Ett litet steg för mänskligheten, ett jättekliv för Quartzo matte

Äntligen blev det så av, som jag gruvat mig, man pratar ofta om hästars enorma smärtminne, i så fall är jag en häst, blir dagligen påmind från mitt lilla hjärnkontor hur kolossalt f......at ont det kan göra, med oplanerade avsittningar. Och en 3 veckors orastad lusitano kan lätt fixa det mest oplanerade, det vet jag.
Men nu var det då dags att "ta tjuren" vid hornen, å lägga av med allt gruvande.
Tog det säkra före det osäkra o promenerar bort till ridhuset för att sitta upp inomhus.
Nu har ju Q inte "gjort byn" på flera veckor, så jag kände mig nöjd med att gå bredvid i stället för att sitta på, för jag kan lova att det fanns inte en snödriva som var sig lik, å alla postlådor hade lömskt gömt sig för att hoppa på förbipasserande hästar. Å alla soptunnor, som plötsligt hade bytt sina utgångslägen, var förstås inte heller att lita på.
Nåväl inne i ridhuset med Q.s stallkamrat Bruno som moraliskt stöd var det så dags för uppsittning. Hakbandet knäppt, o så den nya säkerhetsvästen på, för den oinvigde kan jag tala om att det är allt annat än behagligt med detta skydd, lite klaustrofobi känsla o lite mammografi känsla(hopklämda bröst) men efter 15, min ridning hade jag glömt den osköna. Skulle förresten ta på mig vilken rustning som helst om jag vet att jag slipper knäcka revben igen. De första vinglande stegen påbörjades, det kändes som Quartzo tittat djupt i lördagsflaskan. Men har man varit utan "ryggsäck" i 3 veckor, kan jag förstå att Q vinglade lite hit & dit. Lät honom skritta runt, länge länge för att hitta igen vår balans. Sen blev det lite skolor, övergångar, o en serpentin.
Det kändes ganska ok. Inte hade jag nån häst mellan hjälperna, kanske en halv, men det gör inget. Det viktigaste för mig är han vågar stanna kvar hos mig o slappna av o det gjorde han.
Efter 30 min. tyckte jag att han varit jätteduktig, så vi gav oss där. Promenerade även hem med honom å då fick jag den absolut största belöningen. Quartzo promenerade på lång tygel BAKOM mig hela vägen !!!!!! Han lät alltså mig ta över ansvaret för alla ev. monster efter vägen. Vilken ynnest, vilket förtroende!!! Nu är vi på G igen - YYIPPIEEE

En släng lappsjuka å alldeles för många O:n

Var på återbesök hos läkaren, han sjukskrev mig månaden ut, YES, i några bleka sekunder förträngde jag mina revbensbrott, som gör mig snabb som en vandrande pinne, o smidig som det omtalade kylskåpet. NÄ,NÄ,NÄ det här är inge kul längre.
Att passivt konstatera att det mesta i mitt liv för tillfället har ett stort O framför sig. Ni vet O-rastat, O-borstat, O-mockat, O-städat osv.
Dammråttorna sveper kring mina fötter o räcker ut tungan åt mig. Jag kan ingenting göra mer än smida planer på den stora hämnd jag kommer att ta vid "tillfrisknande".
Eftersom bilkörning är förenat med mycket plågor, undviker jag det ett tag till, alltså sitter jag isolerad i vår lilla stuga o tråkar. Försöker få igång en dialog med våra gamla hundar, men dom bara himlar med ögonen o rullar ihop sig åt andra hållet.
Försöker att göra nåt vettigt med tiden, läsa det där böckerna om ryttarens balans, titta på de enstaka Parelli filmer jag har, men det var ju det där med O:na, jag är så in baljan O-fokuserad, O-koncentrerad, O-motiverad.
Livet vore så mycket enklare utan all On. Men vänta bara, jag vet att dagen kommer då det kommer att gör O-ont, å då alla dammråttor lever ni farligt, men vänta nu, då måste jag ju rida, jobba, mocka, borsta osv. så dom kommer nog att överleva.

RODEOHÄST????

Här sitter man med ett knäckt revben o undrar vad i hela friden hände?
Min stallkompis o jag skulle ut på tur fredagkväll, men jag kom aldrig längre än till stallbacken.
Quartzo var orastad, bara riden 1 dag förra veckan pga. den ihärdiga kylan.
Det är i.f.s inte första gången det händer med de temperaturer som varit.
Q är ju ett energiskt fullblod, med mycket nerv, så orastad brukar han stå o piaffera medan jag klär på honom, han kan stå o "trampa" i en halvtimme om jag är "sekasam".
Sen brukar han utan min inblandning gå i passage bort till ridhuset, en skritttur på 15-20 min.
Visst kan han hoppa till o snurra runt om han träffar "monster" efter vägen.
Men hans utflippring i fredags var nåt helt annat. Jag hann ta ena stigbygeln o sätta mig i sadeln o sen BAR DET AV. De mest otroliga rodeoskutt, som skulle kastat vilken världsmästare som helst ur sadeln, fick mig att flyga som en vante. Först ett par meter ovanför sadeln o sen ner i den stenhårda marken. Helt uppenbart har jag nån sorts änglavakt, för jag hade inte knäppt hakbandet på hjälmen så den landade före mitt huvud. Nerslagsplatsen var ca 30 cm ifrån en stor traktorskopa. Vet inte vem jag ska tacka, men är väldigt glad över att jag inte landade på den, för då hade jag knappast suttit här idag. Tuppade av en stund men vaknade med ett gallskrik, för det gjorde h****tes ont överallt. Tillbringade fredagkvällen på akuten, där jag blev genomgådd som en gammal bil på besiktning. Nu är det ju som ni vet så att ont krut inte förgås så lätt, så kontentan av rymdfärden blev ett knäckt revben, o med det känner jag mig väldigt nöjd ;) MEN nu sitter jag ju här på kammaren o undrar VARFÖR det hände.
Skickade upp min kära make för att klämma o känna på Quartzos rygg, redan lö.morgon.
Självklart blir den första tanken att nått helt sonika gjorde jätteont när jag satte mig upp.
Funderar om han gått o spänt sin rygg den sista istiden? Eller är det helt enkelt bara så att han är lite galen. Är det så lär det ju inte bli bättre av att han blir oriden ytterligare en vecka.
Så fort den värsta värken gett med sig, tror jag att jag tar en promenad med honom bort till ridhuset o sitter upp där. FY VAD TRÅKIGT - är vi nu tillbaka på ruta ett- igen

NYTT ÅR, NYA ILLUSIONER.......eller

Tänk allt är sig likt, varenda januari är det dags för NYA tag.
Nya mål ska sättas upp.
Gammal som jag är börjar jag kunna det här, så det är väl bara att kopiera föregående
års målsättningar.

1) Lägga av med den fullständigt vidriga lasten att röka.
2) Bli smal o lätt som en sylfid
3) Träna allt som går att träna för att bli pigg o fräsch som en nyponros, eller i alla fall som en annan Magdalena
4) Utveckla min häst, så att vi kan angöra tävlingsbanorna o få domarna att tappa andan

Jag vet högt högt uppställda mål, men man ska ju sikta mot stjärnorna.

1) FAST det är ganska trevligt att röka, ni vet ju hur mycket vi kan smita undan o snacka lite härligt "skit"
2) FAST alla GI-recept ser såå goda o trevliga ut med chokladsmak i munnen, vet jag av erfarenhet att omletten kl.05.00 på 6:e dagen gör mig spyfärdig. Dessutom vet de flesta hästägare (utom Nypan som jag tror bor på ett gormet pensionat) att mat har låg prioritet.
Man blir glad om det råkar skräpa nån gammal brödskiva i skaffriet sen stall lampan är släckt.
Frukten har ju hästarna fått.
3) FAST visst skulle jag så småningom kunna cykla på jobbet, men då får jag ställa väckarn på 4, för hästarna måste ut först o energin behövs bättre till kvällens ridpass.
Man skulle ju kunna träna lite styrka o balans på pi latesbollen på kvällen framför tv:n.
FASTjag hinner aldrig titta på tv, möjligen på fredagar FAST då vill jag gärna ha ett glas vin, o kombinationen kan ju sluta hur som helst. Fast egentligen behövs bollen bättre för Quartzo träning.
4) FAST om inte ovanstående inte fungerar så fungerar inte den sista punkten heller.
FAST vad ska vi in på tävlingsbanan o offentliggöra alla mina brister för?

NÄÄÄÄ tror jag skippar illusionerna i år och tar till mig dagens citat istället:
I brist på bröd, ta en bakelse!

Portugisen har konverterat till isbjörn.....

Tror att Quartzo numer är överens med mig i mina funderingar "va f*n har vi denna iskalla världsdel att göra". Skulle det plötsligt "regna manna från himlen" är jag glad att Q har ett internationellt pass för då drar vi - söderut, kanske tillbaka till Q.s fädernesland

Med kylan avstannar det mesta. Gjorde ett tappert försök häromdan o red ut i 40 min. i 26 minusgrader, det var så kallt att jag ville grina en skvätt men det gick inte eftersom ögonfransarna var ihopklibbade av is. Trodde inte jag skulle överleva, men väl hemma visserligen helt utan fingrar o tår, lovade jag mig själv att slippa utsätta mig för dylikt när termometern visar mer än 20-.

Quartzo verkar i alla fall insett att så här är det i det nya landet, och har satt en helt makalös päls. Han är lurvig som en angorakanin, o alldeles ljuvlig att borra näsan i

Kan lova att han kan anta titeln : den mest långpälsade "lusen" i världen.

Tröstar mig med att vältra mig i härliga sommarbilder som jag gärna delar med mig av.