När min kära gamla pappa kom på besök i helgen hade han med sig ett foto, på mig då jag som 5-åring satt på en hästrygg. Jag slås av tanken hur okomplicerat det var med hästar förr då dom var en naturlig del av vardan. Jag minns hur vi som småbarn for runt i gårdarna o bönade o bad att åtminstone få sitta på hästarnas ryggar. Kan inte komma ihåg att någon av dessa vackra stabila hästar nånsin blev rädd eller sur över oss ungar som klamrade oss fast i timmar på deras ryggar. Vi matade dom med socker ur händerna det var aldrig nån som nafsade. Hästarna var välhanterade o signalkänsliga. Hästfarbröderna förr, tror jag bar på genuin hästkunskap. Hästarna var deras arbetskamrater,värda sin vikt i guld, o dom umgicks hela dagarna. Tror att denna kunskap som hästkarlarna hade tyvärr är på väg bort. Upplever det som om hästhanteringen idag har blivit väldigt komplicerad o tillkrånglad Det är beräkningar, analyser och allehanda gurus, till det mesta. Förr fick man se till att hästen fungerade för sitt ändamål utan inblandning av tränare. Man var tvungen att LÄRA
Allt ska gå så fort nu. Ingen vill borsta hästen och mysa med sin ponny, ska ridas direkt.. Såg på ponnyakuten m min dotter o en av dem som var med berättade att hon på sin höjd borstade av sin ponny, max 8 minuter om den var lortig!! Vart tog 1 timmes rykten vägen???
SvaraRaderaJa Kerstin, jag tycker ridskolorna är helt fel ute nu förtiden. När ungarna ridit några veckor kommer dom med spön i högsta hugg. Dom har ingen aning om hur en häst fungerar, o blir sura när deras lektionshäst inte är borstad, sadlad o klar. Dom lär sig snabbt att banka o slå på "sega" hästar, men att en häst tex. behöver mockning har dom ingen aning om - SUCK!
SvaraRaderajag håller helt och hållet med om det du skriver, och tyvärr är det en kunskap som förmodligen kommer att hinna dö ut innan folk förstår värdet av den...
SvaraRadera