Höstyster eller galen...

Att våra vänner hästarna blir pigga som Ferraris på höstkanten hör till vanligheten har jag förstått. Min kära Q har jag under våra 3 år tillsammans iof. aldrig upplevt som seg och trött.
MEN....nu har galenskaperna återvänt. Quartzo går in i en rädslespiral under våra ridpass då han totalt tappar fotfästet, blir rädd för sig själv och blir onåbar för en förtvivlad matte. Han kastar sig hejdlöst åt alla håll och kanter, han backar omkring och gör tjusiga levader utan att ha någon som helst koll på vart åt det bär. Alla hans överlevnadsinstinkter blir som bortflugna.
Skräckupplevelser för en gammal matte som mig som har förra vinterns knäckta revben färskt i minnet. Har i mina förtvivlade stunder funderat på att sälja Q för att överleva, MEN det går ju inte hur ska någon annan kunna älska min galna häst lika mycket som mig?
Har nu bestämt mig för att hitta alternativ för att lugna ner den lille, då jag med stor besvikelse känner att jag misslyckats med min ambition att inge honom det lugn jag trodde om mig att kunna lyckas med.
Lösningen har blivit lugnande örter. Han får nu sedan två veckor tillbaka Hippo K9:s örtblandning Respons som innehåller lite kamomill och valeriana i kombination med ett magbalsam. Den sista veckan har varit i avsaknad av de totala utflippringarna.
Så det verkar som om örterna gett effekt, han är fortfarande som oljad blixt att rida men de skräckfyllda ögonblicken är borta. Vill ju att han ska komma till nån sorts insikt om att livet inte är livsfarlig att leva,
med lite tur kan örterna var en hjälp på vägen.

Ny medlem i flocken

Fyra veckor har nu gått sedan min stallvärds nya häst Leo anlände. Spännande och nervösa veckor. Var lite orolig när den nye skulle in i hagen då jag egentligen inte har så stor koll på hur Quartzo funkar i en flock, eftersom han aldrig fått ha ynnesten att delta i nån sån.

Leo fick som brukligt i hästarnas värd hålla sig på avstånd och absolut inte närma sig maten.

Quartzo tog snabbt på sig chefsrollen och skickade iväg Leo så fort han försökte närma sig.

I våra mäniskoögon såg det hela ganska otrevligt ut. I hästarnas värld finns knappast begreppet snäll, som vi mänskor så gärna använder i div. tokiga sammanhang.

I hästarnas värld måste man göra sig förtjänt av och visa sig duglig nog för att få delta i flocken.

Så med hjärtat i halsgropen fick vi på avstånd ta del av dramat som efter en vecka ebbade ut, då Leo blev upptagen i flocken och lugnet i hagen återvände.

Idag står tre killar som gillar varandra skarpt och mumsar tillsammans.

Härligt Quartzo är en snäll häst, eller hur var det nu.....

En avslagen FEIRA...

För tredje året i rad har jag i helgen besökt årets Lusitano Feira, å jag blir förvånad.
För mig känns det som detta årliga återkommande evenemang borde vara årets höjdpunkt för alla Lusitano lovers. Tyvärr så känns det mer som en tillställning som håller på att självdö :(
Första året vi besökte Feiran var det fart och fläkt, massor med vackra "Lusar", många duktiga ryttare och tränare som hade uppvisningar, och framförallt en uppsjö fantastiska portugiser som vet hur dessa underbara hästar ska ridas.
Vet inte vad som händer i den svenska Lusitanovärlden, känns som om jag missat något väsentligt, eftersom årets tillställning var ganska trist och tråkig.
Endast ett fåtal, hade slutit upp till årets Feira. Läktarplatserna gapade oroligt tomma, och i ridhuset hände inte så mycket upphetsande.
Lördag var det kvalitetes bedömningar, utställning och saluhästvisning. Ungefär samma hästar gick in o ut i de olika klasserna, å många var de inte.
Tre tappra ryttare byggde en WE bana och förklarade och visade hur en tävling går till.
Söndag stod dressyrtävling på programmet klasser från LB:3 upp till St. Georg.
En samling ryttare gjorde vad de kunde med sina ystra hästar.
Den största behållningen för mig av helgens upplevelser är väl att jag kan konstatera att Quartzo är en fullständigt normal Lusitano. Av de ca 10 startande "Lusarna" i dressyren var det endast 2 st. som höll sig "på mattan" under hela programmet, de andra gjorde precis som Quartzo brukar göra, hoppade, studsade, o stod på bakbenen. En sak till kunde jag snabbt konstatera med mina väldigt partiska ögon, jag har en fantastiskt vacker och "väl ihopkommen" Lusitano,

å är så glad att det är honom jag har.

Jobbigt och alldeles UNDERBART!

Lite underligt att någonting så underbart som att rida sin häst ibland kan kännas så motigt.
När jag känner mig trött och sliten kan det kännas väldigt jobbigt att se till att kära Q får sin dagliga stimulans.

Men jag vet ju att när jag väl sitter på hans rygg så njuter jag av det VARJE dag.
Idag längtar jag verkligen.

Sänka höfter o rotera bogar

Vår kära fröken Katrin har varit på "uppgraderingsutbildning" hos Bendt Branderup.
Vi är så tacksamma, för oj vad mycket nytt vi har fått lära oss på helgens kurs.
Nu är vi inne på det verkliga finliret.
Att sänka våra höfter i rätt läge för att påverka rotationen i hästarnas bogar, var inte alldeles lätt.
Dom få steg jag lyckades var underbara, då jag kunde plocka bort alla andra hjälper o ändå ha Quartzo spårandes o böjd på volt, enbart via sitsen.
Nu vet jag vad vi ska träna på till nästa gång fröken kommer.
Men först av allt måste jag ta itu med "gammkroppen" som spjärnar emot o gör ont.
Som hjälp på vägen ska vi AR-tanter nu gå en kurs i yoga.
På sidan om ska vi dansa afrikansk dans.
Oj vad lösa o fina vi ska vara i höfter o ben till nästa kurs. (hoppas jag)

VARNING FÖR BLÄNDNING......

om ni passerar stall Risgränd.
Ett mer skinande rent stall tror jag inte finns i dessa trakter, efter "skurkärringarnas" härjningar i helgen.
Inte minsta lilla pinal kom undan en duvning av skurborsten.
Allt från små Idomintuber, broddlådor, trasiga mankammar osv blev rengjorda.
Vi bar ut stallets innehåll på gården. Sen kavlade vi upp ärmarna och angrep tak, väggar o golv
med såpa, skurborstar och högtryck. Sen var det var med stor glädje vi samklang utbrast:
Jössös vad fint det blev.
Tror vi hädanefter måste ta av oss skorna innan vi går in i stallet.
Å hästarna kommer att få totalt bajsförbud på de fina golven.

En väldigt finurlig SADEL är min!

Att associera sadlar med blöjor o pizzerior tror jag, att jag är ganska ensam om, men det har varit min kranka verklighet.
Efter att ha varit djupt ner i sadelträsket med Smulan som var svankig, bukig o utan manke o helt hopplös att hitta sadel till. Jag provade en 6-7 st. olika saker på hennes rygg, och till slut hittade vi det ultimata till henne, en bomlös Espaniola.
När jag sedan la den sadeln på Quartzo som har en helt annan rygg, sa han snabbt ifrån.
Kom med min magra plånbok över en härligt demo ex. av den iberiska sadeln Deuber Classica.
Qurtzo och jag trivdes med den, visst var den i rymligaste laget, men jag tänkte att med vår typ av träning skulle han snart bredda sig i den. Medan jag väntat på breddningen har jag kört med en nödlösning. Har haft ett fiffigt ullschabrak med istopps fickor, där pulade jag in en dubbelvikt blöja av den minsta sorten, o sadeln låg genast bättre.
Gav till slut upp den 3-åriga nödlösningen då jag under ett kurstillfälle fick provrida en annan sadel.
Fick en helt ny häst, vilken upplevelse!!
La ut min kära sadel på blocket o fick snabbt napp. En tjej i Mockfjärd ville ha den o jag skickade den mot "postförskott" med Bussgods. 2 dagar efter fick jag ett mail o en bekräftelse på att sadeln var utlöst o till belåtenhet. Började genast "googla" för att hitta den nya ultimata sadeln till "prinsen". Väntade bara med behärskat lugn att sadelpengarna från mockfjärd skulle angöra mitt konto. Jag väntade o väntade , jag väntade en vecka, 2 veckor. Den tredje veckan började det osa bränt i Lögdö. Upphetsad till vansinne över mina försvunnena pengar, ringde jag Bussgods. Då visar det sig att bussgods ombud i Mockfjärd är pizzeria Jerusalem (lät våldsamt förtroende ingivande). Det måste ha varit tungt för pizzerian under sommar veckorna eftersom dom inte hade råd att betala mig MINA pengar. Nåväl till slut fanns dom där på kontot o jag hade hittat en drömsadel. Eftersom jag aldrig vill hamna i sadelträsket nånsin mer har jag nu invensterat i den fiffigste av alla fiffiga sadlar. En sadel ifrån Amazonas med ställbart framvalv!
Sadeln kan lätt justers med en nyckel med bomvidd från den allra smalaste till den vidaste.
Kan ha nyckeln i bakfickan o skruva nå varv ifrån sadeln om jag tycker att den ligger fel.
Så nu så kan Quartzo bli smal, tjock, välmusklad eller omusklad (hoppas jag att jag slipper) utan att sadeln inte passar.