En släng lappsjuka å alldeles för många O:n

Var på återbesök hos läkaren, han sjukskrev mig månaden ut, YES, i några bleka sekunder förträngde jag mina revbensbrott, som gör mig snabb som en vandrande pinne, o smidig som det omtalade kylskåpet. NÄ,NÄ,NÄ det här är inge kul längre.
Att passivt konstatera att det mesta i mitt liv för tillfället har ett stort O framför sig. Ni vet O-rastat, O-borstat, O-mockat, O-städat osv.
Dammråttorna sveper kring mina fötter o räcker ut tungan åt mig. Jag kan ingenting göra mer än smida planer på den stora hämnd jag kommer att ta vid "tillfrisknande".
Eftersom bilkörning är förenat med mycket plågor, undviker jag det ett tag till, alltså sitter jag isolerad i vår lilla stuga o tråkar. Försöker få igång en dialog med våra gamla hundar, men dom bara himlar med ögonen o rullar ihop sig åt andra hållet.
Försöker att göra nåt vettigt med tiden, läsa det där böckerna om ryttarens balans, titta på de enstaka Parelli filmer jag har, men det var ju det där med O:na, jag är så in baljan O-fokuserad, O-koncentrerad, O-motiverad.
Livet vore så mycket enklare utan all On. Men vänta bara, jag vet att dagen kommer då det kommer att gör O-ont, å då alla dammråttor lever ni farligt, men vänta nu, då måste jag ju rida, jobba, mocka, borsta osv. så dom kommer nog att överleva.