Schlåssa eller konsten att julpyssla

En gång för väldigt länge sen gick jag och min hund en mögelhundsutbildning i Gnesta under ett halvår. En av mina kurskamrater var en liten lappgubbe, som gav mig uttrycket schlåssa.

Betydelsen är lite diffus men ett användbart ord när saker o ting går emot en.

Av nån konstig anledning tycker jag att det är mycket roligare att julpyssla i stallet, än hemma.

Nu när vi har "vårt" eget lilla stall, har jag i huvudet haft en illusion av ett riktigt Karl Larsson stall. Från tanke till handling, skickade jag ut min kära make med vidhängande hund o ficklampa i mörkret för att plocka säcken full med granris, för här skulle det tillverkas girlanger.

I "vårt" stall har vi lite egensinniga regler som skulle få vilken ordningsman som helst att ulka.

Hästarna får ofta vara lösa i stallet o vara inpå oss o spankulera runt som dom vill.

Ofta går dom o hälsar på hos varandra i boxarna, där står dom tätt tillsammans o käkar utan konkurrens o ser ut att trivas förträffligt Så den här girlangtillverkardagen fick kära Q givetvis vara lös o sällskapa mig medans hans kompis Bruno var ute på rastning.

Lade ut långa strängar med granris på stallgolvet, som jag sedan snörde ihop o lindade runt med röda sidenband. Q tyckte det hela var mycket underhållande. Så fort jag lyckats fästa ihop 2 av de bångstyriga grangrenarna var han genast där o röck ur. När jag efter mycket ävlandes o många schlåssa o bortputtande av hästskrället, lyckats fästa ihop nästan 2 hela meter av de blivande fyra, började jag tappa hoppet det såg inge bra ut, inte fan var det nå Karl Larsson över det hela,den s.k girlangen såg mest ut som dö orm med förstoppning

Men när jag nu lagt ner så mycket möda tyckte jag ändå att eländet skulle hängas upp på den tilltänkta takbjälken Fram med hammaren o pallen med Q flåsande i örat lyckades jag till slut få upp "mästerverket". Helt i onödan visar det sig efter nån minut då Q tar nappatag o river ner hela pysslet, o genast förvandlas den döa ormen, till sitt ursprung en hög med granrisruskor

Så jag tror jag struntar i Karl Larsson, o helt sonika bara sticker in lite granris runt boxskyltarna,

fint de mä tycker jag.