BRUNSTIG HINGST?

Quartzo - konverteringens mästare, som får oss 2-bentingar att se ut som frågetecken, ganska ofta.
Hans sista drag har ställt till det ordentligt. Från att förnöjsamt ingått i det lilla grabbgänget som består av fyra mycket trevliga vallacker, har han nu totalt tagit avstånd till två av dom.
Min hyresvärd messade mig en tidig morgon och berättade att Quartzo hade jagat hennes hästar som en rabiat taliban hela natten. Hon blev tvungen att dela på dom innan avfärd till jobbet.
Skyndade mig dit för att bli övertygad o det gick snabbt, Q attackerade m. bakåtstrukna öron o blottade tänder när hans forna vänner så mycket som närmade sig den hagdelande tråden.
Som matte blir man förskräckt och ledsen speciellt när man inget begriper, att han ställer till sån oreda.
Jag satt igång o funderade, och funderade som en annan Baltazar..............
Den enda förklaring jag kan se är att Q drabbats av ett enormt testosteronpåslag eftersom det på ena sidan tråden befinner sig fyra små ljuvliga brunstande ston.
Han har de sista två åren levt utan närkontakt med det andra könet. Provade när han var ny hos oss mig att låta honom få dela hage med några ston, men där fick jag genast tji eftersom han snabbt som ögat klättrade upp på damerna. Att han var hingst ända till dryga åtta år, bidrar säkert till hans stora intresse.
Tackar min lyckliga stjärna att han inte är det minsta hingstig mot mig, han är lika go, glad och intresserad i vårt umgänge. Att han fortfarande gärna har lille Harald vid sin sida tror jag beror på att Harald är lägst i rang o därför upplever Q inte honom som något hot. Känner ett obehag, ungefär som när ungarna var små o hade gjort nå dumt, man känner sig lite skyldig, eftersom Q:s beteénde skapar en del extrakrångel för min snälla stallvärd. Vet att känslan är ologisk men den finns där ändå. Inser att hans nuvarande sinnestillstånd även blir jättejobbigt för honom. I ett desperat försök att dämpa hormonerna for jag på Travshoppen för att köpa det sedan länge beprövade Munkpepparn. Men se, det fanns inte, däremot hade dom en hel hylla med Hokus-Pokus-medel, bl.a en burk som det stog till "brunstiga hingstar" på. Enligt affärsinnehavaren var det precis den jag behövde (ante det när jag såg prislappen) när jag förklarat situationen. 600 kr. fattigare for jag hem med burken med ett litet hopp om ett lite lugnare Krokjala, utan hingstar. Nu har Q mumsat pulvret en vecka, o ingenting händer..........
En gång hingst alltid hingst? eller

Min Hjälte

Fick ett hjärtevärmande samtal häromdan.
Det var en tjej som bor granne med våra fyrbentingar som med darr på rösten ville berätta vilken liten hjälte Quartzo är.
I vår grannflock går Q.s gamla kompis, lilla skäck ponnyn Bruno.
Bruno har haft det väldigt jobbigt i sin flock, hackkyckling som han blivit har han varit ständigt jagad, biten o sparkad. Det har varit helt hjärtskärande att se den lilla kraken. Efter några dygns jagande orkade Bruno inte mer, så han tydde sig så gott det gick med dubbeltråd emellan till sin gamla pålitliga kompis Q.
Q tog uppdraget på fullaste allvar o ställde sig så nära Bruno som möjligt o där stod han o vaktade Bruno så att han kunde lägga sig ner o sova. Q var själv så trött att han höll på att ramla på näsan flera ggr. då tittade Bruno förskräckt upp på sin "storpappa", men Q gav honom en lugnande blick så att han kunde fortsätta sin välbehövliga sömn. Det här upprepade sig många dagar i följd, till Bruno var så pass utvilad att han orkade umgås med sina antagonister igen.

Tycker att Quartzo borde få en bragdmedalj

Livat i hagen

Igår kväll när jag skulle hämta Quartzo i hagen för vår sedvanliga kvällstur, var han fullständigt upptagen.
Fick en snabb blick som sa : sorry har inte tid med dig ikväll.
Anledningen till uppspelheten var att det kom en hög (5 st.) nya hästar i grannens hage.
En av dom är Q:s gamla kompis Bruno.
Vi satte oss på första parkett i den ljuvliga sommarkvällen, och njöt av hästarnas "föreställning
sommar, sol och vackra hästar- kan inte bli så mycket bättre

Men nu går det undan hörrni.....

Long time no see! och var tog sköna maj vägen?
Man kan tro att inget händer i Q:s o mitt liv, men det gör det, varje dag.
Det viktigaste måste vara att min ljuvliga sommarhäst har återvänt. Det är nog bara så att jag har en vinterhäst och en sommarhäst, visserligen i samma förpackning men med helt olika innehåll beroende av årstid.
Knivigt men en intessant utmaning.
Just nu varavar vi seriös träning, med skogsluffardagr,och klickerträning.
Eftersom Q älskar att bli ompysslad, har han ett hårt arbete med att arrangera vår pysselstund varje dag, då det måste på många lager lera för att dra ut på borst-stunden.
"Grabbarna" fick i år rekordtidigt uppleva det dom längtat efter hela vintern, att få gå på gräs.
Redan i början av månden släppte vi 4 överlyckliga hästar på bete.

Vi missade månadsträningen med Anna-Clara Olofsson i maj då jag och kära maken drog en repa till Las Palmas och levde storstadsliv, (som omväxling) en mysig vecka.
En stad skönt befriad från en massa turisttjafs. Dessutom billigt, en stilig middag med en flaska vin kosade runt en hundring per skalle.

Vi har fått nya stallkamrater, till min glädje fick vi varsinn, Lena heter min. En härlig tjej med glimten i ögat, öppen och vidsynt och inte rädd för nya saker. Vi stormtrivs ihop och rider ofta ut eller ner på vår träningsplan tillsammans. Q:s kompis heter Harald Hårfager, en underbar nordiskille på 5 år.
När Lena hittade honom stog han övergiven i en hage efter några misslyckade starter på travet. Att hon blev förälskad kan jag förstå, Harald är en mycket vacker, trevlig och klok häst. Lena skickade Harald på inridning, (han skulle bli en westernhäst) i fyra månader.
Nu har jag förstårs "förlett" henne in på den "rätta-vägen". Så på bilden håller dom på att bli introducerad av Anna-Clara i den ädla AR-konsten.

Regler är inte alltid fel...

Äntligen.......

chauffören på den vita hästen är väldigt nöjd och glad över att vår AR-träning äntligen tagit fart igen, ett vårtecken så säkert som nått.
Vår vikarerand instruktör Anna-Clara Olofsson, var en angenäm bekantskap.
Nu är hjärnceller och kropp väckt ur vintervilan- yiipie!

Forts. Lever hästar i nuet - Det episodiska minnet

Hittade en intressant artikel om just hästar i nuet. Har här saxat lite ur den.
Den viktigaste mänskliga förutsättningen för att kunna göra mentala tidsresor handlar om hur man lagrar långtidsminnen. Det explicita minnet lagrar fakta o händelser. Det kan i sin tur delas in i semantiska minnet som lagrar fakta o kunskap, o det episodiska minnet som lagrar upplevelser. Det episodiska minnet är precis som namnet antyder ett minne för händelser o episoder som är definierade i tid o rum. Det handlar om samspel mellan information om vad, var o när. Det prospektiva minnet är förmågan att föreställa sig o fantisera om framtida händelser. Motsatsen är retrospektiva minnet som lagrar information från det förflutna.
Dessa minnen antas spegla varandra; ju sämre förmåga man har att minnas händelser från det förflutna, desto sämre förmåga har man att föreställa sig framtida händelser. Eftersom högre funktioner i hjärnan traditionellt är kopplade till front alloben , som är mest utvecklad hos människan, har man tagit för givet att andra djurarter inte har förmåga att minnas händelser i det förflutna eller föreställa sig händelser i framtiden. Men senare forskning har visat att hjärnan är betydligt mer anpassningsbar än vad man tidigare trott.
I forskarvärlden går meningarna i sär om hurvida djur har ett episodiskt minne eller inte.
De brittiska forskarna från Unversity of Bristol har gått igenom de senaste kognitionsforskningen på djur o jämfört dem med med några mänskliga amnesifall. De menar att vissa djurarter som studerats beter sig på ett sätt som tyder på att de har förmåga att göra mentala tidsresor, medan andra inte verkar kunna det.
Planering längre in i framtiden är något som kräver att man tänker sig in i en framtida situation. Det finns många exempel på djur vars beteende man kan tolka som planering för framtiden.

Zoologen Christpher Bird vid Unversity of Cambridge upptäckte att råkor som som inte kommer åt att dricka vatten ur en behållare, lägger stenar i den för att höja vattennivån så att de kommer åt att dricka. Inte nog med det, de väljer de största stenarna som har störst effekt på att höja nivån.

Flera märkliga företeelser visar att vi inte kan vara säkra på att djur inte kan göra mentala tidsresor.

Tex. de välkända sörjande elefanterna. Att sörja kräver en föreställning om att den som dött inte kommer att finnas i framtiden.

Ett uppmärksammat fall är en schimpans på Furuviks zoo som vid ett 100-tal tillfällen visat att han gör mentala tidsresor. han har setts planera stenkastar attacker på djurparksbesökarna. Varje morgon samlar han stenar som han senare under dagen kastar på besökarna.

Hur är det med HÄSTAR då?

Det finns inga studier på att de kan göra mentala tidsresor.

Ett ökat intresse för detta forskningsområde o nya tekniker innebär att vi troligen kan få svar på frågan om djur lever i nuet ganska snart. Även om många frågor återstår att lösa, så börjar skickligt utformade expriment visa att
vissa funktioner i det episodiska minnet kanske inte är förbehållet oss mäniskor