Äntligen blev det så av, som jag gruvat mig, man pratar ofta om hästars enorma smärtminne, i så fall är jag en häst, blir dagligen påmind från mitt lilla hjärnkontor hur kolossalt f......at ont det kan göra, med oplanerade avsittningar. Och en 3 veckors orastad lusitano kan lätt fixa det mest oplanerade, det vet jag.
Men nu var det då dags att "ta tjuren" vid hornen, å lägga av med allt gruvande.
Tog det säkra före det osäkra o promenerar bort till ridhuset för att sitta upp inomhus.
Nu har ju Q inte "gjort byn" på flera veckor, så jag kände mig nöjd med att gå bredvid i stället för att sitta på, för jag kan lova att det fanns inte en snödriva som var sig lik, å alla postlådor hade lömskt gömt sig för att hoppa på förbipasserande hästar. Å alla soptunnor, som plötsligt hade bytt sina utgångslägen, var förstås inte heller att lita på.
Nåväl inne i ridhuset med Q.s stallkamrat Bruno som moraliskt stöd var det så dags för uppsittning. Hakbandet knäppt, o så den nya säkerhetsvästen på, för den oinvigde kan jag tala om att det är allt annat än behagligt med detta skydd, lite klaustrofobi känsla o lite mammografi känsla(hopklämda bröst) men efter 15, min ridning hade jag glömt den osköna. Skulle förresten ta på mig vilken rustning som helst om jag vet att jag slipper knäcka revben igen. De första vinglande stegen påbörjades, det kändes som Quartzo tittat djupt i lördagsflaskan. Men har man varit utan "ryggsäck" i 3 veckor, kan jag förstå att Q vinglade lite hit & dit. Lät honom skritta runt, länge länge för att hitta igen vår balans. Sen blev det lite skolor, övergångar, o en serpentin.
Det kändes ganska ok. Inte hade jag nån häst mellan hjälperna, kanske en halv, men det gör inget. Det viktigaste för mig är han vågar stanna kvar hos mig o slappna av o det gjorde han.
Efter 30 min. tyckte jag att han varit jätteduktig, så vi gav oss där. Promenerade även hem med honom å då fick jag den absolut största belöningen. Quartzo promenerade på lång tygel BAKOM mig hela vägen !!!!!! Han lät alltså mig ta över ansvaret för alla ev. monster efter vägen. Vilken ynnest, vilket förtroende!!! Nu är vi på G igen - YYIPPIEEE
Det låter ju jättebra det där.
SvaraRaderaJag och Elisabeth tänkte komma utöver någon dag, om det skulle passa?
Vad bra att det fungerar att rida med väst, tror inte att jag skulle klara det.
Fortsätt att krya på dig nu så du blir riktigt bra i revbensspjället :-D
Kramar
Klok flicka som promenerade först och sist :) Roligt att det gick bra!
SvaraRaderaÅhh vad härligt att det gick bra! Då är ni på banan igen. Och jag kan meddela att jag tyckte att säkerhetsvästen var värd varenda krona (2200 kr) när jag för några år sedan ramlade av 2 grr inom loppet av 20 minuter! Inte en skråma på mina revben trots att jag via hästexplosion landade på rygg :o) Min Figga däremot har aldrig hittat på något sådant dumt men sin ryttare ... men jag har ändå västen på.... än så länge!
SvaraRaderaVerkligen skönt att det gick bra, skönt för er båda! Jag rider också alltid min spanjor med väst. Numera känner jag mig naken utan den, så du kan säkert vänja dig :-)
SvaraRaderaTACK !! snälla tjejer för peppning.
SvaraRaderaNypan- ni är så VÄLKOMNA!
jag tror att du o Elisabeth skulle kunna tillföra mycket i Q:s o mitt liv.
Jamen strååålande Mia....back in the saddle
SvaraRaderaHärligt Mia! Skönt att ni är tillbax igen :o)
SvaraRadera