





Nu håller tant (jag alltså) på att bli gammal och glömsk. Det är bara en månad sen jag tränade för Katrin, men hade redan glömt hur infernaliskt kul det är.
Så jag var ganska missmodig när jag skrittade ner Quartzo till fina Lögdö bruk på lördagmorgon.
Den sista tidens träning har inte gått nå vidare, vi har stått o stampat o inget särskilt har förbättrats. Det känns lite "skämmigt", när Katrin vill checka hur vi skött vår "läxa".
Varken jag eller Quartzo har varit särskilt taggade under en tid.
Vårt vardagsliv har fungerat utmärkt, men läxan har varit motig.
Öppnade vårt träningspass med att skylla på Quartzo, "ähh han kan aldrig slappna av, jag blir bara frustrerad av att försöka"
Ett solklart bevis för att hästar begriper mer än vad man tror fick jag genast bevis på, när vi startade vårt ridpass, Quartzo var såå lugn, fokuserad, och koncentrerad.
Å himmel o pannkaka, vad roligt det blev. Alla helgens 4 ridpass blev precis lika roliga.
Å ni vet hur man känner, hur man mjuknar i magen, o hjärtat slår några extra slag av lycka, när allt fungerar. Hade nog nästan samma känslor förra gången för en månad sen på Katrinträningen men det hade jag som drabbats av gammeln redan glömt.
Tänker nu visa lite bilder ifrån helgens övningar.
Schlåssa- är dålig på funktionerna, så bilderna kom först, men spelar roll???
Pssst. självklart är ingenting Quartzos fel, det är min egen fokusering som dallrar
Ni är så fina och duktiga, du och alla andra oxå!
SvaraRaderaSå härligt med inspiration och vilket rutinerat gäng!! Kul!
SvaraRadera