit häst

hade jag i lördags då jag vårskurade min kära häst

3 varv med såpa och rotborste, och jag fick en skinande vit springare.
Snabbt överstökat sa Quartzo, och rullade sig väldigt länge i hagen vid hemkomst.
Men nu vet jag hur fin han är under dyngan

HÄSTAR I NUET ????

2011-03-09T12:05:00.000+01:00

Quartzo i nuet eller häromdan i alla fall

Efter att ha läst i många s.k faktaböcker om hästar, och i en hel del artiklar, där det bestämt hävdas att hästar lever i nuet, känner jag mig som en riktig dumskalle, får liksom inte ihop det.

Varför har då Quartzo aldrig bråttom när vi ska ut på en tur, men taktar hela vägen hem?
Varför står "våra" hästar uppe vid grindhålet varje kväll ?
Varför lever alla hästar på den stora ridanläggningen rövare en kvart före utfodring varje dag?
Varför tomtuggar Quartzo innan han fått sin kvällsbytta, medan dom andra får?
Varför blir min häst spänd på det ställe vi träffade något farligt igår men som är borta idag?

I min värld vet de flesta hästar vad som kommer att ske och vad som har skett, o det kan ju knappast handla om nutid.

Någon klok mäniska som kan räta ut mina ???????

MATBYTTAN TOM........

2011-01-25T13:40:00.001+01:00

men man kan ju ana vart maten tagit vägen om man tittar på bilderna

fniss ,fniss

Diffusa träningsekipage....

2011-01-18T14:24:00.000+01:00

Är så ovän med min kamera, bilderna blir aldrig som jag tänkt mig.
Lägger ändå ut lite usla bilder från Bendt träningen

Bendt och min instruktör Katrin Wallberg som tränat akademiskt sedan 2000 och ridit regelbundet för Bendt sedan 2001. Hon är idag instruktör och författare inom AR. Hon av lade sitt riddarprov med en islänning (den enda i världen) 2003.
Sitt piaffprov genomförde hon 2007 med en American Curly

Här tränar vår "fröken" Katrin sin kallblodstravare Belligero 15 år. Honom köpte hon för 4 år sedan. Han var med Katrin en vecka i somras till Bendt i Danmark för träning. Jag är djupt imponerad av deras enorma utveckling tillsammans.

Lena Tegström med sin kallblodstravare Pilo Jo 7 år. Lena har deltagit vid Bendt-kurs tidigare men detta är första gången med denna häst. Lena har haft Pilo i sin ägo sedan 1 !/2 år tillbaka. Dom tränar kontunierligt för Katrin.

Marianne Fastén med sitt Lipizzanersto Thais III, 7 år.
Lena har deltagit vid många AR-träningar som "fotfolk" ända sedan 1998.
Lena importerade Thais som föl från Danmark. Hon har ridit in henne själv enl. de akademiska principerna.

Lena tränade AR för katrin Wallberg 02-03 med sin förra Lipizzaner.
Idag tränar ekipget för Anna-Clara

Fröken "Katrin" med sin makalösa PRE-hingst Valioso 3 år, som hon själv fött upp.

Om Valioso fortsätter utvecklas på det sätt han gjort hittills, om han för leva och ha hälsan och fortsätta att utbildas av Katrin kommer han att bli nå alldeles extra ordinärt

Anna-Clara och fina Educada

Bendt och Anna-Clara på sitt vackra PRE-sto Educada 16 år. Anna-Clara har tränat akademiskt sedan 1999 och ridit för Bendt sedan 2003, hon har avlagt Riddarprovet

En "braig" Bendt-helg i Nordmaling

2011-01-17T12:27:00.000+01:00

Fullproppad av nyttigheter och intryck är jag efter helgens clinic med Bendt.
Jag hade väl en anings fördomar om mästaren om hur han skulle vara, men tji fick jag, han var inte minsta "uppnäst".
Bendt Branderup är en mycket klok empatisk o ödmjuk människa.
Hans föreläsningar var väldigt fascinerande, hade kunnat sitta hur länge som helst o lyssnat på hans klokskaper.
Tyckte mycket om hans beskrivning att se ekipagen som en orkester som ska spela ihop. Han beskrev våra "hjälper" som instrument, han sa att han kunde ge oss instrumenten men att vi måste lära oss att spela själva, o framförallt att inte använda alla instrument samtidigt, för då kan det omöjligt låta bra.
Musik tolkas så olika av oss människor, så det står oss fritt att göra en egen tolkning av sin häst o känsla.
Vi fick under helgen följa 8 ekipage med olika hästar i olika åldrar o olika utbildningsståndpunkt.
De unga hästarna under longering, fram till mycket rutinerade ekipage som jobbade med skolgalopp o vägen fram till passage. Genomgående var det arbete med takt till samling, genom höftsänkning och bröstkorgsrotation dvs. höjning av frambenen i bogen. Väldigt lärorikt att sitta vid sidan om för att verkligen kunna se att det faktiskt var det som hände när ryttarna jobbade rätt med sina "instrument".
Det kan vara svårt i alla fall för mig att känna dessa saker, så det blev mycket konkret att vara åskådare. Det sista ridpasset som vi fick se var väldigt pedagogiskt då de elever som var nya för Bendt fick rida ett träningspass som om det vore "hemmaträning" dvs. utan inblandning av Bendt.
Kan förstå om nya eleverna fick väldig prestationsångest, vilket jag skulle ha fått, att under tystnad ha en hel hög granskare på sidan om måste ha varit jobbigt. Efter passet gjorde Bendt en resumé genom en diskussion med ryttaren om vad som var bra, vad som var överflödigt och var koncentrationen bör ligga vid egen-träning.
En mycket givande helg som gett mig massor med inspiration

LYLLO MIG...

2011-01-11T09:16:00.001+01:00

Som äntligen ska få uppleva min "husgud" Bendt Branderup "in the real world", i Normaling hela helgen.
Det ska bli så spännande.
www.logdobruk.se/res/Standard/clinicbent20111516jan.pdf

MEN VACKERT ÄNDÅ.........

2011-01-11T09:03:00.000+01:00

Så här ser vägsträckan ut på kvällarna när jag åker till kära Q.
Det är den enda vägen som vi kan rida på för att ta oss någonstans.
Lite mer tyngd på träden och vi får en naturlig hinderbana.
Håll med om att det är vackert.

UR LED ÄR TIDEN

2011-01-10T13:15:00.000+01:00

Döda kajor, inte muslimska självmordsbombare läste jag i sydsvenskan, nähä vad bra då.
Kan inte låta bli att tycka att mesta på vår vackra jord, verkar vara fullständigt i rubbning.
Fåglar trillar ner från skyn världen runt och fiskar i mängd strandar i Brasilien, Nya Zeeland, Japan och Italien.
Australien ligger snart under vatten. Känner ett stort obehag, vad är det frågan om?
Märkligt att vi inte pratar mer om det här. Om kungen skulle fisa offentligt, kan jag slå vad om att kvällspressen skulle skriva om detta på sidorna 6,7,8, 9, 11, 12, och mitten, men inte om våra mycket globala bekymmer, visst är det konstigt? Lider alla journalister av "strutssjuka"?

Sen kan man ju säga väldigt mycket om vädret, beroende som vi är av detta fenomen vi djurägare.

Det blir aldrig som man planerat, blev alldeles gråtfärdig på lörd. morgon när jag konstaterde att utetempen visade 22-, där rök ytterligare en långtur på ledig dag med Quartzo. När jag gick kvällsrundan med jycken var det 16 minusgrader och REGN???? vad i hela friden ?? Ingen blev väl mer förvånad på söndmorgon när det plötsligt var plusgrader ute. La min oro på hyllan och red ut på en ljuvlig 2-timmarstur.Släppte sedan ut en lycklig häst utan täcke i hagen, tror han rullade sig 118 varv han fick liksom inte nog. Hade närt en liten förhoppning om att han skulle bli lite renare efter sitt "snöbad" men effekten blev tyvärr den motsatta Det blir lite knasigt för hästarna med dessa väder växlingar. . Quartzo kan vara oriden i 4-5 dagar och så plötsligt ska matte rida av sig hela veckans samlade ridlust. Hans kondis och muskelsättning är inte på topp, men han har ändå inget emot våra sporadiska långturer. Jag får verkligen försöka känna av hur mycket mitt energiknippe egentligen klarar av, själv har han inte förmågan att säga ifrån, vill jag galoppera till Göteborg ger jag mig fasiken på att han skulle försöka.
Så även om tiden är ur led så är Quartzo i alla fall sig lik.

KALLT....

2011-01-05T12:28:00.000+01:00

en sammanfattnning av vintern, så långt

Klagolåt från Jämmerdalen.

2010-12-22T09:10:00.007+01:00

Long time no see, som nån annan bloggande vän uttryckte det. Å det är väl så det är för de flesta den här årstiden. Man har fullt sjå med att överleva i denna bistra vargavinter.
Den lilla energi man har går åt till "måsten", o man spritter ju inte precis av en massa blogg-energi.

Kan kallt konstatera att jag är den mest självduperande människan i ett par ridstövlar.
Varenda dag på jobbet sitter jag o längtar efter kvällens ridtur, när så kvällen kommer o mörkret har lagt sig o tempen fallit ytterligare några grader, har jag minst en miljon ursäkter för att låta bli att äntra min springare. Tänker att : fryser nog ihjäl, Q längtar nog in, plogbilen kanske kommer, Quartzo vill nog hellre klickerträna osv, osv. Snabbt har jag övertygat mig om att slippa undan. Håller nog på att bli gammal o bekväm för jag vet att de kvällar jag inte lyssnar på mina invändningar och faktiskt tar mig ut på en tur, belamrad med el-strumpor, el-sulor o trippla kalsonger njuter både jag o hästen, å jag blir så nöjd över min prestation.
Om jag lyssnar på mitt dumma jag och både tre o fyra dagar hinner passera utan ridning, blir det lite moment 22 av det hela eftersom jag vet att Q får ohanterligt mycket spring i benen, o det blir mer o mer gruvsamt att rasta "den vilde".
Tycker ändå att vår relation går framåt med stormsteg. Hans "dampanfall" har glesnat väsentligt. Han lyssnar så bra på det bästa verktyget jag har : rösten, med den kan jag övertyga honom om att det är lönlöst att börja takta o stressa upp sig. Med några ord kan jag få honom att faktiskt skritta på lång tygel hela vägen hem - en stor seger med denna vintertraumatiska häst.

För övrigt gruvar jag mig för att åter pina mig genom en julhelg. Sedan vår äldsta son dog för 5 år sedan har detta blivit den tyngsta helgen av alla. Även om Johan är med oss varje vaken sekund blir längtan o sorgen snudd på ohanterlig just under julen då ändamålet är att samla familjen.
Känner mig ändå lyckligt lottad som har mina 4-bentingar, dom blir till en oändlig källa till tröst.
Dessutom kommer mitt minsta barnbarn Elvis att lysa upp min tillvaro hela julhelgen.
Avslutar med att önska mina vänner en :

GOD & SKÖN och KÄRLEKSFULL JUL!

Ryttarstigens Duca

2010-11-10T13:54:00.009+01:00

Visserligen är detta Quartzos blogg, men eftersom hunden Duca ingått i hans flock sedan Q kom till oss, tycker jag gott att han också kan få vara med på ett hörn.
Före mitt nuvarande hästliv, var jag en mycket aktiv hundmänniska, och satt på div. stolar i den lokala brukshundklubben, jag var aktiv tävlingsförare och hade vid tillfället min tredje Spinone : Angus. Vi bestämde oss då för att skaffa en hund till då vi oftast haft 2 hundar i familjen och sett vilken glädje dom kan ha av varandra. Vi ringde vår favorituppfödare i Askersund och som på beställning hade hon en kull på G.
Vi hämtade hem vårt nya lilla knytte Duca när Angus var 3 år fyllda.
Angus tog snabbt och villigt på sig rollen som storebror. De bägge grabbarna blev ett team som följdes åt i vått&torrt. Dom kompletterade varann väl, Angus var den pigga livliga som tjöt av glädje när apportbocken kom fram medan lugna Duca aldrig skulle förnedra sig till dumheter som lydnadsmoment, spelade liksom ingen roll hur jag försökte motivera honom. Inte ens ICA:s färskaste frolic skulle kunna få Duca att hålla på med sånt "löjl". Han tyckte det var helt ok. att göra ett uppletande o följa ett spår, men sen ville han likt Ferdinand, bara ta det lugnt.
Ombytta roller blev det när skidor, sparkar och dragselar kom fram då var det Duca som tjöt av glädje medan Angus var mest likgiltig. När Duca var 7 år fyllda fick vi till vår förtvivlan låta vår Angus somna in för gott i våra armar 11 år gammal. Duca var plötsligt ensam, men eftersom han alltid varit en väldigt trygg individ,bekom det honom inte speciellt.
Tvärtom tyckte han nog att nu var det hans tid att få bre ut sig och ta plats.
Vid denna tidpunkt hade mitt hästliv tagit fart, så Ducas andra hem blev snabbt stallet, där han stortrivdes. I stallet fanns många småtjejer som gärna klappade o kliade.
Duca har varit en fantastisk "häst-hund" att ha med sig på ridturer i skogen. Han har alltid hållit sig framför mig och hästen och har stigen delat på sig har han stannat och "frågat" vilken stig vi ska fortsätta på. Vi fick två underbara somrar i skogen tillsammans Duca,Quartzo o jag, innan Ducas pålagringar i både bog o höft satt in.
Vi fick trappa ner på hans fysiska aktiviteter o se till att hans morgonmacka alltid innehåller en nypa glucosamin.
Idag är Duca en underbar gammal farbror på 12,5 år.han hör det han vill och ser lite dåligt,han har upprättat en del egna regler i senilitetens tecken.
Det är han som bestämmer var vi ska promenera o hur länge.
Han har likt en gammal gubbe ett nyväckt intresse för sötsaker, som han stjäl!!
En liten procedur har han i den dagliga verksamheten, när vi varit på kvällens sista "pinkrunda" stannar han i hallen och tittar ömsom på mig o ömsom på proppskåpet där han vet att matte har en skattgömma. Han piafferar som en värsta Grand Prix häst till jag tagit fram ett grisöra eller nå annat gott ur gömman.
På kvällarna ligger han med mig i soffan eller nedanför och kräver bestämt att matte ser till att klia& pilla oavbrutet. När han somnat o snarkar högljutt o jag i min enfald tror att jag ska få slippa en stund, tvärvaknar han och stirrar uppfodrande: fortsätt!!!
Det sista jag gör varje morgon innan jag beger mig till jobbet är att ge Duca en puss på nosen och tala om att: vi kommer snart.

Och varje morgon kommer en tår av tacksamhet att vi fått ytterligare en dag tillsammans.

Den "skämmiga" stordolmen

2010-11-05T07:50:00.003+01:00

Tillhör kategorin hästägare som tycker att det kan vara väldigt roligt att göra nåt annat med min kära häst än att rida. Därför bestämde jag mig i går kväll för att ta en promenad med Quartzo bort till träningsplanen. Ville testa att sätta ett vanligt bett i munnen på honom, då jag upplever att det kan vara lite svårt att få igenom den ultimata böjningen på stången.
Provade detta för något år sedan med totaltfiasko då Q fick kväljningar o bara ville spotta ut eländet jag stoppade i munnen på honom. Misstänker att han under sina 8 år i Portugal aldrig haft kontakt med ngt. annat än en stång.
Gårdagens reaktion förvånar mig. Bettet jag använde mig av är ett sånt där fiffigt bett som snurrar runt sig själv, alltså utan nötknäppareffekt. Han småtuggade vid den första kontakten o tyckte sedan att det där var väl ganska o.k. Kunde via sytrådstag i tygeln få eftergift, så långt var allt väl. När vi sedan skulle försöka jobba lite, krullade han ihop sig totalt. han hade inte mista lust att söka efter något stöd? provade en stund men då han inte ville jobba rätt med sin kropp la jag snabbt om kvällens planer. Vi ägnade oss istället åt en av våra favvolekar, lite seven games, som vi båda tycker är jättekul. Alltid när vi ska leka så plockar Quartzo fram sin "jättedolme"?? hoppas och tror att det är ett tecken på trivsel.
Tycker att det är lite märkligt att jag gamla tanten,upplever det som lite pinsamt då småflickorna på läktaren eller vid staketänden storögt undrar vad det är som "slänger" under magen på honom. Det tar liksom udden av träningen, ingen bryr sig om hur vi tränar, då fixeringen blir stannande vid hans jätteorgan.
fniss, fniss

Singing in the rain

2010-11-04T12:53:00.003+01:00

Men hörni, var kommer all negativ energi ifrån?
Det kan väl knappast vara någon nyhet för oss som varit med ett tag att på hösten blir det mörk, kallt och regnigt. Funderar då hur min omgivning hela tiden orkar beklaga sig över detta faktum. En massa negativ energi "haglar" över mig hela tiden med detta ständiga vädergnäll.
En ridtur i spöregn kan om man är rätt klädd vara väldigt uppfriskande, och det blir extra mysigt att komma hem till det ombonade stallet igen.
Uppskattar den varma duschen efteråt, mer den här årstiden.
Och visst är det jättemysigt att tända mycket ljus i mörkret, det blir så fint och man slipper se alla dammråttor som solen med sin urkraft belyser under resten av året.
Dessutom kan man krypa till kojs redan vid 21-snåret och läsa sin favorit bok utan att nån höjer på ögonbrynen.
Men jag är kanske kärringen mot strömmen?

Höstyster eller galen...

2010-11-02T07:35:00.003+01:00

Att våra vänner hästarna blir pigga som Ferraris på höstkanten hör till vanligheten har jag förstått. Min kära Q har jag under våra 3 år tillsammans iof. aldrig upplevt som seg och trött.
MEN....nu har galenskaperna återvänt. Quartzo går in i en rädslespiral under våra ridpass då han totalt tappar fotfästet, blir rädd för sig själv och blir onåbar för en förtvivlad matte. Han kastar sig hejdlöst åt alla håll och kanter, han backar omkring och gör tjusiga levader utan att ha någon som helst koll på vart åt det bär. Alla hans överlevnadsinstinkter blir som bortflugna.
Skräckupplevelser för en gammal matte som mig som har förra vinterns knäckta revben färskt i minnet. Har i mina förtvivlade stunder funderat på att sälja Q för att överleva, MEN det går ju inte hur ska någon annan kunna älska min galna häst lika mycket som mig?
Har nu bestämt mig för att hitta alternativ för att lugna ner den lille, då jag med stor besvikelse känner att jag misslyckats med min ambition att inge honom det lugn jag trodde om mig att kunna lyckas med.
Lösningen har blivit lugnande örter. Han får nu sedan två veckor tillbaka Hippo K9:s örtblandning Respons som innehåller lite kamomill och valeriana i kombination med ett magbalsam. Den sista veckan har varit i avsaknad av de totala utflippringarna.
Så det verkar som om örterna gett effekt, han är fortfarande som oljad blixt att rida men de skräckfyllda ögonblicken är borta. Vill ju att han ska komma till nån sorts insikt om att livet inte är livsfarlig att leva,
med lite tur kan örterna var en hjälp på vägen.

Ny medlem i flocken

2010-11-02T06:57:00.003+01:00

Fyra veckor har nu gått sedan min stallvärds nya häst Leo anlände. Spännande och nervösa veckor. Var lite orolig när den nye skulle in i hagen då jag egentligen inte har så stor koll på hur Quartzo funkar i en flock, eftersom han aldrig fått ha ynnesten att delta i nån sån.

Leo fick som brukligt i hästarnas värd hålla sig på avstånd och absolut inte närma sig maten.

Quartzo tog snabbt på sig chefsrollen och skickade iväg Leo så fort han försökte närma sig.

I våra mäniskoögon såg det hela ganska otrevligt ut. I hästarnas värld finns knappast begreppet snäll, som vi mänskor så gärna använder i div. tokiga sammanhang.

I hästarnas värld måste man göra sig förtjänt av och visa sig duglig nog för att få delta i flocken.

Så med hjärtat i halsgropen fick vi på avstånd ta del av dramat som efter en vecka ebbade ut, då Leo blev upptagen i flocken och lugnet i hagen återvände.

Idag står tre killar som gillar varandra skarpt och mumsar tillsammans.

Härligt Quartzo är en snäll häst, eller hur var det nu.....

En avslagen FEIRA...

2010-09-27T14:25:00.004+02:00

För tredje året i rad har jag i helgen besökt årets Lusitano Feira, å jag blir förvånad.
För mig känns det som detta årliga återkommande evenemang borde vara årets höjdpunkt för alla Lusitano lovers. Tyvärr så känns det mer som en tillställning som håller på att självdö :(
Första året vi besökte Feiran var det fart och fläkt, massor med vackra "Lusar", många duktiga ryttare och tränare som hade uppvisningar, och framförallt en uppsjö fantastiska portugiser som vet hur dessa underbara hästar ska ridas.
Vet inte vad som händer i den svenska Lusitanovärlden, känns som om jag missat något väsentligt, eftersom årets tillställning var ganska trist och tråkig.
Endast ett fåtal, hade slutit upp till årets Feira. Läktarplatserna gapade oroligt tomma, och i ridhuset hände inte så mycket upphetsande.
Lördag var det kvalitetes bedömningar, utställning och saluhästvisning. Ungefär samma hästar gick in o ut i de olika klasserna, å många var de inte.
Tre tappra ryttare byggde en WE bana och förklarade och visade hur en tävling går till.
Söndag stod dressyrtävling på programmet klasser från LB:3 upp till St. Georg.
En samling ryttare gjorde vad de kunde med sina ystra hästar.
Den största behållningen för mig av helgens upplevelser är väl att jag kan konstatera att Quartzo är en fullständigt normal Lusitano. Av de ca 10 startande "Lusarna" i dressyren var det endast 2 st. som höll sig "på mattan" under hela programmet, de andra gjorde precis som Quartzo brukar göra, hoppade, studsade, o stod på bakbenen. En sak till kunde jag snabbt konstatera med mina väldigt partiska ögon, jag har en fantastiskt vacker och "väl ihopkommen" Lusitano,

å är så glad att det är honom jag har.

Jobbigt och alldeles UNDERBART!

2010-09-15T13:01:00.003+02:00

Lite underligt att någonting så underbart som att rida sin häst ibland kan kännas så motigt.
När jag känner mig trött och sliten kan det kännas väldigt jobbigt att se till att kära Q får sin dagliga stimulans.

Men jag vet ju att när jag väl sitter på hans rygg så njuter jag av det VARJE dag.
Idag längtar jag verkligen.

Sänka höfter o rotera bogar

2010-08-30T12:33:00.005+02:00

Vår kära fröken Katrin har varit på "uppgraderingsutbildning" hos Bendt Branderup.
Vi är så tacksamma, för oj vad mycket nytt vi har fått lära oss på helgens kurs.
Nu är vi inne på det verkliga finliret.
Att sänka våra höfter i rätt läge för att påverka rotationen i hästarnas bogar, var inte alldeles lätt.
Dom få steg jag lyckades var underbara, då jag kunde plocka bort alla andra hjälper o ändå ha Quartzo spårandes o böjd på volt, enbart via sitsen.
Nu vet jag vad vi ska träna på till nästa gång fröken kommer.
Men först av allt måste jag ta itu med "gammkroppen" som spjärnar emot o gör ont.
Som hjälp på vägen ska vi AR-tanter nu gå en kurs i yoga.
På sidan om ska vi dansa afrikansk dans.
Oj vad lösa o fina vi ska vara i höfter o ben till nästa kurs. (hoppas jag)

VARNING FÖR BLÄNDNING......

2010-08-25T13:17:00.006+02:00

om ni passerar stall Risgränd.
Ett mer skinande rent stall tror jag inte finns i dessa trakter, efter "skurkärringarnas" härjningar i helgen.
Inte minsta lilla pinal kom undan en duvning av skurborsten.
Allt från små Idomintuber, broddlådor, trasiga mankammar osv blev rengjorda.
Vi bar ut stallets innehåll på gården. Sen kavlade vi upp ärmarna och angrep tak, väggar o golv
med såpa, skurborstar och högtryck. Sen var det var med stor glädje vi samklang utbrast:
Jössös vad fint det blev.
Tror vi hädanefter måste ta av oss skorna innan vi går in i stallet.
Å hästarna kommer att få totalt bajsförbud på de fina golven.

En väldigt finurlig SADEL är min!

2010-08-23T10:07:00.008+02:00

Att associera sadlar med blöjor o pizzerior tror jag, att jag är ganska ensam om, men det har varit min kranka verklighet.
Efter att ha varit djupt ner i sadelträsket med Smulan som var svankig, bukig o utan manke o helt hopplös att hitta sadel till. Jag provade en 6-7 st. olika saker på hennes rygg, och till slut hittade vi det ultimata till henne, en bomlös Espaniola.
När jag sedan la den sadeln på Quartzo som har en helt annan rygg, sa han snabbt ifrån.
Kom med min magra plånbok över en härligt demo ex. av den iberiska sadeln Deuber Classica.
Qurtzo och jag trivdes med den, visst var den i rymligaste laget, men jag tänkte att med vår typ av träning skulle han snart bredda sig i den. Medan jag väntat på breddningen har jag kört med en nödlösning. Har haft ett fiffigt ullschabrak med istopps fickor, där pulade jag in en dubbelvikt blöja av den minsta sorten, o sadeln låg genast bättre.
Gav till slut upp den 3-åriga nödlösningen då jag under ett kurstillfälle fick provrida en annan sadel.
Fick en helt ny häst, vilken upplevelse!!
La ut min kära sadel på blocket o fick snabbt napp. En tjej i Mockfjärd ville ha den o jag skickade den mot "postförskott" med Bussgods. 2 dagar efter fick jag ett mail o en bekräftelse på att sadeln var utlöst o till belåtenhet. Började genast "googla" för att hitta den nya ultimata sadeln till "prinsen". Väntade bara med behärskat lugn att sadelpengarna från mockfjärd skulle angöra mitt konto. Jag väntade o väntade , jag väntade en vecka, 2 veckor. Den tredje veckan började det osa bränt i Lögdö. Upphetsad till vansinne över mina försvunnena pengar, ringde jag Bussgods. Då visar det sig att bussgods ombud i Mockfjärd är pizzeria Jerusalem (lät våldsamt förtroende ingivande). Det måste ha varit tungt för pizzerian under sommar veckorna eftersom dom inte hade råd att betala mig MINA pengar. Nåväl till slut fanns dom där på kontot o jag hade hittat en drömsadel. Eftersom jag aldrig vill hamna i sadelträsket nånsin mer har jag nu invensterat i den fiffigste av alla fiffiga sadlar. En sadel ifrån Amazonas med ställbart framvalv!
Sadeln kan lätt justers med en nyckel med bomvidd från den allra smalaste till den vidaste.
Kan ha nyckeln i bakfickan o skruva nå varv ifrån sadeln om jag tycker att den ligger fel.
Så nu så kan Quartzo bli smal, tjock, välmusklad eller omusklad (hoppas jag att jag slipper) utan att sadeln inte passar.

BADGLADA HÄSTAR...

2010-07-14T12:09:00.005+02:00

Quartzo och Cappe fick ta sig ett välbehövligt kvällsdopp i Ljustorpsån i går å dom njöt lika mycket som mattarna.

EN BILD SÄGER MEST....

2010-07-14T11:57:00.003+02:00

Denna undersköna lilla fröken vid namn Karin, var vår yngsta deltagare på vårt ridläger.

Backspegeln text understryker verkligen vår devis, även om inte alldeles på samma sätt som det åsyftar.

På läger i en stekpanna

2010-07-06T11:56:00.014+02:00

Q o jag på väg till dagens övningar När vi går över Lögdöbron får vi syn på det här plaskande gänget

För att ära den publikfriande Lögdödagen, klädde sig Kristin o fröken Katrin i sina finkläder

Fina Lisa och Lukas blev förstårs också en publikmagnet

Så var årets "husmorsläger" avverkad. En otrolig hetta "lägrade" oss i 4 dagar, det har verkligen känts som att rida i en rykande het stekpanna med höga kanter, då inte en enda vinpust kom åt oss på ridbanan. Solen var inte bara varm utan den brändes rejält - phu!
Men varken ryttare eller hästar klagade, eftersom det som vanligt var så roligt, mysigt och stimulerande Som tur är har vi Ljustorpsån på promenadavstånd, och den "befolkades" kan jag säga. Det var ett evinnerligt rännade av ryttare o hästar ner till den svalkande ån.
Att jag ridit åtta pass de sista 4 dagarna, känns litegrann i "gammkroppen" , tror att även kära Q som jobbat så bra har lite träningsvärk.
Lägerstämningen ifann sig snabbt, lugn och fokusering, varvat med fnitter och kalorier.
De mest upprörande upplevelserna stod Q för, först fick han tjusig på- hälsning i sin hage av ett litet nätt fullblodsto i högbrunst, han blev lite till sig i trasorna eftersom han varit hingst så länge i livet. Matten till stoet tyckte att det var synd att han inte hade bollarna kvar.
Andra gången jag fick lite hjärtflimmer var när Q, rymde ur stallet o drog till herrgårdsparken för att käka vitklöver, han tyckte nog att han passade väldigt bra in i den miljön ;)
Tror eller vet att även åhörare, tyckte att vår kurs var kul o stimulerande att kika på.
De deltagande hästarna var från 2 till 21 år, och i fem olika raser. Därför blev träningspassen högst varierande. Från den lilla 2-åringens lyckade försök att i kapson gå böjd på voltspår, små
snälla försök till skolor med bogarna på plats. Till "gammhästarna" som fick prova på att bli ridna i enbart halsring. Ingen vanlig NH ridning , utan även där med böjning, ställning o skolor, vilket fungerar utmärkt på de skolade hästarna som är vana att lyssna på våra vikthjälper.
Vi vanliga dödliga övade mycket på längning, samling i skolor med stora krav på bogarnas placering och längning framför manken.
Sista dagen när våra hästar var uppmjukade blev det till vår stora glädje mycket galoppträning.
Våran fröken Katrin Wallberg är en enorm hjälte som stog i stekand sol 8-10 timmar om dagen, o ändå har ett engagemang som inte är av denna värld. Hon brinner för oss allihopa.
Man såg tydliga resultat hos ekipagen efter 2 dagar o på den 4:e var resultaten helt lysande.
Det är dyrt att träna men det är värt varenda "sekin". Katrin har förmåga att ge en de små nycklarna man aldrig skulle hitta själv. Önskar mig verkligen en alldeles egen hopfällbar Katrin i fickan att ta fram varje gång Q o jag ska träna. Som ni hör är jag såå jättenöjd med resultatet av vårt läger. Tyvärr har mina nya nycklar en viss tendens att försvinna eller åtminstone blekna med tiden.
Men som tur är är det dags igen i slutet av augusti- längtar redan!

Bilderna har jag lånat av Kristin Nordling- Tack!

Planer som gick i lås nästan....

2010-06-29T08:38:00.023+02:00

Efter att ha gosat med maken, var det dags för den planerade morgonpromenaden i solig skog med glada hundar

Några timmars pyssel med Quartzo alias
Darth vader fick smaka sommar primörer

En frisk vind tog iväg oss på en härlig kryssbog. Men då började det att åska, så seglingen fick ett abrupt slut. Upplever att metallmasten som pekar upp i skyn, formligen ropar efter blixten. Så jag tvingar kapten att snabbt angöra första bästa brygga.

Närmsta grannar blev en Skarv holme.

Dessa fascinerande fåglar med oförtjänt dåligt rykte, levde rullan.

Känslan av fotbolls VM, infann sig, då dom trumpetade som en värsta vuvuzela-publik.

Lagomt till grillningen anlände det sedvanliga midsommarvädret, så det blev till att grilla under paraply, men man har ju vanan inne, så "nema problema"

Vi fick kura skymmning i båten. Så mitt efterlängde midsommarsällskap fick bli blöta hundar och.....

och Husse-Kapten.
Vi spelade lite T.P och några plumpar och det måste väl få räknas som spel.

Vi fick i alla fall avsluta midsommarafton med att ära solen med vår närvaro till den försvann bakom bergen. Är tacksam över en härlig dag, även om allt inte blev precis som jag planerat .

SKEPP O HOJ!

GLAD MIDSOMMAR!

2010-06-24T09:48:00.007+02:00

Ta dagen som den kommer, säger den lediga och visa.

För mig som är en stor midsommaranhängare, tycker jag att den helgen är årets höjdpunkt.

Upplever ett ljuvligt, romantiskt skimmer. Naturen visar upp hela registret av ögonfröjd.

Människor är glada i sin varande eller kommande semester. Djuren i skogen och i hagarna verkar må som bäst. Det finns all anledning att fira.

Därför vägrar jag att ta dagen som den kommer i alla fall den kommande helgen.

Planerar så gärna! Går planerna i lås får jag

vakna med en frisk kropp med sol o fågelkvitter och med en varm gosig man vid min sida.

2 kalla hundnosar som pockar på långpromenad i den sommarskrudade skogen.

En lååång frukost med fil & jordgubbar.

Flera timmars umgänge med min vita springare.

En härlig och hett efterlängtad (förra sommaren satt kapten i rullstol) seglats i friska vindar.

En middag i glada vänners lag med de sedvanliga tillbehören, fortsättning med lekar och spel ute i naturen. Avslutar gärna natten med vindrickar fnitter på en strand, ända till solen försvinner.

Kryper till kojs i en skönt vaggande båt.

För att få uppleva min drömdag krävs lite planering, och det är det jag precis gjort.

Så kära vänner, hoppas att ni får samma underbara midsommarafton som jag tänker ha.

Se till att ära solen med er närvaro, så länge den är med oss.

MIN LJUVLIGA SOMMARHÄST HAR ÅTERVÄNT

2010-06-16T13:15:00.005+02:00

I går var kära Q o jag ute o skrittade i en o en halv timme på LÅNG tygel, en stor bedrift av min eldiga Lusitano. Inte ett enda taktsteg, under turen.
Åååh vad jag njuter!!! nu är Q sig själv igen, den häst jag drömmer om hela mörka vintrarna.
Man hamnar i ett tranceliknande tillstånd när man kan känna en avslappnad, skönt frustande häst
lyckligt skritta vägen framåt.
Tja, framåt är väl att ta i. Quartzo har nån slags fågelhunds-gen i sig tror jag eftersom han gärna
gör slag från den ena sidan vägen till den andra. Han tycker mycket om att stanna o titta på utsikten, å det gör han ungefär var femte meter, han stannar o tittar ut över nejderna en stund, sen lufsar han vidare. Mitt tålamod får välbehövlig träning. När stressen överfaller mig, o jag tycker att det borde räcka att stanna åtminstone var 10 m. brukar jag tänka, att han varit utomhus i 3 av sin 13 år. han har samma erfarenhet som en väldigt ung häst o har massor att kolla upp å då blir jag lugn igen. Lite kul är det att man fått lära sig att hästar måste få kolla saker ifrån bägge håll för att båda hjärnhalvorna ska förstå. Tror inte Quartzo vet nått om det, för när vi vänder hemåt ökar han farten, skrittar i friskt tempo rakt fram utan att stanna. HEHE

LYCKLIGA HÄSTAR

2010-06-02T14:21:00.005+02:00

Då var stolp uppsatt, tråd dragen, vatten påfyllt.
Så igår kväll fick "finpojkarna" provsmaka sitt sommarbete- YYYIIPPPIEEE

Från håglös till Jättepepp ! AR-träning i maj

2010-06-01T14:50:00.020+02:00

Helena och det 4-åriga fullblodsstoet Tequila, en blivande fälttävlanshäst var med oss för första gången

Skifa en rutinerad dam som varit med sedan begynnelsen blir med ålderns rätt lite trött, när matte Gunnel har kört ett pass med henne

Kristina o hennes egenuppfödda Ást, ekipaget tillhör kärntruppen och har avlagt väpnarprovet och longerprov för Bendt Branderup. Sällan ser man en islänning i en sån suverän form

Tina o hennes nodiskille var med oss för andra gången. Han ska bli stark o smidig för att kunna springa fort på trave

Fina Lisa med sin fina Lukas (fredriksborgare) tränar skolor, samling o längning vid hand

Här kommer kamrat Carina , som drog igång den här träningsgruppen för en sisådär 6-7 år sedan. Hon rider sitt islandssto Gaeva som är 20+. Hon har också med sitt "nyförvärv" Karolinerhästen (PRE+nordis) Perlina 2 år, som för första gången deltog med bravur på kursen. Carina har avlagt väpnarprov o longerprov för Bendt Branderup

Nu håller tant (jag alltså) på att bli gammal och glömsk. Det är bara en månad sen jag tränade för Katrin, men hade redan glömt hur infernaliskt kul det är.

Så jag var ganska missmodig när jag skrittade ner Quartzo till fina Lögdö bruk på lördagmorgon.

Den sista tidens träning har inte gått nå vidare, vi har stått o stampat o inget särskilt har förbättrats. Det känns lite "skämmigt", när Katrin vill checka hur vi skött vår "läxa".

Varken jag eller Quartzo har varit särskilt taggade under en tid.

Vårt vardagsliv har fungerat utmärkt, men läxan har varit motig.

Öppnade vårt träningspass med att skylla på Quartzo, "ähh han kan aldrig slappna av, jag blir bara frustrerad av att försöka"

Ett solklart bevis för att hästar begriper mer än vad man tror fick jag genast bevis på, när vi startade vårt ridpass, Quartzo var såå lugn, fokuserad, och koncentrerad.

Å himmel o pannkaka, vad roligt det blev. Alla helgens 4 ridpass blev precis lika roliga.

Å ni vet hur man känner, hur man mjuknar i magen, o hjärtat slår några extra slag av lycka, när allt fungerar. Hade nog nästan samma känslor förra gången för en månad sen på Katrinträningen men det hade jag som drabbats av gammeln redan glömt.

Tänker nu visa lite bilder ifrån helgens övningar.

Schlåssa- är dålig på funktionerna, så bilderna kom först, men spelar roll???

Pssst. självklart är ingenting Quartzos fel, det är min egen fokusering som dallrar

Det är mycket nu...........

2010-05-12T08:04:00.004+02:00

En stor grushög på gården som ska kärras ut, en sjuk hund som behöver lite extra omvårdnad, en våryster häst som ska tränas, spårträning med kompis hund, en båt som ska vårrustas, sommarhagar som ska stängas, ett hus som ska målas listan är oändlig.

Ett märkligt vårfenomen, när ljuset återvänder ska ärmarna kavlas upp, och det ska spottas i nävarna. Tänk att det verkliga livet kan pocka på så väldigt att man knappt hinner med det "världsviktiga" statuppdaterandet och bloggandet.
Jobbigt men lite småhärligt ändå.

BLOMMIG HÄST ???

2010-04-27T12:18:00.005+02:00

Denna evinnerliga lera, som stjäl så mycket energi och tid- suck!
Håller på minst en timme för att få Q så ren att det går att lägga på sadeln.
Tiden har förmåga att axa iväg på kvällarna, så det känns som en massa dyrbar ridtid blir stulen pga. eländet. Så vad finns då för alternativ till det ständiga rengörandet?
En hästdammsugare vore ju drömmen, men en sådan kostar många pengar.
Min rationella islandshästkompis "tjuvlånade" sin makes industridammsugare, som visade sig vara mycket effektivt på hennes små troll, dom blev visst både smuts och pälslösa. Ett dåligt alternativ till Quartzo. Skulle jag starta och närma mig honom med sån, skulle han antagligen försvinna för evigt.
Överväger en annan metod. Om jag med hovkratsens hjälp drar fåror längs Q:s kropp så kunde jag sedan strö lite blomfrön där, borsta lite försiktigt och blöta på lite grann.
Tror då att Quartzo kan vara väldigt fin om några veckor eller vad tror ni?

Sol och pannkaka

2010-04-22T11:19:00.005+02:00

Proppfull med positiv energi o tränarglädje efter helgens övningar, begav Quartzo o jag oss till träningsplan i går kväll. Helt förvissad var jag vad jag skulle "leta efter" nu när jag fått "verktygen" uppdaterade av fröken: Katrin Wallberg.
Började lite försiktigt i skritt på volt för att hitta böjning, ställning och längning.
Tror ni jag hittade nått? Nähädå Quartzo var helt ur gängorna. Han hade inte lust med nått, mer än att springa ifrån arbetet. Provade en liten stund till, men när jag kände frustrationerna komma smygandes bröt jag. Det är väldigt sällsynt att han inte ställer upp på sin matte, men känner att det är helt ok. att han gör det ibland.
Vem vet hur hans dag har varit? På dåligt humör måste alla få vara ibland.
Men lite blåst på konfekten känner jag mig. ÄÄhh "påt i dag igen"

Akademisk Helg

2010-04-19T07:42:00.003+02:00

Likt tussilagon dyker Fröken Katrin upp, och en underbar känsla av vår infinner sig.
Redan vid 8-snåret satt jag till häst både lördag o söndag för att skritta bort till Lögdö Bruk. Kallt men så härligt, ni vet "morgonstund har guld i mund", vi stannade o "pratade" med rådjur, tranor och canadagäss.
Eftersom vintern har varit bökig och besvärlig för Quartzo o mig var vi väldigt ringrostiga, när det var dags för oss att äntra träningsplanen. Både Q o jag var lite spända. Efter att ha "fibblat" runt en stund sa fröken att nu får du återgå till ha tyglarna i en hand- huva, tycker att det är besvärligt men efter att provat en stund märkte jag att det var ok. Ni vet hur det är man vill så mycket och gör alldeles för mycket. Med tyglarna i en hand stör jag Quartzo mycket mindre.
Pass 2 satt Katrin upp och kände lite på min fina häst, hon kunde snabbt konstatera att han har mycket saker för sig, han tappar böjning, han tappar ställning, man får hela tiden påminna honom om var man vill ha honom. Lusitanon är som hundarnas Border Collie, behöver mycket stimulans och sysselsättning, och är fulla av egen uppfinnings rikedom, man måste hela tiden förekomma om det ska bli rätt.
Lördagen bjöd på minst sagt växlande väder, regn, snö, sol, hagel och åska!!!
Söndagens träningspass gick bättre, några steg i emellanåt var underbara, och jag behöver inte mer för att bli himlastormande lycklig, då vet jag vad jag ska leta efter och vad vi ska träna på.
Två stora problem har jag, jag vet inte om jag kan skylla på åldern, men jag har så jäkla dålig tajming. Om man ska ge hästen en signal ska det ju ske i alldeles rätt sekund. Upplever att det tar en kvart innan min tröga hjärna hunnit skicka signalerna ut till rätt ställe i kroppen, och då är ju liksom chansen att inverka över.
Mitt andra stora aber är att få med min kropp till vänster, då Quartzo har samma problem, blir problemet dubbelt. Så skolorna blir lite vingliga.
En jätterolig och inspirerande helg har det varit. Så kul att få umgås med likasinnade i två hela dagar. Quartzo har skött sig exemplariskt tänk att jag kan stå med honom lös ute, ta av grimman, tränsa och sadla,och han bara står där så lugn och fin, det tror jag ingen som känner honom hade trott att han skulle fixa för några år sen. Är alldeles mjuk i magen av tacksamhet för den hästen, det är vår och jag känner mig så förälskad i min lilla prins.

Ingen brist på sysselsättning.......

2010-04-12T11:33:00.004+02:00

Inkonsekvens måste vara mitt signum. Har aldrig varit speciellt förtjust i varken vita hästar eller vita hundar, speciellt med tanke på vilket jobb man får lägga ner på att hyfsa till deras yttre.............. men jag har nu haft 4 vita hundar och 2 vita hästar på raken ????????
har lite svårt att förstå mig på mig själv.
Livet innefattar ett evigt duschande, svampande, torkande och putsande, vilket mina djur avskyr o därför brukar dom snabbt återställa sig till ursprungsskicket dvs. dom rullar runt i grus, lera o allehanda äckel vid första chans.
Å helt i linje med allt opraktiskt, vill jag gärna rida i svarta kläder, som är så snyggt på en "vit" häst. Men ni föstår ju själva hur snygga dom är nu i vårfällnings tider.
Som pricken över i har jag vitt ludd på insidan benskydden.
Så nu undrar jag hur dum får jag vara?

Ingen morotsstrech igår

2010-04-09T11:25:00.007+02:00

Eftersom Q är ny vaccinerad, tog vi bara en liten skritt sväng igår.
Tillbaka i stallet gjorde jag som jag alltid gör på min equiterapeut inrådan, jag morots-stretchar.
Tar en morotsbit o drar den efter sidan. Har gjort så länge så han kommer ända bak till länden, där han får ta den, så gör jag likadant på andra sidan, avslutar med att han får ta en mellan frambenen så att han får stretcha ryggen.
MEN.. igår kom han ingen vart, han böjde huvudet till bogen sen var det tvärstopp.
Provade framåt, men åt det hållet ville han inte ens prova!
Hypokondriker som jag är höll jag på att få hjärtstillestånd, ropade på Camilla - kom hit Quartzo är sjuk!!!!!!
När jag lugnat ner mig, o hjärnan trillat på plats igen kom jag ihåg att han faktiskt är ny vaccinerad. Kunde inte riktigt lita på att det var så enkelt. Så när jag kom hem "googlade" jag på preparatet han fått, å jorå i undantags fall kan viss stelhet uppkomma. Kände mig ändå inte riktigt nöjd. Ringde därför min eminenta equiterapeut Lisa o förklarade läget. Lisa kunde inte hålla sig för skratt : men mia, självklart reagerar din lilla superkänsliga häst även för nålstick.
SKÖNT- i morgon funkar det nog igen

"18" nyanser av grått=uttråkad

2010-04-07T09:13:00.009+02:00

Har hamnat i en "mitt-i-veckan-depp" tror det beror på den ständiga avsaknaden av sol.
Vi norrlänningar blir lite "gnällspikiga", när vädret hela tiden jobbar emot oss.
Tillvaron känns väldigt grå så här i mitten av april. Tycker mig vara omgärdad av en salig blandning av lera, sand och tät dimma, allt i olika nyanser av grått.
Det finns inte en strumpa eller smörpaket utan hund-hästhår i vår stuga. Om man blundar och går barfota på våra golv kan man med lite fantasi förflytta sig till vilken beach som helst. Från våra mattor skulle man snabbt kunna plocka ihop päls till ett nytt djur. Och klockan går så sakta på jobbet, men inte hemma där det skulle kännas bra om den lugnade ner sig lite. På radion pratar SMHI om fortsatt gråväder-Suck. Å inte minsta tussilago i sikte.

MEN så har jag ju min underbara Quartzo som varje dag skänker lite sol i sinnet.
I går fick han sin årliga vaccination. Så vi tog det lite lugnt, promenerade bort till våra nya träningsplan o "Parellade" lite. De sju lekarna vi nöter med, har gett oss väldigt mycket i vår relation. Nu har Q.s skeptisism och negativa förväntan flugit sin kos. Nu är han nyfiken och intresserad, och det är så roligt. För ett år sedan var han snudd på omöjlig att gå på promenad i grimma med, men nu skulle vi få en tia i linförighet :)

BEHÖVS INGEN KVAST I ÅR

2010-03-31T10:06:00.006+02:00

Hade en trött tisdag i går. Så efter jobbet unnade jag mig en kvart i ryggläge. Försökte då allt jag orkade via telepati övertala Quartzo om ett lugnt fint träningspass på kvällskvisten.
Måste ha vart nån fnurra på tråden, för han var min raka motsats.
"Skrittade" bort till vår nya träningsbana. Satt oss i arbete, med illusionen om lugna, fina skolor med bra längning. Men pyttsan!- jaha, sa Q visst kan jag jobba, men med all energi o "spring-i-benen" kan du matte fetglömma några skrittsteg. Fick lägga om planerna, tog tillfället i akt o travade diagonalslutor, vilket han brukar tycka är urjobbigt men igår flöt han fram. Vi tränade galoppfattningar till svetten lackade. När han flåsandes blir erbjuden skritt på lång tygel har han inte tid med sånt larv när han är på det humöret. Då hittar han på en massa egna övningar, o jag kan inte låta bli att högljutt skratta åt hans fantasi. Nu vet jag att jag biter mig själv i svansen och att min Fröken Katrin skulle bli kolsvart i ögonen om hon såg och hörde mig, men jag kan inte låta bli att tycka att det är sååå JÄKLA kul att sitta på en krutdurk, i villfarelsen att jag har full koll.
Att känna 500 kilo muskler o energi mellan benen är obetalbart.
Garanterat behöver jag ingen kvast i år, det är bara att lätta i handen o klamra mig fast så kommer vi (Q & jag) att i rekordfart att ta oss till Blåkulla. Eftersom jag kommer att var först på kullen, lovar jag att fixa färdigt fika till ni andra med era gamla kvastar dyker upp ;)

Exklusivt byggnadsmatrial BORTSKÄNKES

2010-03-30T09:19:00.005+02:00

Underhållsfritt, värme isolerande, fuktavvisande byggnads material till fågelbon skänkes, mot avhämtning. Finns i obegränsad mängd och i tre olika varianter, Vita Lusitanohår,
Vit Spinonepäls, Grå Schäferpåls.
Hämtas vid stall Risgränd.

RIDTERAPI

2010-03-29T11:49:00.008+02:00

Efter att levt en period i en av livets uppförsbackar, är jag åter igen så oerhört tacksam över min lilla häst. Snart är dags för start av årets hett efterlängtade AR-träningar, Fröken Katrin kommer i april, vilket gjort mig lite frustrerad med växande prestationsångest, eftersom Q o jag inte tagit många "vettiga" steg under denna erbarmliga vinter. Efter vår flytt, har vi ganska långt till ridhuset, så jag har inte hunnit dit under vardagkvällarna. Alternativet har varit en fin liten ridplan som jag har ynnesten att få beträda när helst lusten faller på. MEN inom den akademiska läran är grunden i allt arbete, en avslappnad häst. Quartzo har inte hunnit få till nån riktig komfortzon där ännu, så träningen har varit ganska verkningslös.
Rymde hemifrån igår, skrittade bort till ridhuset. Det lilla ridhuset var tomt, så vi fick ha det alldeles för oss själva. Fick ett helt enastående träningspass, Quartzo var så lugn och avslappnad.
Vi hade ett "flow" jag sällan kännt. Alla s.k hjälper var helt överflödiga, tankens kraft räckte.
En ljuvlig stund tillsammans, då Quartzo bjöd upp till en underbar dans- en stund som skänker så mycket lycka och glädje. Bättre än all terapi i världen- vaknade som en ny väldigt nöjd o ödmjuk människa i morse, och detta dessutom en måndag- fantastiskt.
TACK MIN UNDERBARA PRINS!

I stället för helgens "rödtjut".....

2010-03-19T14:14:00.002+01:00

Kan ni kolla på denna här. Det blir mycket billigare.

Fast förresten med ett glas i varje ben, kanske den blir still med sina fyra?

Värt ett försök?

VILKEN TUR....

2010-03-17T10:03:00.005+01:00

Att man inte är en abborre!

Har fullt sjå att hålla reda på dom två ben jag begåvats med.
Var till sjukgymnasten igår efter lite ryggont.
Ännu en gång har det ena benet krympt??? den här gången med hela 3 cm.
Inte konstigt att man hamnar snett i sadeln.
Men han, sjukgymnasten har nått "hokuspockus" för sig, så efter några veckors, klämmande o knycklande på mig brukar det ordna till sig.
Fantastiskt hur komplext allt är i en kropp.
Man förstår ju varför en häst med nackproblem blir halt.

NÄMEN.........

2010-03-15T08:54:00.008+01:00

Tänk att mitt lilla "gullefjun", har konverterat till krokodil!
Som hästägare vill man ju gärna tro att man har världens snällaste lilla häst, som är hygglig mot allt o alla. Lite löjligt, detta eviga för mänsklingande av hästar. Eftersom jag aldrig haft Quartzo i flock eller tillsammans med någon annan häst än Bruno, med undantag av en stor halvblods tjej som han genast började klättra på, så har jag egentligen inte haft en aning om hur ranghög/ låg han är.
Insikten har nu krupit på mig, mitt "lillhjärta" har visat sig vara en riktig diktator.

Han styr o han ställer han hotar, både fram o bak mot stackars Cappe som snällt viker sina öron, o flyttar på sig. Hans favoritsysselsättning är att stå o munhuggas med Ajpis, o det ser inge vidare trevligt ut, men peppar, peppar, ännu finns inga synliga skador.

Det här tror jag kan förklarar hans stress när vi rider ut med andra, han tar på sig ledarskapet o ska ha koll på allt. Han blir hysterisk om han inte får ha täten.

När jag rider ut ensam är han mycket colare, då får jag ta över ansvaret.

Hans "krokodilande" bottnar förstås i osäkerhet. En självsäker häst behöver ju inte spela ut hela sitt register. En bra flockledare behöver bara höja på ögonbrynen, eller åtminstone kasta en blick på de övriga för att dom ska förstå. Nu är ju min lilla häst lite "fullblodsöverdriven" i det mesta han företar sig, så då måste han ju "skrika" åt sina kompisar för att få dom att förstå. Sen är det ju faktiskt så, att eftersom han inte fått umgås med hästar tidigare håller han på att lära sig hästarnas abc nu, och det kommer nog att ta ett tag.

En GLAD dag

2010-03-11T13:33:00.004+01:00

Känner mig så otroligt tacksam idag, en härlig känsla som jag gärna delar med mig av.

Är så glad att det funkar så bra med Quartzo, på nya stället. jag är så glad att jag är omgärdad av stöttande, peppande hästkompisar. Jag är så glad att Quartzo skötte sig finfint igår, när jag red honom efter 2v. uppehåll. Jag är så glad att vi skrattar så mycket på jobbet fast vi har, ganska trista arbets uppgifter. Jag är så glad över min lilla familj, o mina djur som skänker mig så mycket kärlek. Jag är så glad över mänskligheten, universum, att jag får vara en del av det stora.

Jag är så GLAD, jag är så GLAD i dag ! i morgon är en annan dag

En suck av lättnad - flytten avklarad

2010-03-08T11:32:00.009+01:00

Vill börja med att tacka Brunos ägare för att ni sålde den lilla sötnosen, nu när det visat sig att allt blir så mycket bättre för Q o mig. Visst kommer jag att sakna Bruno, men eftersom han flyttat till grannstallet är det bara att promenera bort o pussa på honom när suget blir för stort.
Det var med oerhörd spänning jag introducerade Q för hans nya kompisar denna makalöst varma fina lördag. Kunde snabbt konstatera att allt fortlöpte långt över förväntan.
Cappe o Quartzo ägnade första timmen åt att nogsamt studera, lukta o kolla upp varandra.
En liten stunds "tuppfäktning" vilket jag tror måste ingå i nya hästmöten, av löpte.
När mindre än två timmar gått stog grabbarna o kliade varandra. Gissa om jag blev lycklig?
Dagen fortsatte under stort lugn, ända till Quartzo fick höra Bruno gnägga i grannens stall.
Då satte den gamla Quartzo stressen in o han började springa som galning, skrikandes fram o tillbaka. Camilla hästar såg ut som fiollådor i sina ansikten för dom kunde ju inte alls begripa vad som plötsligt flög i den lilla vita. Till slut tyckte Cappe att nu får det vara nog! så han ställde sig helt sonika som en bromskloss i vägen för Quartzo, o han lugnade snabbt ner sig. Efter en stund återvände de vita tu sansat tillbaka till matserveringen Befarade att det skulle bli problem att ha Bruno så tätt inpå, men än en gång har jag befarat i onödan. I går kunde Bruno o Q se varandra. Dom ropade "tjena här är jag" o den andra svarade "va bra, jag är här" sen återupptog bägge sina sysslor att äta med sina nyblivna kompisar. Så det tycks inte heller bli något problem.
Även inne i det nya stallet har Q funnit sig till rätta. Han sover bredvid fina Ajpis på nätterna.
Lite stressmage i lördags, men några nävar mag&tarm, hjälpte upp det hela.
Allt verkar frid & fröjd, eller hur? men det finns ett stort kolsvart moln på himlen.
Camillas fantastiskt fina häst Ajpis, som har så mycket kvaliteter, både fysiska o mentala blev av ATG-kliniken i måndags efter att dom öppnat hans bakknä i princip utdömd. Camilla är förstårs förtvivlad o sånt smittar. Ajpis som bara är sex år, ska inte dö nu. Camilla försöker att greppa de halmstrån som finns för att hitta behandlingsalternativ, å jag hoppas o hoppas att hon ska lyckas. Ajpis går i en i en liten sjukhage som gränsar till de vita, han står där så himla snällt o blir underhållen av två pajaser som funnit varann.

Sömnlös HÖNSMAMMA

2010-03-04T11:41:00.004+01:00

Den här gången handlar det om "kycklingungen" Quartzo o hans blivande flytt.

Oro, ängslan å "tänk-om", -tankar ger mig inget lugn. jag blir sååå trött på mig själv- SUCK, varför lägga ner en massa energi på något som man inte har en aning om hur det blir??????

Quartzos "one-and-only" bästa kompis Bruno är såld :(

O lilla Q ska ryckas upp med rötterna igen. Han ska få flytta ner på byn, till en trevlig tjej som bor bara några årtag (på andra sidan sjön) ifrån mig. Hon äger två fina, snälla vallacker, ett halvblod o en Lipizzanerkorsning, en vit sådan som Q ska få kampera ihop med.

Ett fint litet stall med 4 boxplatser. Beläget med ljuvliga hagar o bete sluttande ner mot sjön.

Visst låter det bra! men Tänk om Q inte trivs ? Tänk om han blir jätteledsen utan sin Bruno.

Tänk om han blir jättestressad o får kolik. Tänk om han blir hysterisk första natten i det nya stallet o försöker ta sig ut o Tänk om han gör sig illa. Tänk om han inte alls accepterar sin blivande kompis. Tänk om Parelliarbetet, försvinner med vår komfortzon? O Tänk om han slänger av mig igen, på vägen dit o jag bryter nått o inte kan vara med honom som stöd under inskolningen.

BRYTER HÄR- för allt kommer att gå jättebra o Quartzo kommer att trivas som fisken i vattnet eller hur?

Ännu ett mirakel..

2010-03-02T07:40:00.004+01:00

Mäh, vad är det som händer? vaknade kvart i fem i morse o tyckte att det var dags för väckarn att ringa nån gång? kände mig som en nyväckt brunbjörn, hungrig på livet, med massor med "kliva-upp-lust" ? hann bara sätta ner fötterna på golvet när huvudet genast satte igång massor med positivt planerande. Drog undan sovrumsgardinerna vid halv sex o kunde konstatera att det var LJUST ute. Ett okontrollerat sprittande i kroppen fick mig att nästan (nästan) att sjunga en truddelutt. Tur att jag inte gjorde det för då då hade nog maken svimmat av oro.

Det måste vara nått stort på gång - kan det vara våren????

VÄRST VAR DET HÄR eller...

2010-02-24T12:46:00.005+01:00

Hujedamej, hur länge ska vi orka? kyla, snö, kyla, snö, hela livet stannar upp o ingenting är roligt
Resignerat kunde jag halv sex i morse konstatera årets toppnotering 33,8 minus.

Motorvärmarkabeln står som ett järnspett mellan vägguttag o bil. Man ber några böner innan man vrider om startnyckeln, å i morse startade skrället - himla otur, tänk om jag fått gå in o dra duntäcket över huvudet igen, det hade varit så mycket skönare

For till stallet med min diesel, som vägrar vara på hugget i denna kyla, det känns mer som att hanka sig fram på en gammal "Grålle", allt gnisslar o gnäller, o sakta går det.
Tog ett snack med hästgrabbarna o dom instämde i mina tankar om att gå ut om ett par timmar senare istället. Halvt ihjälfrusen på jobbet vid halv 7, konstaterar jag snabbt att där är det nästan lika kallt som ute. Elförsöjningen från fabriken har strejkat under natten. Intar en kall men dock tinad frukost o baxar sedan fram en stor värmefläkt som jag ställer en meter bakom mitt skrivbord, o här tänker jag sitta idag

STUDIEBESÖK IDAG

2010-02-21T18:10:00.005+01:00

Hos min ny funna Parelli-vänner, den snällaste Anette jag nånsin träffat o hennes bedårande häst lilla Lilleman. Fick träffa 2 mycket trevliga tanter till, o en hel hög halvblodshästar.
Anette visade mig lite basic-övningar, Tack- snälla.
I stallet fanns en gäng läckra fjäderfän, tror dom också "parellat" för dom var väldigt sociala, visserligen blev dom mutade med russin, men dom ingav ett väldigt lugn.
Inspirerad for jag glad i hågen hem, o tränade med min älskade Q.
Trots isvindar, gick det fantastiskt bra.
Ni Parelli-tanter gjuter råg i ryggen på mig o jag kommer aldrig att ge upp det här.
Jag är er evigt tacksam!

Många olika språk blir det.

2010-02-21T17:41:00.002+01:00

Sitter här o konstaterar att jag vigt halva mitt liv (nästan) åt att lära mig en massa olika språk.
Närå jag är inget språkgeni, och kan knappt göra mig förstådd på engelska. Det här handlar om alla min hobby-språk. När jag började utbilda mig inom hunderiet, (brukshundsinstruktör) var jag relativt ung o hade en ganska skrynkelfri hjärna med många celler i behåll, så det var inte så svårt att snart slänga sig med uttryck som, figuranter, sökrutor, rapportering, linförighet osv. tror inte man behöver vara speciellt hundvan för att begripa vad en hund gör när den spårar.
När jag så växlade över till hästeriet, var det ett nytt språk med massor med termer som skulle läras in. Hästar spårar också, men nu har ordet en helt annan betydelse. Nu gällde det att begripa innebörden av hästen på tygeln, sluta, eftergift, ganascher och kolik osv. Lite äldre hade jag blivit
så det har tagit lite längre tid att lära. Parallellt har jag seglat, o där kan vi snacka termer: skotar o vinchar, o bidevind, o spinnacker osv. Vid 50 fyllda börjar huvudet att kännas ganska fullt, fick ta till varenda cell för att orka lära mera.
Nu tror jag ryggmärgen tagit över, för nu ska jag ge mig i kast med ytterligare ett språk, o det tror jag inte mina två stackars hjärnceller kommit på. Närå nu ska tant avancera ordentligt här på utförslöpan, med att lära sig Parellispråket som enbart finns på engelska. Tar en goggles översättare till hjälp, men så mycket hjälp blir det inte eftersom många termer inte går att översätta. Vad sägs om Porcupine, Sqeeze, Horsenality, Right Brain extrovert, visst låter det flådigt? Tänk om man lagt ner all den här energin på att lära sig riktiga språk i stället- oj, då skulle man nästan vara språkbegåvad.

EN BENLÖS PONNY I HAGEN IDAG

2010-02-20T16:58:00.003+01:00

2 glada hästar kom mig till mötes i hagen idag. Dom verkade helt oberörda, av de iskalla vindarna.
Dom klagade inte det minsta, ganska skönt att umgås med bara hästar ibland.

BYGG ETT FLUGPLAN

2010-02-19T12:33:00.012+01:00

Hakar på Nypans flughelg, detta är mitt projekt.
Använd ett rakblad för att försiktigt klyva en tändsticka på längden. Se till att lämna kvar lite svavel, det blir en snygg nos på ditt plan.

Bygg planet genom att limma samman träflisan med vingen-tvärsöver resten av tändstickan. Om du känner för det kan du använda lite överblivna bitar av tändstickan för att bygga ett stjärtparti. Eller bygg en stor vinge av lite balsaträ, på det sättet kan du få plats med ännu mer motorer. Tänk lite själv, du kan säkert komma på en hel del bra uppfinningar.

Fånga ett gäng flugor (detta är den svåra delen av planen) Stoppa dem i en glasburk. Lägg glasburken i frysen. På bara några sekunder kommer flugorna att vara helt nerkylda. Detta kallas crytecknik eller nåt sånt. Inte så viktigt. Det viktiga är att du inte kyler ner dina motorer för mycket, då detta kan döda dem. Ett bra sätt att gå runt detta problem är att lägga dom i kylen i stället. tar lite längre tid, men när du väl fångat tillräckligt med motorer kan ju vara bra att vara lite försiktig med dem

Medans du väntar på att dina motorer ska bli tillräckligt kylda o stela, droppa lite kontaktlim på de delar av vingen du vill placera dina motorer.

Plocka ut dina flugor ur kylen/frysen. Placera dem i de förberedda limpölarna.

Andas varmt på flugorna. Nu händer miraklet! Dina flugor som alldeles nyss var som frusna, vaknar till liv igen!

Starta planet. Om du har gjort rätt ska det fungera fint och inte har du varit taskig mot flugorna heller, snarare hjälpt dem att lära sig sig den viktiga läxan att samarbete är den bästa vägen framåt! Luta dig bakåt och njut av att se hur de lyckliga flugorna leker med sitt lilla flugplan! För även om flugor ser likadanana ut, älskar samma skit, behöver lika många kontaktlinser och blir uppätna av samma sorts fåglar, så har de garanterat aldrig varit med om något som detta innan.

"HÄSTGUBBAR"

2010-02-15T21:18:00.005+01:00

När min kära gamla pappa kom på besök i helgen hade han med sig ett foto, på mig då jag som 5-åring satt på en hästrygg. Jag slås av tanken hur okomplicerat det var med hästar förr då dom var en naturlig del av vardan. Jag minns hur vi som småbarn for runt i gårdarna o bönade o bad att åtminstone få sitta på hästarnas ryggar. Kan inte komma ihåg att någon av dessa vackra stabila hästar nånsin blev rädd eller sur över oss ungar som klamrade oss fast i timmar på deras ryggar. Vi matade dom med socker ur händerna det var aldrig nån som nafsade. Hästarna var välhanterade o signalkänsliga. Hästfarbröderna förr, tror jag bar på genuin hästkunskap. Hästarna var deras arbetskamrater,värda sin vikt i guld, o dom umgicks hela dagarna. Tror att denna kunskap som hästkarlarna hade tyvärr är på väg bort. Upplever det som om hästhanteringen idag har blivit väldigt komplicerad o tillkrånglad Det är beräkningar, analyser och allehanda gurus, till det mesta. Förr fick man se till att hästen fungerade för sitt ändamål utan inblandning av tränare. Man var tvungen att LÄRA

Mitt livs kap - en dröm för en hästägare

2010-02-10T12:03:00.010+01:00

När jag o min blivande make som 2 snorungar träffades för en sisådär 38 år sedan (herrgud)

hade jag ingen aning om vilken makalös "mackapär" han så småningom skulle bli i mitt häst ägarliv. Visst har han varit en fantastisk tillgång genom alla våra år, men hans mycket oanade resurser kom plötsligt fram, när jag blev med häst.

De första samboåren, hittade han knappt till köket, han hade ingen aning om hurvida ett ägg skulle koka lite eller mycket för att bli si eller så. Hans kunskaper inom matlagning var obefintliga. När så jag började "rymma" till stallet, fick han klara sig själv. Väl i köket påbörjades ett hejvilt exprimenterande. Ni som dagligen umgås med djur vet att minsta steg i rätt riktning måste belönas. Så under en period fick jag äta de mest underliga hopkok, men det var bara att bita ihop, och överösa med beröm. Det lönade sig, för någonstans under "kockens" utveckling kom insikten om, att man kanske inte ska blanda så många saker samtidigt.
Idag är min "mackapär" en fullfjädrar kock. Å jag behöver aldrig, hörde ni aldrig fundera över matfrågan. VARJE kväll när jag kommer hem från stallet, står bordet dukat, och maten är klar.
I dessa GI-tider, får jag varje kväll någon ny smaskig kullinarsk rätt- FANTASTISKT.
Håll med om att sådana Gubbar måste man bara ÄLSKA

Att rida är inte lätt.....för mig i alla fall

2010-02-09T08:33:00.007+01:00

För mig är ridning ett sätt att umgås med hästen, vi fostrar varandra.
Drömmen hägrar, att en dag när vi verkligen kan lita på varandra o Q har vant sig med sin börda på ryggen, kunna rida både träns o sadellöst.
Men, nu är ju inte hästar av naturen skapt att bära en ryttare på ryggen genom livet.
För att få en stark, atletisk o smidig häst som med stolthet orkar bära omkring mig även på ålderns höst, tycker jag att jag måste tala om för min häst hur han på bästa sätt ska bära mig.
Som Ar-tant finns mina grundtankar om att ryggen måste höjas, vikten ska komma in till tyngdpunkten. Hästen måste lära sig att bära vikt på sina bakben o länga sin överlinje, framförallt längning vid manken för att räta ut halsen, o på så sätt undvika ihopdragna muskler.
jag vill att min häst bär i lång, låg form för att kunna slappna av.
Stångbettet inverkar kraftigt på hästens nacke, så en förhållning på tygeln innebär att jag ber hästen sänka sitt huvud o länga sin hals. Ungefär på samma vis som parellitanterna genom grimskaftet, ber om sänkning. För den oinvigde kan det säkert se ut som om jag ibland sitter o tjuvhåller i tygeln, men då handlar det bara om att hästen inte är redo för sänkningen, det kan ju bli väldigt jobbigt för hästen att jobba på det här viset. Likt oss människor på gymet kan det gå väldigt tungt i slutet av träningspasset, men med lite peppning orkar man några reps till.
Så snart hästen är villig, kommer belöningen, eftergiften o sytrådsfin kontakt återetableras.
Quartzo har väldiga problem med sin galopp, många av de spekulanter som provred honom på Helmers, tappade totalt intresset för honom efter några galoppförsök.
Vi har tränat intensivt med detta, o från att för nått år sedan inte kunnat galoppera mer än 2-3 steg innan han slängde ut baken eller korsgaloppade,(vilket jag tror härrör ifrån tjurfäktnings träningen) har han bjudit på fin avslappnad galopp.
Men, men, efter 2. mån träningsuppehåll är vi tillbaka på ruta ett, o det gör ingenting vi har ingen brådska någonstans. Får försöka stärka upp honom i skolorna igen. En panikartad galopp med höjt huvud o sänkt rygg är inget att stå efter. Det här blev lite rannsakan, o funderande efter att ha tittat på Nypans blogg, där det finns några minuter ifrån vårt sista ganska bedrövliga träningspass. Jättenyttigt även om självinsikt svider ibland, Jättemycket Tack Nypan! Synd att ert besök blev så kort.
Hoppas jag snart får se er igen.

FINT besök

2010-02-06T20:10:00.004+01:00

Till min glädje kom två av min bästa vänner på besök på våran gård idag.
Carina med sin fina Gaeva och den mest fantastiska lilla släde, som gjorde stort intryck på mig.
Den här släden har Carina med make renoverat själva. Byggt, målat o flätat, håll med om att den är otroligt fin. Sen önskar jag att ni kunde få se Gaevas centrerade skrittpiruetter, då hon alldeles själv vänder på hela ekipaget - makalöst. Gaeva är akademiskt skolad o det syns hon har full koll på var hon sätter sina fötter. Kanske man skulle skaffa ett par skaklar o träna piruetter med ;)
Tack för besöket! hoppas ni snart kommer igen.

TROR JAG HÅLLER PÅ ATT BLI OMVÄND...

2010-02-06T19:25:00.004+01:00

Idag denna fantastiska dag- äntligen, blå himmel o en sol som man kunde ana värme ifrån, o bara några minusgrader, håller jag på att bli lycklig över snömassorna.
Brunos lillmatte Jossan o jag bestämde oss för att nu ska vi ut på långtur i det fantastiska vädret.
Påbylsade o på väg utför stallbacken, känner jag hur Quartzo laddar.
Jossan säger, nu ser Quartzo ut som en kanonkula i bakdelen o så kändes det, minsta lilla pippifågel o jag hade fått mig en rymdtur igen. Så vi bestämde oss för att rida "off road" i stället. Vi plumsade ospårat ett par km. sen kom vi in på en liten slädled som Per-Ola gjort tidigare under dagen. Vi "irrade" omkring på berget i en o en halv timme. Lusitanon har ju av naturen väldigt höga knälyft o i 1 m. snö bli gången väldigt passageaktig, jättehäftigt att få känna vilka resurser Quartzo har. Inte så kul att han glömt vad förhållningar betyder, så det blir passage varvat med galopp.
Det går absolut inte att sitta o hålla honom, utan man för finlira med munnen hela tiden. När jag tappar tålamodet (jag vet man får inte) o morrar åt honom kan han skritta en 3-4 steg.
Obegripligt vad han får all energi ifrån, misstänker att någon ger honom en säck havre på nätterna, sanningen lär jag aldrig få veta. Nu måste jag som värsta vinterhatare tillstå att snödjupet varit min räddning, då denna dynamitgubbe inte går att rida någon annanstans just nu.

OOOPS here we go again...

2010-02-05T09:19:00.004+01:00

Har lyckats övertala mig, att rida Quartzo ute varje dag trots viss skepsis.
Igår kväll hakade vi på våra stallkompisar Bruno&Anders, ut på promenad i snöyran.
Alla verkar döless på allt snöande, men jag måste tillstå att det var riktigt mysigt med all snö. Misstänker att jag njöt lite extra eftersom snödjupet gav hästarna ett visst motstånd i deras sprittande ben. Vi skrittade runt på vägar o i skogen under drygt en timme. Quartzo gick nästan hela tiden på lång tygel. Han gjorde några skutt,(vilket är väldigt oskönt för mina oläkta revben) när en tant med snölasse dök upp bakom en snödriva, o när en snöslunga kom lite för nära. Men på det hela taget skötte han sig exemplariskt min lilla prins. Jag kände mig så nöjd o slappnade verkligen av när vi var nästan hemma. DÅ hör jag hur Bruno (som alltid släpar en 100 m. efter Q) kommer i vild sken bakom oss, jag hör Anders vråla : nu kommer.........
Hjälp!Vadå? ett ufo, en dinosaurie, eller nåt annat alldeles livsfarligt.
Hann tänka: shit, jag måste av. Tankeläsare som Quartzo är, behövde jag inte anstränga mig, med all kraft såg han till vara mig behjälplig.
PANG så låg jag där på backen igen. Den här gången tackar jag den usla snösvängen för att jag landade mjukt. Inget brutet, den här gången. På väg uppför backen till stallet, vägrade hästarna o då förstod vi att det var de f.....de älgarna som stryker omkring i våra revir, som skrämde vettet ur hästarna. I kväll ska jag sjunga högt på vår kvällsritt o då lovar jag att alla älgar kommer att sticka all världens väg.

SJÖSJUK till häst

2010-02-01T10:21:00.010+01:00

Men var tog kaxigheten vägen? Har "gammeln" tagit över???
Har aldrig varit rädd för att rida bråkiga, bångstyriga hästar. Som ridelev under många år fick jag alltid ta de hästar som ingen annnan ville ha, det tyckte jag var roliga utmaningar.Har gjort en o annan vurpa, men haft turen att kunnat borsta av mig o sätta mig upp igen.Men nu, huva, huva, - igår promenerade jag bort med min dynamitgubbe till ridhuset igen.Red en halvtimme o bestämde mig sen av ren bekvämlighet (latmask) att rida hem.Quartzo marscherade på relativt avslappnad, på lång tygel. Om han var avslappnad, så var jag raka motsatsen. Mådde rent av illa, o kände mig yr av förskräckelse Satt bara o väntade på nästa explosion. Allt förtroende o den tillit jag börjat känna för lilla Q är som bortblåst.
Det är hårt att inte kunna lita på nån man älskar, man blir så ledsen.
Min kära make säger : men skit i det som hänt se framåt i stället, tänk om jag kunde få in det i min tjocka skalle. Nu tillhör jag ju honkönet o har en förmåga att försöka analysera alla skeenden ner till minsta molekyl i stället- SUCK! är väldigt Onöjd med mig själv just nu.

Ett litet steg för mänskligheten, ett jättekliv för Quartzo matte

2010-01-30T17:47:00.005+01:00

Äntligen blev det så av, som jag gruvat mig, man pratar ofta om hästars enorma smärtminne, i så fall är jag en häst, blir dagligen påmind från mitt lilla hjärnkontor hur kolossalt f......at ont det kan göra, med oplanerade avsittningar. Och en 3 veckors orastad lusitano kan lätt fixa det mest oplanerade, det vet jag.
Men nu var det då dags att "ta tjuren" vid hornen, å lägga av med allt gruvande.
Tog det säkra före det osäkra o promenerar bort till ridhuset för att sitta upp inomhus.
Nu har ju Q inte "gjort byn" på flera veckor, så jag kände mig nöjd med att gå bredvid i stället för att sitta på, för jag kan lova att det fanns inte en snödriva som var sig lik, å alla postlådor hade lömskt gömt sig för att hoppa på förbipasserande hästar. Å alla soptunnor, som plötsligt hade bytt sina utgångslägen, var förstås inte heller att lita på.
Nåväl inne i ridhuset med Q.s stallkamrat Bruno som moraliskt stöd var det så dags för uppsittning. Hakbandet knäppt, o så den nya säkerhetsvästen på, för den oinvigde kan jag tala om att det är allt annat än behagligt med detta skydd, lite klaustrofobi känsla o lite mammografi känsla(hopklämda bröst) men efter 15, min ridning hade jag glömt den osköna. Skulle förresten ta på mig vilken rustning som helst om jag vet att jag slipper knäcka revben igen. De första vinglande stegen påbörjades, det kändes som Quartzo tittat djupt i lördagsflaskan. Men har man varit utan "ryggsäck" i 3 veckor, kan jag förstå att Q vinglade lite hit & dit. Lät honom skritta runt, länge länge för att hitta igen vår balans. Sen blev det lite skolor, övergångar, o en serpentin.
Det kändes ganska ok. Inte hade jag nån häst mellan hjälperna, kanske en halv, men det gör inget. Det viktigaste för mig är han vågar stanna kvar hos mig o slappna av o det gjorde han.
Efter 30 min. tyckte jag att han varit jätteduktig, så vi gav oss där. Promenerade även hem med honom å då fick jag den absolut största belöningen. Quartzo promenerade på lång tygel BAKOM mig hela vägen !!!!!! Han lät alltså mig ta över ansvaret för alla ev. monster efter vägen. Vilken ynnest, vilket förtroende!!! Nu är vi på G igen - YYIPPIEEE

En släng lappsjuka å alldeles för många O:n

2010-01-21T10:26:00.007+01:00

Var på återbesök hos läkaren, han sjukskrev mig månaden ut, YES, i några bleka sekunder förträngde jag mina revbensbrott, som gör mig snabb som en vandrande pinne, o smidig som det omtalade kylskåpet. NÄ,NÄ,NÄ det här är inge kul längre.
Att passivt konstatera att det mesta i mitt liv för tillfället har ett stort O framför sig. Ni vet O-rastat, O-borstat, O-mockat, O-städat osv.
Dammråttorna sveper kring mina fötter o räcker ut tungan åt mig. Jag kan ingenting göra mer än smida planer på den stora hämnd jag kommer att ta vid "tillfrisknande".
Eftersom bilkörning är förenat med mycket plågor, undviker jag det ett tag till, alltså sitter jag isolerad i vår lilla stuga o tråkar. Försöker få igång en dialog med våra gamla hundar, men dom bara himlar med ögonen o rullar ihop sig åt andra hållet.
Försöker att göra nåt vettigt med tiden, läsa det där böckerna om ryttarens balans, titta på de enstaka Parelli filmer jag har, men det var ju det där med O:na, jag är så in baljan O-fokuserad, O-koncentrerad, O-motiverad.
Livet vore så mycket enklare utan all On. Men vänta bara, jag vet att dagen kommer då det kommer att gör O-ont, å då alla dammråttor lever ni farligt, men vänta nu, då måste jag ju rida, jobba, mocka, borsta osv. så dom kommer nog att överleva.

RODEOHÄST????

2010-01-10T14:45:00.003+01:00

Här sitter man med ett knäckt revben o undrar vad i hela friden hände?
Min stallkompis o jag skulle ut på tur fredagkväll, men jag kom aldrig längre än till stallbacken.
Quartzo var orastad, bara riden 1 dag förra veckan pga. den ihärdiga kylan.
Det är i.f.s inte första gången det händer med de temperaturer som varit.
Q är ju ett energiskt fullblod, med mycket nerv, så orastad brukar han stå o piaffera medan jag klär på honom, han kan stå o "trampa" i en halvtimme om jag är "sekasam".
Sen brukar han utan min inblandning gå i passage bort till ridhuset, en skritttur på 15-20 min.
Visst kan han hoppa till o snurra runt om han träffar "monster" efter vägen.
Men hans utflippring i fredags var nåt helt annat. Jag hann ta ena stigbygeln o sätta mig i sadeln o sen BAR DET AV. De mest otroliga rodeoskutt, som skulle kastat vilken världsmästare som helst ur sadeln, fick mig att flyga som en vante. Först ett par meter ovanför sadeln o sen ner i den stenhårda marken. Helt uppenbart har jag nån sorts änglavakt, för jag hade inte knäppt hakbandet på hjälmen så den landade före mitt huvud. Nerslagsplatsen var ca 30 cm ifrån en stor traktorskopa. Vet inte vem jag ska tacka, men är väldigt glad över att jag inte landade på den, för då hade jag knappast suttit här idag. Tuppade av en stund men vaknade med ett gallskrik, för det gjorde h****tes ont överallt. Tillbringade fredagkvällen på akuten, där jag blev genomgådd som en gammal bil på besiktning. Nu är det ju som ni vet så att ont krut inte förgås så lätt, så kontentan av rymdfärden blev ett knäckt revben, o med det känner jag mig väldigt nöjd ;) MEN nu sitter jag ju här på kammaren o undrar VARFÖR det hände.
Skickade upp min kära make för att klämma o känna på Quartzos rygg, redan lö.morgon.
Självklart blir den första tanken att nått helt sonika gjorde jätteont när jag satte mig upp.
Funderar om han gått o spänt sin rygg den sista istiden? Eller är det helt enkelt bara så att han är lite galen. Är det så lär det ju inte bli bättre av att han blir oriden ytterligare en vecka.
Så fort den värsta värken gett med sig, tror jag att jag tar en promenad med honom bort till ridhuset o sitter upp där. FY VAD TRÅKIGT - är vi nu tillbaka på ruta ett- igen

NYTT ÅR, NYA ILLUSIONER.......eller

2010-01-08T12:35:00.006+01:00

Tänk allt är sig likt, varenda januari är det dags för NYA tag.
Nya mål ska sättas upp.
Gammal som jag är börjar jag kunna det här, så det är väl bara att kopiera föregående
års målsättningar.

1) Lägga av med den fullständigt vidriga lasten att röka.
2) Bli smal o lätt som en sylfid
3) Träna allt som går att träna för att bli pigg o fräsch som en nyponros, eller i alla fall som en annan Magdalena
4) Utveckla min häst, så att vi kan angöra tävlingsbanorna o få domarna att tappa andan

Jag vet högt högt uppställda mål, men man ska ju sikta mot stjärnorna.

1) FAST det är ganska trevligt att röka, ni vet ju hur mycket vi kan smita undan o snacka lite härligt "skit"
2) FAST alla GI-recept ser såå goda o trevliga ut med chokladsmak i munnen, vet jag av erfarenhet att omletten kl.05.00 på 6:e dagen gör mig spyfärdig. Dessutom vet de flesta hästägare (utom Nypan som jag tror bor på ett gormet pensionat) att mat har låg prioritet.
Man blir glad om det råkar skräpa nån gammal brödskiva i skaffriet sen stall lampan är släckt.
Frukten har ju hästarna fått.
3) FAST visst skulle jag så småningom kunna cykla på jobbet, men då får jag ställa väckarn på 4, för hästarna måste ut först o energin behövs bättre till kvällens ridpass.
Man skulle ju kunna träna lite styrka o balans på pi latesbollen på kvällen framför tv:n.
FASTjag hinner aldrig titta på tv, möjligen på fredagar FAST då vill jag gärna ha ett glas vin, o kombinationen kan ju sluta hur som helst. Fast egentligen behövs bollen bättre för Quartzo träning.
4) FAST om inte ovanstående inte fungerar så fungerar inte den sista punkten heller.
FAST vad ska vi in på tävlingsbanan o offentliggöra alla mina brister för?

NÄÄÄÄ tror jag skippar illusionerna i år och tar till mig dagens citat istället:
I brist på bröd, ta en bakelse!

Portugisen har konverterat till isbjörn.....

2010-01-07T12:23:00.010+01:00

Tror att Quartzo numer är överens med mig i mina funderingar "va f*n har vi denna iskalla världsdel att göra". Skulle det plötsligt "regna manna från himlen" är jag glad att Q har ett internationellt pass för då drar vi - söderut, kanske tillbaka till Q.s fädernesland

Med kylan avstannar det mesta. Gjorde ett tappert försök häromdan o red ut i 40 min. i 26 minusgrader, det var så kallt att jag ville grina en skvätt men det gick inte eftersom ögonfransarna var ihopklibbade av is. Trodde inte jag skulle överleva, men väl hemma visserligen helt utan fingrar o tår, lovade jag mig själv att slippa utsätta mig för dylikt när termometern visar mer än 20-.

Quartzo verkar i alla fall insett att så här är det i det nya landet, och har satt en helt makalös päls. Han är lurvig som en angorakanin, o alldeles ljuvlig att borra näsan i

Kan lova att han kan anta titeln : den mest långpälsade "lusen" i världen.

Tröstar mig med att vältra mig i härliga sommarbilder som jag gärna delar med mig av.

GOD JUL!

2009-12-23T11:38:00.002+01:00

En innerlig önskan om en fridfull jul, med mycket "hästande".

Varma Kramar / mia

Mitt lilla förstånd räcker inte till Savvy....

2009-12-11T14:08:00.008+01:00

Efter att vigt mitt liv som brukshundsinstruktör under en 10-års period, har jag blivit väldigt fascinerad av pedagogik, hundpsykologi, o praktisk träning.
När "hundandet" övergick till "hästande" insåg jag ganska snabbt att mycket av det jag använt mig av under utbildning av hundar gick precis lika bra att överföra i hästvärlden.
Har alltid försökt att söka vägar som tilltalar mig, utan att fastna i fållan som exakt talar hur man ska göra.Därför när jag på ett tidigt stadium i hästbranchen fick höra talas om NH, spetsade jag öronen.Insåg snabbt att det här var den bit som saknades, både hos ridskolan o hos oss fritidsryttare.
Försökte en gång för länge sedan få till en clinic i ämnet på Timrå hästsportförening, men förslaget röstades snabbt ner, för såna "konstigheter" håller man inte på med, på "seriösa" anläggningar.
Läste vad jag kom över i ämnet, och tyckte att det där med " seven games" verkade vara ett roligt sätt att jobba med sin häst. Min lilla Smula fick bli försöksobjekt. Dom här lekarna, använde jag mig av ofta. Antagligen blev allt arbete helt galet o alldeles tokigt eftersom jag bara läst innantill hur man skulle gå till väga, o aldrig sett dom praktiserats Smulan var en väldigt klok dam som snabbt begrep vad det var jag ville, så även om ni som är invigda säkert skulle få er ett gott skratt om ni hade sett oss, så funkade det för oss.

Det primära syftet att "teamworka", o känna tillit funkade för oss.
När jag så för inte så länge sedan fick syn på Elisabeths blogg o såg hur hon arbetade med sin häst kände jag direkt att JAAAA , jag vill också.
Parelli var (är) en ouppslagen bok för mig.
Gick med i savvyclub med stora förväntningar. Fick mitt första paket med Horsenality, kastade mig över materialet och stötte genast på patrull.Min dammiga gymnasie engelska visade sig vara nästan oanvändbar. Fick sitta o slå i ett lexikon för att klura ut vad många av orden betydde. Men roligt var det, speciellt att fylla i diagrammen över min hästs personality.

När jag efter mycket övervägande placerat ut Quartzos prickar i cirklarna, damp mycket lämpligt den första parellifilmen ned i min brevlåda.Det kändes som en högtidsstund, när jag äntligen fick kura ner mig i soffan för att beskåda mitt livs första praktiska undervisning i ämnet.
När avsnittet med flest Quartzoprickar dök upp, anlände patrull nr:2. skivan klappade ihop o la ner, det gick inte att få se nå mer- kände mig väldigt besviken o blåst.
Med Parellifilm nr:2 dök även patrull nr: 3 upp , CD-skivan var ospelbar, har provat den på olika spelare.

Jag är ingen teoretiker, och känner därför att jag saknar verktygen för att komma igång.

Tror fortfarande på Parellimetoden, men nu känns det ganska hopplöst.

Skulle vilja ha ett mer strukturerat kommaigång-program, och gärna ha någon invigd vid min sida.

Så här från utkanten kan jag även känna en amerikans religiositet över det hela.
Lite väl mycket glättighet, så inni vassen trevligt, o gemytligt, lite Jehova över det hela.

Men så känner väl många oinvigda före frälsningen

.

.

Husets Vin...

2009-12-10T14:26:00.004+01:00

Såg på Nypans blogg om hennes mycket lämliga vin, och tänkte att då måste jag få visa vinet som i högsta grad tilltalar mig. Vad det nu beror på?

Min Prins, min ständiga glädjekälla...

2009-12-04T08:11:00.007+01:00

Det är så fantastiskt, det händer nya positiva saker med lilla Q varenda dag.
Som jag berättat förut var förra vinterns uteritter ett enda stort trauma för oss bägge två.
Första gången Quartzo satte ner sin hov på sprakande is, lade han ytterligare en börda i sin "tunga ryggsäck". Han blev fullständigt från vettet, laddade varenda muskel i kroppen för att fly UPPÅT, han gjorde sitt livs capriole, som en sputnick försvann han upp i skyn, medan jag som en gråsten for åt motsatt håll. Under de få uteturer vi gjorde förra vintern vet jag inte vem som var räddast Q eller jag. Har ni sett en aspskog i storm ? tror vi liknade en sån. Quartzo darrade oavbrutet av rädsla, o jag var inte det minsta kaxigare utan darrade ikapp med honom. Vilket ekipage!!!!!
Men igårkväll skulle ni ha sett oss!! vi krasade is som aldrig förr. Vi knakade sönder milslånga sjöar, nåja stora, stora vattenpölar i alla fall. Visst var Q en aningens spänd, men det var kolsvart och jag skrittade på LÅNG tygel helt utan problem.
ÅÅÅ jag blir såå lycklig!!
Nu hoppas jag att det är vårt teamwork som gett detta häpnadsväckande resultat.

Att det är jag som lyckats få honom trygg, och med lite eget självförtroende.
Men tänk om det är nån trollpacka som bara viskat i hans öra, o genomfört hans förvandling, tror att jag skulle bli besviken då.

Skam den som ger sig.........

2009-12-02T21:35:00.002+01:00

Till slut hamnade den "döa ormen" på plats, men i något förkortad version.
Quartzo var vid det laget ganska trött på det hela, han tyckte nog att jag borde pyssla med honom istället.

Schlåssa eller konsten att julpyssla

2009-12-02T14:54:00.003+01:00

En gång för väldigt länge sen gick jag och min hund en mögelhundsutbildning i Gnesta under ett halvår. En av mina kurskamrater var en liten lappgubbe, som gav mig uttrycket schlåssa.

Betydelsen är lite diffus men ett användbart ord när saker o ting går emot en.

Av nån konstig anledning tycker jag att det är mycket roligare att julpyssla i stallet, än hemma.

Nu när vi har "vårt" eget lilla stall, har jag i huvudet haft en illusion av ett riktigt Karl Larsson stall. Från tanke till handling, skickade jag ut min kära make med vidhängande hund o ficklampa i mörkret för att plocka säcken full med granris, för här skulle det tillverkas girlanger.

I "vårt" stall har vi lite egensinniga regler som skulle få vilken ordningsman som helst att ulka.

Hästarna får ofta vara lösa i stallet o vara inpå oss o spankulera runt som dom vill.

Ofta går dom o hälsar på hos varandra i boxarna, där står dom tätt tillsammans o käkar utan konkurrens o ser ut att trivas förträffligt Så den här girlangtillverkardagen fick kära Q givetvis vara lös o sällskapa mig medans hans kompis Bruno var ute på rastning.

Lade ut långa strängar med granris på stallgolvet, som jag sedan snörde ihop o lindade runt med röda sidenband. Q tyckte det hela var mycket underhållande. Så fort jag lyckats fästa ihop 2 av de bångstyriga grangrenarna var han genast där o röck ur. När jag efter mycket ävlandes o många schlåssa o bortputtande av hästskrället, lyckats fästa ihop nästan 2 hela meter av de blivande fyra, började jag tappa hoppet det såg inge bra ut, inte fan var det nå Karl Larsson över det hela,den s.k girlangen såg mest ut som dö orm med förstoppning

Men när jag nu lagt ner så mycket möda tyckte jag ändå att eländet skulle hängas upp på den tilltänkta takbjälken Fram med hammaren o pallen med Q flåsande i örat lyckades jag till slut få upp "mästerverket". Helt i onödan visar det sig efter nån minut då Q tar nappatag o river ner hela pysslet, o genast förvandlas den döa ormen, till sitt ursprung en hög med granrisruskor

Så jag tror jag struntar i Karl Larsson, o helt sonika bara sticker in lite granris runt boxskyltarna,

fint de mä tycker jag.

LÖGDÖDAGEN

2009-11-20T15:19:00.004+01:00

Vi har skapat en återkommande tradition på Lögdö Bruk.
Varje sommar i anslutning till Lögdödagen, har vi AR-tanter "husmorssemester".
Vi tar med oss hästarna o Katrin en liten "kocka" o lever loppan i 4 dagar.
Vi tränar, äter vid dukade bord, vi fnittrar, äter godis, har teori, vi grillar, pimplar vin o fnittrar ännu mer, vi badar med hästarna i solnedgången och livet är fantastiskt under dessa dagar.
Det första lägret med Quartzo, gav mig en hel del nervpirr eftersom vi lovat att rida omkring
bland folk & fä under Lögdödagen.
Quartzo skötte sig långt över förväntan.
Där fanns mässingorkester, fladdrande tältdukar över försäljnings stånden, hundar, ungar, brandbilar, motorcyklar. Ett virrvarr av i en hästs ögon farliga saker.
Visst var han spänd, o gick in i fina piaffer av sig själv :) men han behärskade sig o stannade kvar på plats, blev djupt imponerad av honom.

LÖGDÖ BRUKS RIDAKADEMI

2009-11-20T13:12:00.007+01:00

Hemlösa o förvirrade, började vi AR-tanter att se oss om efter alternativa ställen att träna på, eftersom vi ledsnat på Thf.s attityd.
På slingriga vägar dök så "vårt" smultronställe upp.
Lögdö Bruk, denna fantastiska miljö ifrån 1600-talet, skulle bli vårt nya tillhåll.
Lögdö Bruks intresse förening tog emot oss med öppna armar,vi bildade en sektion i föreningen. Vi fick husera fritt o fick en egen nyckel till det fina gamla stallet, med 2 stora boxar o 6 spiltor.
Vi träffades en helg o sanerade, o gjorde fint i stallet.
Några snälla farbröder i ordningställde en ridbana med akademiska mått o staket.
Vi byggde små hagar där hästarna kan gå o beta o umgås medan dom väntar på sin träningstid.
Jag är så lyrisk över detta ställe, där jag upplevt mina bästa dagar, ord saknas men mycket bilder har jag ;)
Vi lovade intresseföreningen att återkommande delta med fina hästar under de berömda Lögdödagarna. Med detta i åtanke bildade vi en studiecirkel, där vi sydde upp fina 1600-talskläder som blev pricken över i, 16oo-tals ridning i 1600-tals miljö med 1600-talskläder!!!!!
Småfanatiskt, men såå kul.

Ny TAKTIK

2009-11-19T14:24:00.004+01:00

La ner utomhusridningen ett par månader o försökte aktivera Q mentalt i stället.
Jag frilongerade ofta med gott resultat, vi klickertränade osv. allt för att bygga upp vår relation, och försöka ge honom lite självförtroende.
Gick långa många besvärliga promenader, med honom, då han hela tiden ifrågasatte mitt ledarskap och visade mycket av sin hingstiga sida.
Så småningom sansade han sig något, visserligen var (är) han fortfarande enormt explosiv.
Når nått hände, hände det med ljusets hastighet.
Han uppskattade i.a.f vår samvaro så till den milda grad att han skrek i högan sky om jag lämnade honom mer än 3 meter. Det var en väldigt jobbig period, mitt hjärta gick i kras varje kväll jag måste överge honom.
Efter ett par månader kunde jag inte låta bli att prova att sitta upp utomhus igen, å hej vad det gick!. Det spelade ingen roll om vi var ensamma eller hade sällskap av andra behärskade hästar, jag lyckades inte få ett enda skrittsteg ute den vintern.
Var ute på den ena hysteriska turen efter den andra, bra dagar satt jag kvar i sadeln andra åkte jag av.
Kände i det läget ett stort behov av kunnig hjälp, längtade våldsamt efter "fröken Katrin", för att på ett vettigt sätt kunna träna även hans kropp.
Av någon outgrundlig anledning beslutade TimråHästsportförenings styrelse att vår akademiska träning inte var riktigt rumsren längre och därför begärde oskäliga summor för disponering av ridhus. Så efter att i 5-6 år fått träna för Katrin Wallberg minst 1 g/mån. blev det till vår förtvivlan tvärstopp med detta under hela vinterhalvåret.
Nu när jag som mest behövde henne!
Fick istället ta till vad som erbjöds på denna konservativa klubb. Det blev dressyrträning, fast på vårt eget sätt.
En väldigt sympatisk, glad & go norrländska utan fördomar, lyssnade på mina tankegångar. Hon fick låna med sig min husbibel Katrins "Skola din häst till ökad samling och hållbarhet"
för att se vad det är för "konstigheter" vi har för oss.
Tränade 1 g/veckan för Åsa som hon heter, under vintern.
Vi koncentrerade oss på Quartzos avslappning, och att stärka hans yttre bakben.

Ferdinand konverterar till Ferrari

2009-11-17T08:48:00.007+01:00

När Q med kompis återvände till vinteruppstallningen efter betet, började jag ana ugglor i mossen. Hästarna stog då uppstallade på Timrå Hästsportförening. En modern anläggning, med 2 ridhus, cafeteria, teorisalar m.m. På anläggningen finns ett 50-tal hästar, 21 st. privatägda o ca 30 ridskolehästar. Där finns personal som sköter in-ut släpp, fodring osv. väldigt bekvämt, men i mitt huvud inte särskilt hästvänligt.

Började känna att Q så smått började våga "öppna" sina ögon.

Vet att många hästar blir väldigt introverta vid byta av miljö o ägare, min lilla Smula var sån i drygt ett halvår, innan hon vågade visa vem hon egentligen var.
Med tanke på hur smärtfritt allt fungerat med Q, förstod jag att denna dag skulle komma, när han skulle börja bli "varm i kläderna".

Redan första dagen på Thf började problemen, vid intag på eftermiddagen vägrade Q att låta nån annan än mig få koppla o leda in honom i stallet. Han blev förstås helt vansinnig när den ena efter den andra hästen försvann in i stallet på eftermiddagarna, hans "dampanfall" återvände o jag fick dagligen flexa ut ifrån jobbet för att rädda den vilde ifrån hans försök att hoppa över det mycket höga stålstaketet.
En av stalltjejerna lyckades till slut på en nåder få lite av hans förtroende, via mycket umgänge, smek & kel o lassvis med salta grodor.Till slut fick hon som den ende utvalde ta honom in & ut, ur stallet.
Vid min första ensamma uteritt den hösten fick jag känna på hur otroligt snabb, o stark en lusitano är. Han blev på bråkdelen av sekund fullständigt panikslagen, kastade sig, tog ett jätteskutt uppåt, jag kom ur balans, blev hängande med foten i ena stigbygeln medan sadeln for under magen på honom. Med någons försyn, hade jag den här dagen utrustat mig med jodphurs o inte ridstövlar, o det blev min räddning.
När jag släpat med en bit lossnade skon o Quartzo skenade ensam hem. Sadeln gick sönder, tränset gick sönder, några revor här o var på hästen, men min gamla kropp höll-fantastiskt. Quartzos hysteri accelererade under hösten, när vintern anlände var han oridbar utomhus. Efter många rejäla avåkningar gav jag upp detta.
Hans rektion på snö is upplevde jag inte som det minsta underlig, han hade ju trots allt bara varit i Sverige i 2 år o aldrig utomhus. Hans panik när isen krasade under hans fötter, var lättförståelig, att hans överlevnads instinkter är mycket kraftiga bidrog oxå till reaktionerna.

Q får en kompis.

2009-11-09T14:39:00.006+01:00

Sommaren kom och det var dags för Q att komma på bete. Det var med en aningen oro,
frågorna var många. Hur skulle han reagera på den nya miljön? hur mycket hästspråk kunde han som levt som hingst inomhus? hur skulle han reagera med brunstiga ston i närheten osv.
Som den "hönsmamma" jag är, fick han den första tiden gå i en hage bredvid de andra. Han fick vara inne på nätterna. Nån måtta på utomhusträning fick det ändå vara. Efter nån vecka visade det sig att Q fattat tycke för en liten C-ponny kille vid namn Bruno.

Dom snackade mycket med varann, kliade varann över tråden, gnäggade när den ena försvann osv.

När Brunos ägare undrade om vi skulle släppa ihop dom, jublade mitt hjärta , Q skulle få sitt livs första kompis.
Bruno travade in till Quartzo. Sen dess har dom varit världens bästa polare.

Dygnets flesta timmar kamperar dom ihop. Q = som den stora fina hunden i reklamen som skyddar sin lilla kompis i från allt regnande.
Bruno står ofta hukad under Quartzos hals när oväder drar förbi.

NÄMEN har jag köpt en Ferdinand??????

2009-11-09T14:01:00.005+01:00

Redan 4 veckor efter Q:s hemkomst, var det dags att åka mot nya äventyr.
Vi skulle iväg på ett 4-dagars träningsläger med Katrin Wallgren.
Det kändes verkligen som den ultimata "beginningen" för Quartzo o mig, det skulle bli så spännande att få inviga honom i den akademiska världen.
Jag lastade honom själv utan problem, for o hämtade en islänning med matte som skulle göra oss sällskap. Lugna fina hästar lastades ur, och träningen satte genast fart.
Antar att min vita springare alltid ridits på stång, för han hade inga problem med den, vilket han haft med "vanliga" bett. Att avslappnad gå i en lång låg form, tyckte han om, när han dessutom fick beröm för sin avslappning, blev han väldigt snopen.
Vi kunde ganska snabbt konstatera att han var motvillig till att bära vikt på sina yttre bakben.
Men vi koncentrerade oss på att behålla lugnet under passen.

Skrittskolor fick räcka under dessa dagar.
Quartzo var hur cool som helst under hela lägret, vi var alla lika förvånade över hans beteende.
Så hade vi fått en bra grund att träna ifrån, så mycket nöjda återvände vi hemåt igen.
Hemma i vardagen igen varvade jag AR-träning med uteritter.

Skogsmänniska som jag är, struntade jag i alla betänkligheter om och hur Q skulle reagera på ute-turerna, tog tjuren vid hornen. Satte på honom ett hackamore o galopperade ut i den ljuvliga skogen Å DET GICK SÅ BRA !!! dag efter dag gav vi oss ensamma iväg på nya äventyr o jag kom hem hel å hållen varenda gång.

2009-11-08T17:02:00.000+01:00

Quartzos första dagar på "hemmaplan"

2009-11-07T12:20:00.004+01:00

Jag tog ledigt ifrån jobbet ett par dagar för att försöka få Quartzo att trivas utan tak o väggar dvs. utomhus.
Släppte ut honom i hans tilldelade hage. Han tog genast kontakt med sina hag- grannar som han sedan visade upp hela sitt register för.
Efter ett par timmar lämnade jag honom ensam o han fick stå på egna ben.
Han hanterade situationen med ett behärskat lugn.
Redan andra dagen la han sig ner o tog sig en tupplur!!!! ute i det fria.
Jag blev såå otroligt glad att det blev som jag hade trott, inga problem.
Mailade ner bilden till Helmers, där dom blev rörd till tårar, när dom fick se hur bra det hade gått.

Quartzo blir NORRLÄNNING

2009-11-03T14:41:00.003+01:00

Vi hyrde en liten hästbuss o for för att hämta hem vår nya häst.
Quartzo klev nybadad o fin utan krumbukter på.
Jag hade med mig min tältstol som jag fällde ut framför honom så att jag kunde göra honom sällskap på hemfärden. Bussen var utrustad med övervakningskamera så att jag kunde göra tummen upp emellanåt till min käre make-chauffören.
Q var lugn o jag kunde ägna mig åt en god bok.
Väl hemma sent på kvällskvisten, tog vi en liten promenad innan vi presenterade hans nya hem för honom. Han hälsade artigt på sina boxgrannar, kollade upp sin egen box, åt en stund o lade sig sen ner föra att vila efter en hel dags äventyr.

Q:s undantag

2009-11-03T13:28:00.006+01:00

Innan vi for hem ville jag ha någon sorts papperskontrakt så att jag kunde känna mig lugn.

Fick veta att ett undantag fanns, nämligen att jag köpte honom på de premisserna att jag var införstådd med att Quartzo inte kunde vara utomhus.
Upplevde inte det som ett problem utan mer som en utmaning.
Hingstar kring Medelhavet, lever ett mycket instängt liv på box, o tas bara ut för ridning, betäckning o annan träning (stackarna)
Quartzo var nybesiktigad, men jag vill ändå göra en egen.

Vi bestämde att om, även denna besiktningen var o.k, skulle vi hämta hem honom helgen därpå.

Där ser man hur det kan gå, for för att titta på många fina "lusar", såg bara en, o han blev det.

Verkar kanske idiotiskt, men så här en drygt 2 senare har jag aldrig ångrat mig.

Han blir MIN

2009-11-03T08:52:00.007+01:00

Fortsätter mitt tjatande om att han är MIN häst.
O.K du måste provrida honom, då kanske suget försvinner.De flesta som provridit honom brukar ge upp vid galoppen. Försökte förklara att ridningen inte är det primära för mig, o "det ordnar" sig. Blev ändå tvingad till en pinsam föreställning.
Med hela Helmers personal på läktaren äntrade jag den vilde.
Det var ingen angenäm upplevelse, vingligt, instabilt o mkt. nerv.
Red utan krav, skrittade, flyttade, travade o några misslyckade galoppansatser.
Jag vet inte om stalltjejerna bara ville vara snäll med mig men dom sa: vi har aldrig sett Quartzo så lugn under ryttare, det värmde gott i hjärtat.
Försäljningchefen sa :o.k jag ska göra vad jag kan för att övertala familjen som redan köpt honom att ta en annan häst. Naturligtvis tändes en stor låga hopp.
Resten av dagen sniglade sig fram,var totalt sönderstressad på söndagkväll när jag fortfarande inte fått något svar.Försökte få tag i den ansvarige utan resultat.
Familjen ledsnade, vi började packa för hemfärd. Böjd över packningen hör jag rena folkvandringen ute i korridoren. In på rummet kommer en hel stab med försäljningschefen i spetsen hon säger : GRATTIS! QUARTZO ÄR DIN! stalltjejerna jublar
jag jublar mest. Helmers ägare kommer o tar i hand o önskar Lycka Till.

QUARTZO

2009-10-28T15:06:00.004+01:00

Försälningschefen försöker lite fint förklara att min utvalde inte var en "varmanshäst".Antar att jag inte var sinnebilden av en ägare till en skräckslagen "Lus" stället för att ifrågasätta min ägande-potensial sa denna kloka mäniska så här i stället : Ta nu med dig hästen i träns o gå en promenad, släpp sedan ut honom i en hage o beskåda hans "damp".
Hon berättade att när hon hittat Quartzo i Portugal var han en svårt misshandlad hingst hos en amatörtjurfäktare.
Men han var godkänd hingst med hyfsad bedömmning, o hon hade precis som mig sett något fängslande i hans ögon.
Quartzo o jag gick på promenad, lite bökigt o besvärligt var det då han hela tiden fjärmade sig ifrån mig, han blev introvert o gick sin egen promenad.
Tog sedan av honom tränset o släppte ut honom i en hage.
Dampen trädde genast i kraft, o han sprang, gjorde alla skolor över mark, o sprang mera o mera, mest i cirklar. Efter 4 timmars försök att få kontakt o fatt på vilden med assistans av nästan hela Helmers "besättning" lyckades vi få tag i en väldigt uttröttad häst.Då var de mesta av saluhästvisningen slut, så så många andra "lusar" hann jag inte se. Men det räckte med det jag sett, kan inte påstå att jag kände mig det minsta avskräckt. Quartzos register i hagen hade tjusat mig ännu mer.

NY HÄST

2009-10-26T14:56:00.004+01:00

Efter att legat totalt utslagen i förtvivlad sorg i flera veckor, kröp hästabstinensen över mig.

Att ha häst, kräver att man står på benen och man känner sig behövd.

Började ett frenetiskt sökande på nätet. En ny lipizzaner var vad jag vill ha.

Det fanns inte många till salu då, mest oridna unghästar, vilket jag känner mig för gammal för.

Under mitt sökande fick jag syn på annons om salu hästvisning i Strängnäs på Helmers Ridcenter.

Helmers är specialiserade på Lusitanos, importerar, utbildar, säljer o bedriver undervisning, med bara lusitanos.

Hade sett dessa vackra hästar på föreställningen Levade som Helmers arrangerade i samarbete med Bronett. Väldigt vackra som sagt, men lite väl ädla o högtempade i mitt tycke.

Lyckades lura med familjen på weekend i Strängnäs, med boende på Helmers.
Skulle "bara" fördriva några dagar med att kika på fina hästar-hmmmmm

Installerade o på rundvandring i stallarna fick jag syn på ett litet sagoväsen. De mest sorgsna, vädjande, o vackraste ögon jag nånsin sett mötte min blick o jag säger som kungen : det sa bara klick !

Förälskelsen var total inom ett par sekunder.
När Lennart talar om för den portugiska kocken som kommer ner i stallet att :
my whife is in love in this horse, svarar han : o sorry, he is already sold.

Lämnar min familj åt sitt öde o ägnar kvällen åt närstudier av denna magiska varelse.

Följande dag när det är dags för visning av saluhästar får jag kontakt med försäljningschefen, o bedyrar min kärlek för denna lilla häst. Åter igen får jag förklarat för mig att han redan är såld.
Hon försöker tala om att det under dagen kommer att visas många fina o bra hästar.
Född tjurskalle som jag är, ger jag inte upp. Tjatar därför vidare om att det är honom jag vill ha o ingen annan.

2009-10-23T17:03:00.001+02:00

MITT AVSKEDSBREV TILL SMULAN

2009-10-23T15:06:00.005+02:00

Nu slipper vår avgudade lilla lipizzanertjej ha ont i sina små ben nå mer. Hon gjorde sin sista capriole in i himlen idag.

Vi är förtvivlat ledsna, men var skyldig henne detta fruktade beslut.

I det sista årets grå sörja av sorg har min häst nästan betytt allt.

Utan henne hade jag inte stått på benen idag.

jag är henne oändlgt tacksam, för det enorma stöd hon varit.

Hon har med sina kloka sammetsögon "bjudit in" mig för att gråta i timmar i hennes ljuvliga päls, hon har tålmodigt stått alldeles stilla och låtit mig dränka hennes hals i alla mina tårar.

Vi har tillsammans fortsatt med vår träning, då hon alltid gjort sitt bästa. Timmar då tiden stått helt stilla och den hårda världen omkring oss totalt försvunnit. Timmar då hon o jag, för mig varit

det enda exsisterande i hela universum. Timmar då jag tankat för att orka stå på benen ett tag till. Vem vet hon kanske härdade ut för min skull, med sitt stora hjärta skulle det inte förvåna mig. Smulan har gett mig så mycket mer än vad man kan begära av en häst. jag älskar henne så otroligt mycket- vilket jag tror att hon hann känna under de åtta underbara år vi fick tillsammans.

HUR GRYMT KAN LIVET VARA ?

2009-10-23T14:38:00.003+02:00

I januari 2006 fick vi ta ett smärtsamt farväl av vår älskade hund då hans gamla kropp inte orkade mer. I februari samma år blev den värsta mardrömmen vår verklighet, vår äldsta son dog, vår älskade avgudade Johan 32 år o 2-barns far. Den smärtan som man får bära resten av sitt liv då man mist sitt barn kan ingen föreställa sig, om det inte är självupplevt. Tiden läker alla sår säger man så är det inte för oss.

Det har gått 4 år sedan Johan dog o smärtan, o saknaden finns med varenda vaken sekund.

Efter 1 år i en grå sörja av sorg, slog verkligheten med sin grymhet till igen.

Jag fick ta det fruktade beslutet att avliva min älskade häst. Smulan hade en bedrövlig förslitningsskada i sitt ena framknä, hon började få ont o tappade livsgnistan.

Den fruktade dagen anlände och Smulan fick somna in 21 år gammal.

SMULAN (PLUTO JALA IV)

2009-10-23T13:58:00.005+02:00

Smulan kom, sågs o segrade, men inte på en gång.
Efter 3 år med svett (okunskap), blod (många avåkningar) o tårar, hittade vi lösningen på vårt gemensamma liv. Hade börjat intressera mig för den s.k akademiska ridningen. Läst Bendt:s böcker o varit på några clinics med Carina Eriksson (senare fru Branderup) också Lipizzanerägare. Blev fascinerad av tankesättet o hela livsfilosofin kring läran.
Tyvärr fanns det ingen i min omgivning (trodde jag) som hade en susning om AR.
Men så en väldigt vacker sommardag, möter Smul o jag en tjej på en islänning med akademisk utrustning. Självklart fick hon göra halt o berätta hur det kom sig. Till min stora lycka visade det sig att det nyligen kommit igång en grupp som varje månad skulle träna för Katrin Wallberg, en av Bendts elever. Anmälde mig på ståeende, eller nja sittandes fot till denna församling.
I hela 5 år hann Smulan o jag träna för denna fantastiska tjej. Smulan utvecklades alldeles otroligt. Hon blev en mycket vacker, stolt o vältränad häst. Hon gjorde jättefina travskolor,
galanta piruetter, fin skolgalopp, o piaff som var snudd på färdig innan hennes åldersförslitningar satte käppar i hjulet.
Det här sättet att träna, gjorde Smul till en lugn trygg häst, så mellan varven i den seriösa träningen kom vi så långt i vår relation att jag kunde rida henne (visserligen inomhus) helt naken
utan både sadel o träns. Ett sådant förtroende blir man väldigt mjuk i hjärtat av.

LIPIZZANER

2009-10-14T10:08:00.004+02:00

Vi gav upp tanken på en PRE. Började letandet igen.

Lipizzanern en ras jag inte visste mycket om, mer än att dom finns på cirkus och vid spanska ridskolan.

Lipizzanen fanns i alla fall i Sverige,så jag gick med i Lipzzanersällskapet o fick deras medlemsblad, där det fanns en del till salu. De flesta bara körda o oridna. Hittade till slut ett 12-årigt sto i södra sverige. Tog kontakt med uppfödaren o allt lät bra. Med stor spänning o stora förväntningar begav vi oss för att träffa det tilltänkta objektet. Min besvikelse blev stor vid mitt första möte med Smulan (Pluto Jala IV), hon var den fulaste häst jag nånsin sett, tjock, svankig, omusklad o inte speciellt trevlig. När vi ändå hade åkt så långt skulle vi självklart rida, å ojojoj nu blev det annnat ljud i skällan. En så otroligt smidig, balanserad, o taktfast häst hade jag aldrig suttit på.
Det kändes unikt, nåt jag gärna ville uppleva varje dag.

Är idag väldigt glad, över min blåögdhet, o obefinliga erfarenhet av hästägarlivet.

För Smulan hade knappt någon broms, o bara en växel, full fart framåt totalt utan lydnad.

Men känslan var fantastisk, ville gärna ha den med mig hem. Min make blev väldigt tilltalad av prislappen : 20.ooo:- så han övertalade mig att henne ska vi ha.