fredag 4 december 2009

Min Prins, min ständiga glädjekälla...


Det är så fantastiskt, det händer nya positiva saker med lilla Q varenda dag.
Som jag berättat förut var förra vinterns uteritter ett enda stort trauma för oss bägge två.
Första gången Quartzo satte ner sin hov på sprakande is, lade han ytterligare en börda i sin "tunga ryggsäck". Han blev fullständigt från vettet, laddade varenda muskel i kroppen för att fly UPPÅT, han gjorde sitt livs capriole, som en sputnick försvann han upp i skyn, medan jag som en gråsten for åt motsatt håll. Under de få uteturer vi gjorde förra vintern vet jag inte vem som var räddast Q eller jag. Har ni sett en aspskog i storm ? tror vi liknade en sån. Quartzo darrade oavbrutet av rädsla, o jag var inte det minsta kaxigare utan darrade ikapp med honom. Vilket ekipage!!!!!
Men igårkväll skulle ni ha sett oss!! vi krasade is som aldrig förr. Vi knakade sönder milslånga sjöar, nåja stora, stora vattenpölar i alla fall. Visst var Q en aningens spänd, men det var kolsvart och jag skrittade på LÅNG tygel helt utan problem.
ÅÅÅ jag blir såå lycklig!!
Nu hoppas jag att det är vårt teamwork som gett detta häpnadsväckande resultat.

Att det är jag som lyckats få honom trygg, och med lite eget självförtroende.
Men tänk om det är nån trollpacka som bara viskat i hans öra, o genomfört hans förvandling, tror att jag skulle bli besviken då.

2 kommentarer:

  1. SÅ härligt! Min dam och jag har en bit kvar på vår avslappnings resa, men tygellängden blir allt längre! ;)
    Kerstin

    SvaraRadera
  2. Åh vad roligt och härligt!! Har varit och läst runt i din blogg och förstår hur långt du kommit!! Jag och Figge tog vår allra första snöskogstur idag!! Ha det gott!

    SvaraRadera