SMULAN (PLUTO JALA IV)

Smulan kom, sågs o segrade, men inte på en gång.
Efter 3 år med svett (okunskap), blod (många avåkningar) o tårar, hittade vi lösningen på vårt gemensamma liv. Hade börjat intressera mig för den s.k akademiska ridningen. Läst Bendt:s böcker o varit på några clinics med Carina Eriksson (senare fru Branderup) också Lipizzanerägare. Blev fascinerad av tankesättet o hela livsfilosofin kring läran.
Tyvärr fanns det ingen i min omgivning (trodde jag) som hade en susning om AR.
Men så en väldigt vacker sommardag, möter Smul o jag en tjej på en islänning med akademisk utrustning. Självklart fick hon göra halt o berätta hur det kom sig. Till min stora lycka visade det sig att det nyligen kommit igång en grupp som varje månad skulle träna för Katrin Wallberg, en av Bendts elever. Anmälde mig på ståeende, eller nja sittandes fot till denna församling.
I hela 5 år hann Smulan o jag träna för denna fantastiska tjej. Smulan utvecklades alldeles otroligt. Hon blev en mycket vacker, stolt o vältränad häst. Hon gjorde jättefina travskolor,
galanta piruetter, fin skolgalopp, o piaff som var snudd på färdig innan hennes åldersförslitningar satte käppar i hjulet.
Det här sättet att träna, gjorde Smul till en lugn trygg häst, så mellan varven i den seriösa träningen kom vi så långt i vår relation att jag kunde rida henne (visserligen inomhus) helt naken
utan både sadel o träns. Ett sådant förtroende blir man väldigt mjuk i hjärtat av.

LIPIZZANER

Vi gav upp tanken på en PRE. Började letandet igen.

Lipizzanern en ras jag inte visste mycket om, mer än att dom finns på cirkus och vid spanska ridskolan.

Lipizzanen fanns i alla fall i Sverige,så jag gick med i Lipzzanersällskapet o fick deras medlemsblad, där det fanns en del till salu. De flesta bara körda o oridna. Hittade till slut ett 12-årigt sto i södra sverige. Tog kontakt med uppfödaren o allt lät bra. Med stor spänning o stora förväntningar begav vi oss för att träffa det tilltänkta objektet. Min besvikelse blev stor vid mitt första möte med Smulan (Pluto Jala IV), hon var den fulaste häst jag nånsin sett, tjock, svankig, omusklad o inte speciellt trevlig. När vi ändå hade åkt så långt skulle vi självklart rida, å ojojoj nu blev det annnat ljud i skällan. En så otroligt smidig, balanserad, o taktfast häst hade jag aldrig suttit på.
Det kändes unikt, nåt jag gärna ville uppleva varje dag.

Är idag väldigt glad, över min blåögdhet, o obefinliga erfarenhet av hästägarlivet.

För Smulan hade knappt någon broms, o bara en växel, full fart framåt totalt utan lydnad.

Men känslan var fantastisk, ville gärna ha den med mig hem. Min make blev väldigt tilltalad av prislappen : 20.ooo:- så han övertalade mig att henne ska vi ha.