Långtråkigt? Bloggtorka? Del 1

Vet att vi djurägare inte har så mycket tid till övers, men såg på Yr att helgen blir en innesittarhelg då kan du roa dig med att svara på min frågor. Tycker att det skulle vara jättekul om du gör det. Upprinnelsen är hämtad från en av mina "favvobloggar" häst och hund.

- Each tagged person must answer the 11 questions given to them by their "tagger" and post it on their
- Then, choose 11 new people to tag and link them on your post.
- Create 11 new questions for the people you tag to answer.
- Go to their page and tell them they´ve been tagged!
- Do not tag back to the person who had alredy tagged you.

Här är frågorna jag fick av Ann-Louise

1) Om du vann 6 miljoner och inte fick ge bort något, utan bara spendera själv - vad skulle du göra?
jag skulle bygga det lilla huset vid havet jag länge drömt om. Huset ska finnas i sydligare nejder, Portugal?
Spanien? På framsidan ska det finnas en brygga där min kära make kan knyta fast sin segelbåt. På baksidan ska det finnas stora gröna ängar med lösdriftsliv för Quartzo och "gubbens" trygga häst.
Huset ska ha dörrar och fönster där hästarna kan kika in när dom vill nåt. Taket i huset ska vara glasat så att vi kan ligga och studera stjärnorna i mörkret. Men pengarna räcker nog inte.

2) Vilken är den bästa bok du läst och varför?
Jag är en riktig bokmal och har läst så många bra böcker. Böcker som man läser sakta, sakta på slutet för att få vara kvar i upplevelsen. 100-åringen var en bok som fick mig att skratta högt, en riktig feel-good-bok.

3) Berätta om någon människa du mött som betytt eller inspirerat dig extra mycket.
Vår älskade son Johan som dog för 6 år sedan, var min stora inspiratör. Han var så empatisk, klok, nyfiken och påläst. Trots jobb och familj, ringde han mig flera gånger om dagen när han plockat upp några nya intressanta rön som han ville diskutera. Saknar hans samtal vareviga dag.

4) Tror du det finns liv på andra planeter?
För mig är det en självklarhet att det finns liv på andra planeter. Känns ologiskt om vårt lilla sandkorn i universum vore den enda "befolkade"

5) Vad gör du en perfekt dag?
En perfekt dag måste vara väldigt låång. Börjar gärna dagen före tuppen med hundpromenad i skogen, njuter av solstrålar och fågelkvitter och den fräscha morgonluften. En lång frukost i lugn och ro med div. läckerheter och absolut jordgubbar. Sedan en tur på Quartzo då han är på sitt bästa humör och bjuder på en massa skoj. Åker sedan gärna och blir lite ompysslad, frissan eller massören eller nå annat njutbart.
Eftersom det här är en riktigt lång dag, flyger jag en sväng med gamla pappa för jag vet hur glad han skulle bli. Seglar en sväng med maken för att göra honom lycklig. Blir sedan ett uppsamlingsheat med alla nära å kära. Vi hittar på en massa bus tillsammans och alla har jättekul. Vi samlas vid dukat bord i solnedgången, vi äter och pratar i många timmar. Vi sjunger och dansar till solen går upp igen.

6) Om du kunde ge dig själv som 15-åring ett retroaktivt råd, vad skulle det vara?
Jag var en väldigt vidlyftig tonåring så jag skulle definitivt be mig byta kompigäng

7) Vad gör dig glad?
När jag känner den rena sanna kärleken från min omgivning, både människor och djur. Blir glad över den första tussilago, den första tranan. Glad över alla ljuvliga ungar som säger och gör så mycket dråpligt.

8) Vilket var ditt favoritplagg när du var 15 år?
Jag minns en kort-kort orange klänning med trumpetärmar som jag kände mig väldigt fin i.

9) Vad visste vi inte om dig?
Jag kan navigera, segla och är en hejare på att busvissla

10) Vad är det mest pinsamma du gjort?
Det är mycket det, men kommer att tänka på en gång när jag klappade en ridkompis på magen och sa :
men nu är det inte långt kvar, varvid hon svarade : jag vänter inte barn jag ser ut så här.

11) Vilka  5 saker skulle du helst vilja gjort innan du sitter på hemmet?
1. jag hoppas att jag kan känna att jag gjort vad jag kunnat för att vi ska få en mänskligare värld.
2. sett och upplevt många olika länder och kulturer.
3. blivit en mästare i min hästhantering
4. omskolat mig till trädgårdsmästare
5. jag skulle vilja att jag har haft massor med tid med barnbarnen

SLUT

En mycket lyckad Klickerkurs

Jag for till Uppsala i höstas och gick en grundkurs i "klickerträning" för häst. Tyckte att det var lattjolajbans, och kände redan då att det här sättet att träna häst vill jag gärna fördjupa mig i.
Tog därför kontakt med Carolina Fransson från OHR som har en gedigen erfarenhet inom området.
En underbar tjej, beteendevetare i grunden, kunskaper hon har stor nytta av vid utbildning av hästar och deras ägare. Bokade in henne för en kurshelg vid "vårt" kära Lögdö Bruk. Vid såna här tillfällen är jag tacksam över Face Book, för efter att annonserat några dagar var kursen fulltecknad.
Att klickerträna eller belöningbasera som Carolina föredrar att kalla det, är för mig ett underbart sätt för både häst o människa att träna eftersom man tränar genom att säga JA till hästen och aldrig nej och fy.
Det ställer inga stora krav på hästen, men desto mer på den som håller i Klickern.
Som hästägare får man verkligen skärpa till sin känsla för att "läsa sin häst". För det gäller att ha en plan med sitt tränande och se och känna vad hästen funderar på att göra i sitt nästa steg.
Ett glatt nyfiket gäng dök upp på lördagmorgon vid ett svinkallt, blåsigt Lögdö Bruk.
Carolina gav oss en mycket intressant teorilektion under förmiddagen. Eftermiddagen gick till att "klicka in" våra hästar. Spännande att få följa de olika reaktionerna hos hästarna, en del fattade "galoschen" direkt, några hade inte riktigt motivation pga. andra prioritet er. Men till slut kunde alla associera ljudet med trevligheter.
Det finns invändningar mot det här sättet att träna eftersom många tror att man får en tiggig häst, men det är faktiskt tvärsom. Den första övningen hästarna får lära sig är att INTE tigga. Hur många icke-klicker-tränade hästar vänder bort huvud och blick vid åsynen av en morot?
Vid dagens slut var både 2 och 4-benta trötta och nöjda.
Söndagen bjöd på ett strålande väder, vi kunde skala av oss våra vinterkläder, lager efter lager. Till slut räckte våra kortärmströjor till i värmen. På morgon fick vi lägga upp en personlig plan för dagens träning.
Å det blev väldigt varierande övningar, så kul.
En ville träna på att få sin häst att stå stilla och vänta. En ville träna sin häst på att ta sprutor vilket var ett trauma för hästen. Planer på att lugna stressade hästar, långtygling, att få sin häst på volt med fin böjning var ett annat önskemål. Quartzo fick hjälp att träna på sånt han upplever som hemskheter allt sånt där som man helst ska sätta hovarna på tex. presseningar, bommar, pallar o annat "otäckt".
Den här typen av träning kan användas till allt. Vardagslydnad, trickträning, frihetsdressyr, problemlösning, man kan lära hästen vad som helst med hjälp av klickern, lyfta skuldrorna, fatta rätt galopp, skolor, you name it. Det bästa av allt är att hästarna verkligen älskar det här sättet att träna eftersom jobbet alltid belönas. Jag skulle inte gå till jobbet varje dag om jag inte visste att jag får betalt.
Ett gäng supernöjda kursdeltagre avslutade med att kräva att Carolina snart kommer tillbaka.

Nu blir jag glad......

för det är väl det man ska vara till påsk? 4 hela lediga dagar! oj vad jag planerar.
Vi har så mycket roligt för oss Quartzo och jag.
Antingen blir det ett pass AR, lite klickerträningen eller så ägnar vi oss åt Parelli-träning som vi kommit igång på allvar med.
Jag brukar känna av min lilla häst, vilket humör han har för dagen, så anpassar vi träningen efter det.
Har han haft en jobbig dag i hagen och är på Blä-humör, tar vi bara en funderarsväng till skogen.

Vädrets makter kan dra dit peppern växer, man blir yr i kepsen av alla omslag, tänk för 14 dagar sedan stog jag i shorts och linne och skrapade färg från huset, nu tar jag på mig vinter pälsen igen i takt med att Quartzo gör sig av med sin. Ja ur led är tiden, m.a.o är allt som vanligt.
Tänker inte låta ngt. som helst väder sätta P för vår påskträning i alla fall.

Inleder väl påsken med en date med er kära "systrar", för det finns inga ursäkter att skippa Blåkulla i år heller. Å du min skadade vän Lena, dig har jag bokat en plats åt, bakom mig på Q så kan Catch flyga bredvid. Som vanligt gäller att den som kommer fram först sätter på kaffe och luftar vinet.
Då syns vi på torsdag då, det kommer att bli skoj, glöm inte att ta på rejält med oavtagbara underbyxor så vi inte råkar lika illa ut som påskkärringarna gjorde förr, då väntade nämligen en hoper jävlar på Blåkulla. Dom tog sig an kärringarna när dom landat, vände upp och ner på dom ställde dom på bordet och använde dom som ljusstakar.

jag blir så arg..............

och upprörd när ryttare inte kan lyssna på sina hästar.
Om Quartzo under våra turer stannar upp gång på gång, stelnar till och höjer sitt huvud, så är det självklart för mig att en fara hotar honom. Jag tar honom på allvar. För honom handlar det ju om överlevnad. Hästar är inte rädda att bli skadade, dom är rädda för att dö. Att då få uppleva ,ryttare som kör sporrarna i magen på sin häst och dessutom kallar den för fjantig, gör ont i mitt hjärta. Vilket svek,  ett sätt att totalt förlora förtroendet hos sin häst. I värsta fall sätter man på en grahmantygel eller annat otyg inför nästa ritt för att ha "kontroll". Tror inte det beror på att ryttaren är ond med flit, men det tar banne mig ingen som helst hänsyn till hästen varken som bytesdjur eller individ.
Ju mer snören på hästen ju mindre i huvudet på ryttaren

jag blir så ledsen....

Lördagen var en fantastisk dag vårsolen värmde och smältvatten ilade utefter vägarna.
Min kära lilla vän Lena och jag hade bestämt träff med vår följeslagare Frida för ännu en rolig Parelli-dag.
Vi tog en promenad med våra 4-bentingar ner till Lögdö Bruk, eftersom halkan satte P för oss på den plan vi brukar träna på. Underlaget där var perfekt, några decimeter snö med bra fäste för hästarna.
Lena kvittrade, var fylld av ambitioner o träningslust, så efter att jobbat med sin lilla cob-ponny Catch en stund, så tyckte hon att det var läge att sitta upp en liten stund på honom. Det har hon gjort väldigt många gånger under vintern o det har gått helt lysande. Det gick bra nu också, en stund, sen fick Catch ett glädjeryck såg det ut  som i alla fall. En präktig bakutare så där som glada hästar som vill leka gör varenda dag i hagen. Lena for upp i luften och i en båge mot marken. Blir förundrad hur mycket jag hann tänka under Lenas luftfärd, först tänkte jag att vilken tur att det finns snö att landa på, det här kommer nog att gå bra. När jag sedan såg hennes landning, som fortfarande spelas upp som en film i mitt huvud, förstod jag att det här blir inte bra.
Lena landade med huvudet före som fick dämpa hela kroppsvikten. Jag såg knycket i Lenas arma nacke.
Vi insåg snabbt att hon inte skulle röra sig. Frida tröstade, pratade, och bredde över henne allt vi hade.
Tack och lov var hon kontaktbar, men hade fruktansvärt ont. Q o jag mötte upp ambulansen.
På Sundsvalls sjukhus konstaterade man fraktur på 7:e halskotan, där smärtlindrade man henne för vidare transport till Umeå. Där har man fixerat nacken. Usch! vad onödigt allt känns just nu. Vi är gamla nog att inse faran med hästeriet men lyckan och glädjen tar överhanden, och är oturen framme som den var nu, så kan man ju råka illa ut i vilken situasion som helst.
Fick till min fasa höra i morse att man upptäckt ytterligare en fraktur i ryggraden.
Trots detta tror läkarna att hon ska bli helt återställd. men det är en lång och smärtsam resa hon har framför sig, finaste lilla Lena och jag tänker på henne hela tiden,
Förstår nu hur mycket hennes dagliga små rapporter om Catch betyder för mig, saknar dom oerhört.

Jag vill INTE......

Jag är en sån där konstig prick som älskar alla sorts väder. Ju mer väder, ju bättre.
Går gärna ut och njuter av snöstormar, spöregn, och höststormar MEN det finns en sak som totalt släcker min livsandar och det är kyla. När termometern kryper ned mot tio minus, vill jag inge mer. Lider nått oerhört, och fryser nästan ihjäl. Jag sitter här med "skägget i brevlådan" som innehavare till två stora hundar som alltid i alla lägen vill gå ut, och en häst som måstes rastas åtminstone varannan dag. Har införskaffat allt i el-väg som kan värma, elsockor, elsulor, såna där kemiska kuddar man har i skorna. men inget kan lura mig. Jag vill bara lägga mig på soffan och dra en filt över huvudet, men det gå ju inte!
Vilken tur att man har lite sommarbilder att hämta tröst i.
Det ger mig vetskap om att jag nog överlever denna vinter också

Med mera focus på sitsen

Igår startade vi upp en mycket efterlängtad kurs i Lögdö Bruks ridakademis regi (www.logdobruk.se/Ridakademi) det är så härligt att få inspiration denna dystra årstid.
Vår "fröken" denna gång är duktiga Angelica Hesselius,( http://www.tonus.se/) som är utbildad ridinstruktör i Integrerad Ridkonst, hos Christina Drangel. Tanken är att vi ska få utforma kursen efter våra önskemål. Ibland med häst och ibland utan.
Igår fokuserade vi på förra helgens "trend", sitsen fast vi tog det från andra hållet dvs. vi fick försöka känna av hur våra kroppar reagerar i olika lägen. Intressant och avslöjande. Vi provade att sitta på våra händer för att känna trycket av sitt-benen, å man blir mörkrädd när man känner hur spetsiga våra rumpor (även m. rejäl beklädnad) är,kunde inte låta bli att tänka : ska man verkligen utsätta en hästrygg för dyl.?
Kul var det att få se så många nya ansikten, alltid trevligt att få utbyta erfarenheter med nån annan än de man i åratal redan "tjatat" med. Nu längtar jag väldigt mycket efter nästa kurstillfälle.