onsdag 16 juni 2010

MIN LJUVLIGA SOMMARHÄST HAR ÅTERVÄNT


I går var kära Q o jag ute o skrittade i en o en halv timme på LÅNG tygel, en stor bedrift av min eldiga Lusitano. Inte ett enda taktsteg, under turen.
Åååh vad jag njuter!!! nu är Q sig själv igen, den häst jag drömmer om hela mörka vintrarna.
Man hamnar i ett tranceliknande tillstånd när man kan känna en avslappnad, skönt frustande häst
lyckligt skritta vägen framåt.
Tja, framåt är väl att ta i. Quartzo har nån slags fågelhunds-gen i sig tror jag eftersom han gärna
gör slag från den ena sidan vägen till den andra. Han tycker mycket om att stanna o titta på utsikten, å det gör han ungefär var femte meter, han stannar o tittar ut över nejderna en stund, sen lufsar han vidare. Mitt tålamod får välbehövlig träning. När stressen överfaller mig, o jag tycker att det borde räcka att stanna åtminstone var 10 m. brukar jag tänka, att han varit utomhus i 3 av sin 13 år. han har samma erfarenhet som en väldigt ung häst o har massor att kolla upp å då blir jag lugn igen. Lite kul är det att man fått lära sig att hästar måste få kolla saker ifrån bägge håll för att båda hjärnhalvorna ska förstå. Tror inte Quartzo vet nått om det, för när vi vänder hemåt ökar han farten, skrittar i friskt tempo rakt fram utan att stanna. HEHE

4 kommentarer:

  1. Det var länge sen du hördes av, välkommen tillbaka till bloggen. Hoppas vi får hör fler rapporter från dig snart :-D

    Kram kram

    SvaraRadera
  2. Undebart att, som du skriver, bara skritta och känna lugnet (dessutom är det en lagom fart för mig som kommit upp i åren ha ha ha).
    Jo, det kräver nog en hel del tålamod, överseende och perspektiv för att kunna vara den trygga pelare som han måste luta sig emot. Bra jobbat!!!

    SvaraRadera
  3. oj det inlägget jag nyss gjorde kom nog i din e-post

    SvaraRadera
  4. Under vintern hinner han ju inte stanna och njuta av utsikten, men nu njuter han!! ;)

    SvaraRadera