BADGLADA HÄSTAR...

Quartzo och Cappe fick ta sig ett välbehövligt kvällsdopp i Ljustorpsån i går å dom njöt lika mycket som mattarna.

EN BILD SÄGER MEST....

Denna undersköna lilla fröken vid namn Karin, var vår yngsta deltagare på vårt ridläger.

Backspegeln text understryker verkligen vår devis, även om inte alldeles på samma sätt som det åsyftar.

På läger i en stekpanna

Q o jag på väg till dagens övningar När vi går över Lögdöbron får vi syn på det här plaskande gänget

För att ära den publikfriande Lögdödagen, klädde sig Kristin o fröken Katrin i sina finkläder

Fina Lisa och Lukas blev förstårs också en publikmagnet

Så var årets "husmorsläger" avverkad. En otrolig hetta "lägrade" oss i 4 dagar, det har verkligen känts som att rida i en rykande het stekpanna med höga kanter, då inte en enda vinpust kom åt oss på ridbanan. Solen var inte bara varm utan den brändes rejält - phu!
Men varken ryttare eller hästar klagade, eftersom det som vanligt var så roligt, mysigt och stimulerande Som tur är har vi Ljustorpsån på promenadavstånd, och den "befolkades" kan jag säga. Det var ett evinnerligt rännade av ryttare o hästar ner till den svalkande ån.
Att jag ridit åtta pass de sista 4 dagarna, känns litegrann i "gammkroppen" , tror att även kära Q som jobbat så bra har lite träningsvärk.
Lägerstämningen ifann sig snabbt, lugn och fokusering, varvat med fnitter och kalorier.
De mest upprörande upplevelserna stod Q för, först fick han tjusig på- hälsning i sin hage av ett litet nätt fullblodsto i högbrunst, han blev lite till sig i trasorna eftersom han varit hingst så länge i livet. Matten till stoet tyckte att det var synd att han inte hade bollarna kvar.
Andra gången jag fick lite hjärtflimmer var när Q, rymde ur stallet o drog till herrgårdsparken för att käka vitklöver, han tyckte nog att han passade väldigt bra in i den miljön ;)
Tror eller vet att även åhörare, tyckte att vår kurs var kul o stimulerande att kika på.
De deltagande hästarna var från 2 till 21 år, och i fem olika raser. Därför blev träningspassen högst varierande. Från den lilla 2-åringens lyckade försök att i kapson gå böjd på voltspår, små
snälla försök till skolor med bogarna på plats. Till "gammhästarna" som fick prova på att bli ridna i enbart halsring. Ingen vanlig NH ridning , utan även där med böjning, ställning o skolor, vilket fungerar utmärkt på de skolade hästarna som är vana att lyssna på våra vikthjälper.
Vi vanliga dödliga övade mycket på längning, samling i skolor med stora krav på bogarnas placering och längning framför manken.
Sista dagen när våra hästar var uppmjukade blev det till vår stora glädje mycket galoppträning.
Våran fröken Katrin Wallberg är en enorm hjälte som stog i stekand sol 8-10 timmar om dagen, o ändå har ett engagemang som inte är av denna värld. Hon brinner för oss allihopa.
Man såg tydliga resultat hos ekipagen efter 2 dagar o på den 4:e var resultaten helt lysande.
Det är dyrt att träna men det är värt varenda "sekin". Katrin har förmåga att ge en de små nycklarna man aldrig skulle hitta själv. Önskar mig verkligen en alldeles egen hopfällbar Katrin i fickan att ta fram varje gång Q o jag ska träna. Som ni hör är jag såå jättenöjd med resultatet av vårt läger. Tyvärr har mina nya nycklar en viss tendens att försvinna eller åtminstone blekna med tiden.
Men som tur är är det dags igen i slutet av augusti- längtar redan!

Bilderna har jag lånat av Kristin Nordling- Tack!

Planer som gick i lås nästan....

Efter att ha gosat med maken, var det dags för den planerade morgonpromenaden i solig skog med glada hundar

Några timmars pyssel med Quartzo alias
Darth vader fick smaka sommar primörer

En frisk vind tog iväg oss på en härlig kryssbog. Men då började det att åska, så seglingen fick ett abrupt slut. Upplever att metallmasten som pekar upp i skyn, formligen ropar efter blixten. Så jag tvingar kapten att snabbt angöra första bästa brygga.

Närmsta grannar blev en Skarv holme.

Dessa fascinerande fåglar med oförtjänt dåligt rykte, levde rullan.

Känslan av fotbolls VM, infann sig, då dom trumpetade som en värsta vuvuzela-publik.

Lagomt till grillningen anlände det sedvanliga midsommarvädret, så det blev till att grilla under paraply, men man har ju vanan inne, så "nema problema"

Vi fick kura skymmning i båten. Så mitt efterlängde midsommarsällskap fick bli blöta hundar och.....

och Husse-Kapten.
Vi spelade lite T.P och några plumpar och det måste väl få räknas som spel.

Vi fick i alla fall avsluta midsommarafton med att ära solen med vår närvaro till den försvann bakom bergen. Är tacksam över en härlig dag, även om allt inte blev precis som jag planerat .









SKEPP O HOJ!

GLAD MIDSOMMAR!

Ta dagen som den kommer, säger den lediga och visa.

För mig som är en stor midsommaranhängare, tycker jag att den helgen är årets höjdpunkt.

Upplever ett ljuvligt, romantiskt skimmer. Naturen visar upp hela registret av ögonfröjd.

Människor är glada i sin varande eller kommande semester. Djuren i skogen och i hagarna verkar må som bäst. Det finns all anledning att fira.

Därför vägrar jag att ta dagen som den kommer i alla fall den kommande helgen.

Planerar så gärna! Går planerna i lås får jag

vakna med en frisk kropp med sol o fågelkvitter och med en varm gosig man vid min sida.

2 kalla hundnosar som pockar på långpromenad i den sommarskrudade skogen.

En lååång frukost med fil & jordgubbar.

Flera timmars umgänge med min vita springare.

En härlig och hett efterlängtad (förra sommaren satt kapten i rullstol) seglats i friska vindar.

En middag i glada vänners lag med de sedvanliga tillbehören, fortsättning med lekar och spel ute i naturen. Avslutar gärna natten med vindrickar fnitter på en strand, ända till solen försvinner.

Kryper till kojs i en skönt vaggande båt.

För att få uppleva min drömdag krävs lite planering, och det är det jag precis gjort.

Så kära vänner, hoppas att ni får samma underbara midsommarafton som jag tänker ha.

Se till att ära solen med er närvaro, så länge den är med oss.

MIN LJUVLIGA SOMMARHÄST HAR ÅTERVÄNT

I går var kära Q o jag ute o skrittade i en o en halv timme på LÅNG tygel, en stor bedrift av min eldiga Lusitano. Inte ett enda taktsteg, under turen.
Åååh vad jag njuter!!! nu är Q sig själv igen, den häst jag drömmer om hela mörka vintrarna.
Man hamnar i ett tranceliknande tillstånd när man kan känna en avslappnad, skönt frustande häst
lyckligt skritta vägen framåt.
Tja, framåt är väl att ta i. Quartzo har nån slags fågelhunds-gen i sig tror jag eftersom han gärna
gör slag från den ena sidan vägen till den andra. Han tycker mycket om att stanna o titta på utsikten, å det gör han ungefär var femte meter, han stannar o tittar ut över nejderna en stund, sen lufsar han vidare. Mitt tålamod får välbehövlig träning. När stressen överfaller mig, o jag tycker att det borde räcka att stanna åtminstone var 10 m. brukar jag tänka, att han varit utomhus i 3 av sin 13 år. han har samma erfarenhet som en väldigt ung häst o har massor att kolla upp å då blir jag lugn igen. Lite kul är det att man fått lära sig att hästar måste få kolla saker ifrån bägge håll för att båda hjärnhalvorna ska förstå. Tror inte Quartzo vet nått om det, för när vi vänder hemåt ökar han farten, skrittar i friskt tempo rakt fram utan att stanna. HEHE

LYCKLIGA HÄSTAR

Då var stolp uppsatt, tråd dragen, vatten påfyllt.
Så igår kväll fick "finpojkarna" provsmaka sitt sommarbete- YYYIIPPPIEEE