Höstyster eller galen...

Att våra vänner hästarna blir pigga som Ferraris på höstkanten hör till vanligheten har jag förstått. Min kära Q har jag under våra 3 år tillsammans iof. aldrig upplevt som seg och trött.
MEN....nu har galenskaperna återvänt. Quartzo går in i en rädslespiral under våra ridpass då han totalt tappar fotfästet, blir rädd för sig själv och blir onåbar för en förtvivlad matte. Han kastar sig hejdlöst åt alla håll och kanter, han backar omkring och gör tjusiga levader utan att ha någon som helst koll på vart åt det bär. Alla hans överlevnadsinstinkter blir som bortflugna.
Skräckupplevelser för en gammal matte som mig som har förra vinterns knäckta revben färskt i minnet. Har i mina förtvivlade stunder funderat på att sälja Q för att överleva, MEN det går ju inte hur ska någon annan kunna älska min galna häst lika mycket som mig?
Har nu bestämt mig för att hitta alternativ för att lugna ner den lille, då jag med stor besvikelse känner att jag misslyckats med min ambition att inge honom det lugn jag trodde om mig att kunna lyckas med.
Lösningen har blivit lugnande örter. Han får nu sedan två veckor tillbaka Hippo K9:s örtblandning Respons som innehåller lite kamomill och valeriana i kombination med ett magbalsam. Den sista veckan har varit i avsaknad av de totala utflippringarna.
Så det verkar som om örterna gett effekt, han är fortfarande som oljad blixt att rida men de skräckfyllda ögonblicken är borta. Vill ju att han ska komma till nån sorts insikt om att livet inte är livsfarlig att leva,
med lite tur kan örterna var en hjälp på vägen.