I januari 2006 fick vi ta ett smärtsamt farväl av vår älskade hund då hans gamla kropp inte orkade mer. I februari samma år blev den värsta mardrömmen vår verklighet, vår äldsta son dog, vår älskade avgudade Johan 32 år o 2-barns far. Den smärtan som man får bära resten av sitt liv då man mist sitt barn kan ingen föreställa sig, om det inte är självupplevt. Tiden läker alla sår säger man så är det inte för oss.
Det har gått 4 år sedan Johan dog o smärtan, o saknaden finns med varenda vaken sekund.
Efter 1 år i en grå sörja av sorg, slog verkligheten med sin grymhet till igen.
Jag fick ta det fruktade beslutet att avliva min älskade häst. Smulan hade en bedrövlig förslitningsskada i sitt ena framknä, hon började få ont o tappade livsgnistan.
Den fruktade dagen anlände och Smulan fick somna in 21 år gammal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar