En innerlig önskan om en fridfull jul, med mycket "hästande".
Varma Kramar / mia
onsdag 23 december 2009
fredag 11 december 2009
Mitt lilla förstånd räcker inte till Savvy....
Efter att vigt mitt liv som brukshundsinstruktör under en 10-års period, har jag blivit väldigt fascinerad av pedagogik, hundpsykologi, o praktisk träning.
När "hundandet" övergick till "hästande" insåg jag ganska snabbt att mycket av det jag använt mig av under utbildning av hundar gick precis lika bra att överföra i hästvärlden.
Har alltid försökt att söka vägar som tilltalar mig, utan att fastna i fållan som exakt talar hur man ska göra.Därför när jag på ett tidigt stadium i hästbranchen fick höra talas om NH, spetsade jag öronen.Insåg snabbt att det här var den bit som saknades, både hos ridskolan o hos oss fritidsryttare.
Försökte en gång för länge sedan få till en clinic i ämnet på Timrå hästsportförening, men förslaget röstades snabbt ner, för såna "konstigheter" håller man inte på med, på "seriösa" anläggningar.
Läste vad jag kom över i ämnet, och tyckte att det där med " seven games" verkade vara ett roligt sätt att jobba med sin häst. Min lilla Smula fick bli försöksobjekt. Dom här lekarna, använde jag mig av ofta. Antagligen blev allt arbete helt galet o alldeles tokigt eftersom jag bara läst innantill hur man skulle gå till väga, o aldrig sett dom praktiserats Smulan var en väldigt klok dam som snabbt begrep vad det var jag ville, så även om ni som är invigda säkert skulle få er ett gott skratt om ni hade sett oss, så funkade det för oss.
Det primära syftet att "teamworka", o känna tillit funkade för oss.
När jag så för inte så länge sedan fick syn på Elisabeths blogg o såg hur hon arbetade med sin häst kände jag direkt att JAAAA , jag vill också.
Parelli var (är) en ouppslagen bok för mig.
Gick med i savvyclub med stora förväntningar. Fick mitt första paket med Horsenality, kastade mig över materialet och stötte genast på patrull.Min dammiga gymnasie engelska visade sig vara nästan oanvändbar. Fick sitta o slå i ett lexikon för att klura ut vad många av orden betydde. Men roligt var det, speciellt att fylla i diagrammen över min hästs personality.
När jag efter mycket övervägande placerat ut Quartzos prickar i cirklarna, damp mycket lämpligt den första parellifilmen ned i min brevlåda.Det kändes som en högtidsstund, när jag äntligen fick kura ner mig i soffan för att beskåda mitt livs första praktiska undervisning i ämnet.
När avsnittet med flest Quartzoprickar dök upp, anlände patrull nr:2. skivan klappade ihop o la ner, det gick inte att få se nå mer- kände mig väldigt besviken o blåst.
Med Parellifilm nr:2 dök även patrull nr: 3 upp , CD-skivan var ospelbar, har provat den på olika spelare.
Jag är ingen teoretiker, och känner därför att jag saknar verktygen för att komma igång.
Tror fortfarande på Parellimetoden, men nu känns det ganska hopplöst.
Skulle vilja ha ett mer strukturerat kommaigång-program, och gärna ha någon invigd vid min sida.
Så här från utkanten kan jag även känna en amerikans religiositet över det hela.
Lite väl mycket glättighet, så inni vassen trevligt, o gemytligt, lite Jehova över det hela.
Men så känner väl många oinvigda före frälsningen
.
.
När "hundandet" övergick till "hästande" insåg jag ganska snabbt att mycket av det jag använt mig av under utbildning av hundar gick precis lika bra att överföra i hästvärlden.
Har alltid försökt att söka vägar som tilltalar mig, utan att fastna i fållan som exakt talar hur man ska göra.Därför när jag på ett tidigt stadium i hästbranchen fick höra talas om NH, spetsade jag öronen.Insåg snabbt att det här var den bit som saknades, både hos ridskolan o hos oss fritidsryttare.
Försökte en gång för länge sedan få till en clinic i ämnet på Timrå hästsportförening, men förslaget röstades snabbt ner, för såna "konstigheter" håller man inte på med, på "seriösa" anläggningar.
Läste vad jag kom över i ämnet, och tyckte att det där med " seven games" verkade vara ett roligt sätt att jobba med sin häst. Min lilla Smula fick bli försöksobjekt. Dom här lekarna, använde jag mig av ofta. Antagligen blev allt arbete helt galet o alldeles tokigt eftersom jag bara läst innantill hur man skulle gå till väga, o aldrig sett dom praktiserats Smulan var en väldigt klok dam som snabbt begrep vad det var jag ville, så även om ni som är invigda säkert skulle få er ett gott skratt om ni hade sett oss, så funkade det för oss.
Det primära syftet att "teamworka", o känna tillit funkade för oss.
När jag så för inte så länge sedan fick syn på Elisabeths blogg o såg hur hon arbetade med sin häst kände jag direkt att JAAAA , jag vill också.
Parelli var (är) en ouppslagen bok för mig.
Gick med i savvyclub med stora förväntningar. Fick mitt första paket med Horsenality, kastade mig över materialet och stötte genast på patrull.Min dammiga gymnasie engelska visade sig vara nästan oanvändbar. Fick sitta o slå i ett lexikon för att klura ut vad många av orden betydde. Men roligt var det, speciellt att fylla i diagrammen över min hästs personality.
När jag efter mycket övervägande placerat ut Quartzos prickar i cirklarna, damp mycket lämpligt den första parellifilmen ned i min brevlåda.Det kändes som en högtidsstund, när jag äntligen fick kura ner mig i soffan för att beskåda mitt livs första praktiska undervisning i ämnet.
När avsnittet med flest Quartzoprickar dök upp, anlände patrull nr:2. skivan klappade ihop o la ner, det gick inte att få se nå mer- kände mig väldigt besviken o blåst.
Med Parellifilm nr:2 dök även patrull nr: 3 upp , CD-skivan var ospelbar, har provat den på olika spelare.
Jag är ingen teoretiker, och känner därför att jag saknar verktygen för att komma igång.
Tror fortfarande på Parellimetoden, men nu känns det ganska hopplöst.
Skulle vilja ha ett mer strukturerat kommaigång-program, och gärna ha någon invigd vid min sida.
Så här från utkanten kan jag även känna en amerikans religiositet över det hela.
Lite väl mycket glättighet, så inni vassen trevligt, o gemytligt, lite Jehova över det hela.
Men så känner väl många oinvigda före frälsningen
.
.
torsdag 10 december 2009
fredag 4 december 2009
Min Prins, min ständiga glädjekälla...
Det är så fantastiskt, det händer nya positiva saker med lilla Q varenda dag.
Som jag berättat förut var förra vinterns uteritter ett enda stort trauma för oss bägge två.
Första gången Quartzo satte ner sin hov på sprakande is, lade han ytterligare en börda i sin "tunga ryggsäck". Han blev fullständigt från vettet, laddade varenda muskel i kroppen för att fly UPPÅT, han gjorde sitt livs capriole, som en sputnick försvann han upp i skyn, medan jag som en gråsten for åt motsatt håll. Under de få uteturer vi gjorde förra vintern vet jag inte vem som var räddast Q eller jag. Har ni sett en aspskog i storm ? tror vi liknade en sån. Quartzo darrade oavbrutet av rädsla, o jag var inte det minsta kaxigare utan darrade ikapp med honom. Vilket ekipage!!!!!
Men igårkväll skulle ni ha sett oss!! vi krasade is som aldrig förr. Vi knakade sönder milslånga sjöar, nåja stora, stora vattenpölar i alla fall. Visst var Q en aningens spänd, men det var kolsvart och jag skrittade på LÅNG tygel helt utan problem.
ÅÅÅ jag blir såå lycklig!!
Nu hoppas jag att det är vårt teamwork som gett detta häpnadsväckande resultat.
Som jag berättat förut var förra vinterns uteritter ett enda stort trauma för oss bägge två.
Första gången Quartzo satte ner sin hov på sprakande is, lade han ytterligare en börda i sin "tunga ryggsäck". Han blev fullständigt från vettet, laddade varenda muskel i kroppen för att fly UPPÅT, han gjorde sitt livs capriole, som en sputnick försvann han upp i skyn, medan jag som en gråsten for åt motsatt håll. Under de få uteturer vi gjorde förra vintern vet jag inte vem som var räddast Q eller jag. Har ni sett en aspskog i storm ? tror vi liknade en sån. Quartzo darrade oavbrutet av rädsla, o jag var inte det minsta kaxigare utan darrade ikapp med honom. Vilket ekipage!!!!!
Men igårkväll skulle ni ha sett oss!! vi krasade is som aldrig förr. Vi knakade sönder milslånga sjöar, nåja stora, stora vattenpölar i alla fall. Visst var Q en aningens spänd, men det var kolsvart och jag skrittade på LÅNG tygel helt utan problem.
ÅÅÅ jag blir såå lycklig!!
Nu hoppas jag att det är vårt teamwork som gett detta häpnadsväckande resultat.
Att det är jag som lyckats få honom trygg, och med lite eget självförtroende.
Men tänk om det är nån trollpacka som bara viskat i hans öra, o genomfört hans förvandling, tror att jag skulle bli besviken då.
Men tänk om det är nån trollpacka som bara viskat i hans öra, o genomfört hans förvandling, tror att jag skulle bli besviken då.
onsdag 2 december 2009
Skam den som ger sig.........
Till slut hamnade den "döa ormen" på plats, men i något förkortad version.
Quartzo var vid det laget ganska trött på det hela, han tyckte nog att jag borde pyssla med honom istället.
Schlåssa eller konsten att julpyssla
En gång för väldigt länge sen gick jag och min hund en mögelhundsutbildning i Gnesta under ett halvår. En av mina kurskamrater var en liten lappgubbe, som gav mig uttrycket schlåssa.
Betydelsen är lite diffus men ett användbart ord när saker o ting går emot en.
Av nån konstig anledning tycker jag att det är mycket roligare att julpyssla i stallet, än hemma.
Nu när vi har "vårt" eget lilla stall, har jag i huvudet haft en illusion av ett riktigt Karl Larsson stall. Från tanke till handling, skickade jag ut min kära make med vidhängande hund o ficklampa i mörkret för att plocka säcken full med granris, för här skulle det tillverkas girlanger.
I "vårt" stall har vi lite egensinniga regler som skulle få vilken ordningsman som helst att ulka.
Hästarna får ofta vara lösa i stallet o vara inpå oss o spankulera runt som dom vill.
Ofta går dom o hälsar på hos varandra i boxarna, där står dom tätt tillsammans o käkar utan konkurrens o ser ut att trivas förträffligt Så den här girlangtillverkardagen fick kära Q givetvis vara lös o sällskapa mig medans hans kompis Bruno var ute på rastning.
Lade ut långa strängar med granris på stallgolvet, som jag sedan snörde ihop o lindade runt med röda sidenband. Q tyckte det hela var mycket underhållande. Så fort jag lyckats fästa ihop 2 av de bångstyriga grangrenarna var han genast där o röck ur. När jag efter mycket ävlandes o många schlåssa o bortputtande av hästskrället, lyckats fästa ihop nästan 2 hela meter av de blivande fyra, började jag tappa hoppet det såg inge bra ut, inte fan var det nå Karl Larsson över det hela,den s.k girlangen såg mest ut som dö orm med förstoppning
Men när jag nu lagt ner så mycket möda tyckte jag ändå att eländet skulle hängas upp på den tilltänkta takbjälken Fram med hammaren o pallen med Q flåsande i örat lyckades jag till slut få upp "mästerverket". Helt i onödan visar det sig efter nån minut då Q tar nappatag o river ner hela pysslet, o genast förvandlas den döa ormen, till sitt ursprung en hög med granrisruskor
Så jag tror jag struntar i Karl Larsson, o helt sonika bara sticker in lite granris runt boxskyltarna,
fint de mä tycker jag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)