Här sitter man med ett knäckt revben o undrar vad i hela friden hände?
Min stallkompis o jag skulle ut på tur fredagkväll, men jag kom aldrig längre än till stallbacken.
Quartzo var orastad, bara riden 1 dag förra veckan pga. den ihärdiga kylan.
Det är i.f.s inte första gången det händer med de temperaturer som varit.
Q är ju ett energiskt fullblod, med mycket nerv, så orastad brukar han stå o piaffera medan jag klär på honom, han kan stå o "trampa" i en halvtimme om jag är "sekasam".
Sen brukar han utan min inblandning gå i passage bort till ridhuset, en skritttur på 15-20 min.
Visst kan han hoppa till o snurra runt om han träffar "monster" efter vägen.
Men hans utflippring i fredags var nåt helt annat. Jag hann ta ena stigbygeln o sätta mig i sadeln o sen BAR DET AV. De mest otroliga rodeoskutt, som skulle kastat vilken världsmästare som helst ur sadeln, fick mig att flyga som en vante. Först ett par meter ovanför sadeln o sen ner i den stenhårda marken. Helt uppenbart har jag nån sorts änglavakt, för jag hade inte knäppt hakbandet på hjälmen så den landade före mitt huvud. Nerslagsplatsen var ca 30 cm ifrån en stor traktorskopa. Vet inte vem jag ska tacka, men är väldigt glad över att jag inte landade på den, för då hade jag knappast suttit här idag. Tuppade av en stund men vaknade med ett gallskrik, för det gjorde h****tes ont överallt. Tillbringade fredagkvällen på akuten, där jag blev genomgådd som en gammal bil på besiktning. Nu är det ju som ni vet så att ont krut inte förgås så lätt, så kontentan av rymdfärden blev ett knäckt revben, o med det känner jag mig väldigt nöjd ;) MEN nu sitter jag ju här på kammaren o undrar VARFÖR det hände.
Skickade upp min kära make för att klämma o känna på Quartzos rygg, redan lö.morgon.
Självklart blir den första tanken att nått helt sonika gjorde jätteont när jag satte mig upp.
Funderar om han gått o spänt sin rygg den sista istiden? Eller är det helt enkelt bara så att han är lite galen. Är det så lär det ju inte bli bättre av att han blir oriden ytterligare en vecka.
Så fort den värsta värken gett med sig, tror jag att jag tar en promenad med honom bort till ridhuset o sitter upp där. FY VAD TRÅKIGT - är vi nu tillbaka på ruta ett- igen
Har inte läst detta förrän nu. Så jobbigt för dig. Jag hjälper ju inte andra praktiskt med hästar ( tycker inte att jag är kvalificerad) men prata kan man ju alltid. Vill du träffa mig och prata lite Parelli så kan vi höras. Hoppas du mår efter omständigheterna bra.
SvaraRaderaKram,
Elisabeth
Elisabeth, vet att du kan så MYCKET mer än mig.Det har jag ju sett massor av bevis på (din blogg)
SvaraRaderaÄr så in i baljan Tacksam för all hjälp jag kan få. Q verkar inte ha så mycket att invända mot den ofrivilliga semestern, han känns väldigt harmonisk. Försöker att leka de 7 lekarna varje dag, men misstänker att jag gör det mesta fel, vore härligt med någon som kan korrigera oss ;)
Men vi gör i alla fall någonting, tror att Q tycker att det är helt OK.
Tacksamma Kramar / mia
Vi kan väl höras, kanske Anette kan följa med mig ut till dig och vi hjälps åt lite. Ska kolla vad hon säger..
SvaraRaderaOjojoj vad Välkommen! ni skulle vara
SvaraRaderaSjälvklart är jag på :-D
SvaraRadera