VÄRST VAR DET HÄR eller...

Hujedamej, hur länge ska vi orka? kyla, snö, kyla, snö, hela livet stannar upp o ingenting är roligt
Resignerat kunde jag halv sex i morse konstatera årets toppnotering 33,8 minus.

Motorvärmarkabeln står som ett järnspett mellan vägguttag o bil. Man ber några böner innan man vrider om startnyckeln, å i morse startade skrället - himla otur, tänk om jag fått gå in o dra duntäcket över huvudet igen, det hade varit så mycket skönare

For till stallet med min diesel, som vägrar vara på hugget i denna kyla, det känns mer som att hanka sig fram på en gammal "Grålle", allt gnisslar o gnäller, o sakta går det.
Tog ett snack med hästgrabbarna o dom instämde i mina tankar om att gå ut om ett par timmar senare istället. Halvt ihjälfrusen på jobbet vid halv 7, konstaterar jag snabbt att där är det nästan lika kallt som ute. Elförsöjningen från fabriken har strejkat under natten. Intar en kall men dock tinad frukost o baxar sedan fram en stor värmefläkt som jag ställer en meter bakom mitt skrivbord, o här tänker jag sitta idag

STUDIEBESÖK IDAG

Hos min ny funna Parelli-vänner, den snällaste Anette jag nånsin träffat o hennes bedårande häst lilla Lilleman. Fick träffa 2 mycket trevliga tanter till, o en hel hög halvblodshästar.
Anette visade mig lite basic-övningar, Tack- snälla.
I stallet fanns en gäng läckra fjäderfän, tror dom också "parellat" för dom var väldigt sociala, visserligen blev dom mutade med russin, men dom ingav ett väldigt lugn.
Inspirerad for jag glad i hågen hem, o tränade med min älskade Q.
Trots isvindar, gick det fantastiskt bra.
Ni Parelli-tanter gjuter råg i ryggen på mig o jag kommer aldrig att ge upp det här.
Jag är er evigt tacksam!

Många olika språk blir det.

Sitter här o konstaterar att jag vigt halva mitt liv (nästan) åt att lära mig en massa olika språk.
Närå jag är inget språkgeni, och kan knappt göra mig förstådd på engelska. Det här handlar om alla min hobby-språk. När jag började utbilda mig inom hunderiet, (brukshundsinstruktör) var jag relativt ung o hade en ganska skrynkelfri hjärna med många celler i behåll, så det var inte så svårt att snart slänga sig med uttryck som, figuranter, sökrutor, rapportering, linförighet osv. tror inte man behöver vara speciellt hundvan för att begripa vad en hund gör när den spårar.
När jag så växlade över till hästeriet, var det ett nytt språk med massor med termer som skulle läras in. Hästar spårar också, men nu har ordet en helt annan betydelse. Nu gällde det att begripa innebörden av hästen på tygeln, sluta, eftergift, ganascher och kolik osv. Lite äldre hade jag blivit
så det har tagit lite längre tid att lära. Parallellt har jag seglat, o där kan vi snacka termer: skotar o vinchar, o bidevind, o spinnacker osv. Vid 50 fyllda börjar huvudet att kännas ganska fullt, fick ta till varenda cell för att orka lära mera.
Nu tror jag ryggmärgen tagit över, för nu ska jag ge mig i kast med ytterligare ett språk, o det tror jag inte mina två stackars hjärnceller kommit på. Närå nu ska tant avancera ordentligt här på utförslöpan, med att lära sig Parellispråket som enbart finns på engelska. Tar en goggles översättare till hjälp, men så mycket hjälp blir det inte eftersom många termer inte går att översätta. Vad sägs om Porcupine, Sqeeze, Horsenality, Right Brain extrovert, visst låter det flådigt? Tänk om man lagt ner all den här energin på att lära sig riktiga språk i stället- oj, då skulle man nästan vara språkbegåvad.

EN BENLÖS PONNY I HAGEN IDAG

2 glada hästar kom mig till mötes i hagen idag. Dom verkade helt oberörda, av de iskalla vindarna.
Dom klagade inte det minsta, ganska skönt att umgås med bara hästar ibland.

BYGG ETT FLUGPLAN

Hakar på Nypans flughelg, detta är mitt projekt.
Använd ett rakblad för att försiktigt klyva en tändsticka på längden. Se till att lämna kvar lite svavel, det blir en snygg nos på ditt plan.

Bygg planet genom att limma samman träflisan med vingen-tvärsöver resten av tändstickan. Om du känner för det kan du använda lite överblivna bitar av tändstickan för att bygga ett stjärtparti. Eller bygg en stor vinge av lite balsaträ, på det sättet kan du få plats med ännu mer motorer. Tänk lite själv, du kan säkert komma på en hel del bra uppfinningar.

Fånga ett gäng flugor (detta är den svåra delen av planen) Stoppa dem i en glasburk. Lägg glasburken i frysen. På bara några sekunder kommer flugorna att vara helt nerkylda. Detta kallas crytecknik eller nåt sånt. Inte så viktigt. Det viktiga är att du inte kyler ner dina motorer för mycket, då detta kan döda dem. Ett bra sätt att gå runt detta problem är att lägga dom i kylen i stället. tar lite längre tid, men när du väl fångat tillräckligt med motorer kan ju vara bra att vara lite försiktig med dem

Medans du väntar på att dina motorer ska bli tillräckligt kylda o stela, droppa lite kontaktlim på de delar av vingen du vill placera dina motorer.

Plocka ut dina flugor ur kylen/frysen. Placera dem i de förberedda limpölarna.

Andas varmt på flugorna. Nu händer miraklet! Dina flugor som alldeles nyss var som frusna, vaknar till liv igen!

Starta planet. Om du har gjort rätt ska det fungera fint och inte har du varit taskig mot flugorna heller, snarare hjälpt dem att lära sig sig den viktiga läxan att samarbete är den bästa vägen framåt! Luta dig bakåt och njut av att se hur de lyckliga flugorna leker med sitt lilla flugplan! För även om flugor ser likadanana ut, älskar samma skit, behöver lika många kontaktlinser och blir uppätna av samma sorts fåglar, så har de garanterat aldrig varit med om något som detta innan.

"HÄSTGUBBAR"

När min kära gamla pappa kom på besök i helgen hade han med sig ett foto, på mig då jag som 5-åring satt på en hästrygg. Jag slås av tanken hur okomplicerat det var med hästar förr då dom var en naturlig del av vardan. Jag minns hur vi som småbarn for runt i gårdarna o bönade o bad att åtminstone få sitta på hästarnas ryggar. Kan inte komma ihåg att någon av dessa vackra stabila hästar nånsin blev rädd eller sur över oss ungar som klamrade oss fast i timmar på deras ryggar. Vi matade dom med socker ur händerna det var aldrig nån som nafsade. Hästarna var välhanterade o signalkänsliga. Hästfarbröderna förr, tror jag bar på genuin hästkunskap. Hästarna var deras arbetskamrater,värda sin vikt i guld, o dom umgicks hela dagarna. Tror att denna kunskap som hästkarlarna hade tyvärr är på väg bort. Upplever det som om hästhanteringen idag har blivit väldigt komplicerad o tillkrånglad Det är beräkningar, analyser och allehanda gurus, till det mesta. Förr fick man se till att hästen fungerade för sitt ändamål utan inblandning av tränare. Man var tvungen att LÄRA

Mitt livs kap - en dröm för en hästägare

När jag o min blivande make som 2 snorungar träffades för en sisådär 38 år sedan (herrgud)

hade jag ingen aning om vilken makalös "mackapär" han så småningom skulle bli i mitt häst ägarliv. Visst har han varit en fantastisk tillgång genom alla våra år, men hans mycket oanade resurser kom plötsligt fram, när jag blev med häst.

De första samboåren, hittade han knappt till köket, han hade ingen aning om hurvida ett ägg skulle koka lite eller mycket för att bli si eller så. Hans kunskaper inom matlagning var obefintliga. När så jag började "rymma" till stallet, fick han klara sig själv. Väl i köket påbörjades ett hejvilt exprimenterande. Ni som dagligen umgås med djur vet att minsta steg i rätt riktning måste belönas. Så under en period fick jag äta de mest underliga hopkok, men det var bara att bita ihop, och överösa med beröm. Det lönade sig, för någonstans under "kockens" utveckling kom insikten om, att man kanske inte ska blanda så många saker samtidigt.
Idag är min "mackapär" en fullfjädrar kock. Å jag behöver aldrig, hörde ni aldrig fundera över matfrågan. VARJE kväll när jag kommer hem från stallet, står bordet dukat, och maten är klar.
I dessa GI-tider, får jag varje kväll någon ny smaskig kullinarsk rätt- FANTASTISKT.
Håll med om att sådana Gubbar måste man bara ÄLSKA