Men nu går det undan hörrni.....

Long time no see! och var tog sköna maj vägen?
Man kan tro att inget händer i Q:s o mitt liv, men det gör det, varje dag.
Det viktigaste måste vara att min ljuvliga sommarhäst har återvänt. Det är nog bara så att jag har en vinterhäst och en sommarhäst, visserligen i samma förpackning men med helt olika innehåll beroende av årstid.
Knivigt men en intessant utmaning.
Just nu varavar vi seriös träning, med skogsluffardagr,och klickerträning.
Eftersom Q älskar att bli ompysslad, har han ett hårt arbete med att arrangera vår pysselstund varje dag, då det måste på många lager lera för att dra ut på borst-stunden.
"Grabbarna" fick i år rekordtidigt uppleva det dom längtat efter hela vintern, att få gå på gräs.
Redan i början av månden släppte vi 4 överlyckliga hästar på bete.

Vi missade månadsträningen med Anna-Clara Olofsson i maj då jag och kära maken drog en repa till Las Palmas och levde storstadsliv, (som omväxling) en mysig vecka.
En stad skönt befriad från en massa turisttjafs. Dessutom billigt, en stilig middag med en flaska vin kosade runt en hundring per skalle.

Vi har fått nya stallkamrater, till min glädje fick vi varsinn, Lena heter min. En härlig tjej med glimten i ögat, öppen och vidsynt och inte rädd för nya saker. Vi stormtrivs ihop och rider ofta ut eller ner på vår träningsplan tillsammans. Q:s kompis heter Harald Hårfager, en underbar nordiskille på 5 år.
När Lena hittade honom stog han övergiven i en hage efter några misslyckade starter på travet. Att hon blev förälskad kan jag förstå, Harald är en mycket vacker, trevlig och klok häst. Lena skickade Harald på inridning, (han skulle bli en westernhäst) i fyra månader.
Nu har jag förstårs "förlett" henne in på den "rätta-vägen". Så på bilden håller dom på att bli introducerad av Anna-Clara i den ädla AR-konsten.