Q får en kompis.

Sommaren kom och det var dags för Q att komma på bete. Det var med en aningen oro,
frågorna var många. Hur skulle han reagera på den nya miljön? hur mycket hästspråk kunde han som levt som hingst inomhus? hur skulle han reagera med brunstiga ston i närheten osv.
Som den "hönsmamma" jag är, fick han den första tiden gå i en hage bredvid de andra. Han fick vara inne på nätterna. Nån måtta på utomhusträning fick det ändå vara. Efter nån vecka visade det sig att Q fattat tycke för en liten C-ponny kille vid namn Bruno.

Dom snackade mycket med varann, kliade varann över tråden, gnäggade när den ena försvann osv.

När Brunos ägare undrade om vi skulle släppa ihop dom, jublade mitt hjärta , Q skulle få sitt livs första kompis.
Bruno travade in till Quartzo. Sen dess har dom varit världens bästa polare.

Dygnets flesta timmar kamperar dom ihop. Q = som den stora fina hunden i reklamen som skyddar sin lilla kompis i från allt regnande.
Bruno står ofta hukad under Quartzos hals när oväder drar förbi.

NÄMEN har jag köpt en Ferdinand??????

Redan 4 veckor efter Q:s hemkomst, var det dags att åka mot nya äventyr.
Vi skulle iväg på ett 4-dagars träningsläger med Katrin Wallgren.
Det kändes verkligen som den ultimata "beginningen" för Quartzo o mig, det skulle bli så spännande att få inviga honom i den akademiska världen.
Jag lastade honom själv utan problem, for o hämtade en islänning med matte som skulle göra oss sällskap. Lugna fina hästar lastades ur, och träningen satte genast fart.
Antar att min vita springare alltid ridits på stång, för han hade inga problem med den, vilket han haft med "vanliga" bett. Att avslappnad gå i en lång låg form, tyckte han om, när han dessutom fick beröm för sin avslappning, blev han väldigt snopen.
Vi kunde ganska snabbt konstatera att han var motvillig till att bära vikt på sina yttre bakben.
Men vi koncentrerade oss på att behålla lugnet under passen.

Skrittskolor fick räcka under dessa dagar.
Quartzo var hur cool som helst under hela lägret, vi var alla lika förvånade över hans beteende.
Så hade vi fått en bra grund att träna ifrån, så mycket nöjda återvände vi hemåt igen.
Hemma i vardagen igen varvade jag AR-träning med uteritter.

Skogsmänniska som jag är, struntade jag i alla betänkligheter om och hur Q skulle reagera på ute-turerna, tog tjuren vid hornen. Satte på honom ett hackamore o galopperade ut i den ljuvliga skogen Å DET GICK SÅ BRA !!! dag efter dag gav vi oss ensamma iväg på nya äventyr o jag kom hem hel å hållen varenda gång.

Quartzos första dagar på "hemmaplan"

Jag tog ledigt ifrån jobbet ett par dagar för att försöka få Quartzo att trivas utan tak o väggar dvs. utomhus.
Släppte ut honom i hans tilldelade hage. Han tog genast kontakt med sina hag- grannar som han sedan visade upp hela sitt register för.
Efter ett par timmar lämnade jag honom ensam o han fick stå på egna ben.
Han hanterade situationen med ett behärskat lugn.
Redan andra dagen la han sig ner o tog sig en tupplur!!!! ute i det fria.
Jag blev såå otroligt glad att det blev som jag hade trott, inga problem.
Mailade ner bilden till Helmers, där dom blev rörd till tårar, när dom fick se hur bra det hade gått.

Quartzo blir NORRLÄNNING

Vi hyrde en liten hästbuss o for för att hämta hem vår nya häst.
Quartzo klev nybadad o fin utan krumbukter på.
Jag hade med mig min tältstol som jag fällde ut framför honom så att jag kunde göra honom sällskap på hemfärden. Bussen var utrustad med övervakningskamera så att jag kunde göra tummen upp emellanåt till min käre make-chauffören.
Q var lugn o jag kunde ägna mig åt en god bok.
Väl hemma sent på kvällskvisten, tog vi en liten promenad innan vi presenterade hans nya hem för honom. Han hälsade artigt på sina boxgrannar, kollade upp sin egen box, åt en stund o lade sig sen ner föra att vila efter en hel dags äventyr.

Q:s undantag

Innan vi for hem ville jag ha någon sorts papperskontrakt så att jag kunde känna mig lugn.

Fick veta att ett undantag fanns, nämligen att jag köpte honom på de premisserna att jag var införstådd med att Quartzo inte kunde vara utomhus.
Upplevde inte det som ett problem utan mer som en utmaning.
Hingstar kring Medelhavet, lever ett mycket instängt liv på box, o tas bara ut för ridning, betäckning o annan träning (stackarna)
Quartzo var nybesiktigad, men jag vill ändå göra en egen.

Vi bestämde att om, även denna besiktningen var o.k, skulle vi hämta hem honom helgen därpå.

Där ser man hur det kan gå, for för att titta på många fina "lusar", såg bara en, o han blev det.

Verkar kanske idiotiskt, men så här en drygt 2 senare har jag aldrig ångrat mig.

Han blir MIN

Fortsätter mitt tjatande om att han är MIN häst.
O.K du måste provrida honom, då kanske suget försvinner.De flesta som provridit honom brukar ge upp vid galoppen. Försökte förklara att ridningen inte är det primära för mig, o "det ordnar" sig. Blev ändå tvingad till en pinsam föreställning.
Med hela Helmers personal på läktaren äntrade jag den vilde.
Det var ingen angenäm upplevelse, vingligt, instabilt o mkt. nerv.
Red utan krav, skrittade, flyttade, travade o några misslyckade galoppansatser.
Jag vet inte om stalltjejerna bara ville vara snäll med mig men dom sa: vi har aldrig sett Quartzo så lugn under ryttare, det värmde gott i hjärtat.
Försäljningchefen sa :o.k jag ska göra vad jag kan för att övertala familjen som redan köpt honom att ta en annan häst. Naturligtvis tändes en stor låga hopp.
Resten av dagen sniglade sig fram,var totalt sönderstressad på söndagkväll när jag fortfarande inte fått något svar.Försökte få tag i den ansvarige utan resultat.
Familjen ledsnade, vi började packa för hemfärd. Böjd över packningen hör jag rena folkvandringen ute i korridoren. In på rummet kommer en hel stab med försäljningschefen i spetsen hon säger : GRATTIS! QUARTZO ÄR DIN! stalltjejerna jublar
jag jublar mest. Helmers ägare kommer o tar i hand o önskar Lycka Till.