ALLA BORDE HA EN HÄST..............

Jag är en sån där människa som vill o försöker tro gott om mänskligheten, även om man dagligen får bevis via media att så inte är fallet. Men jag sätter på mig skygglapparna o försöker ändå. kanske är det en bekvämlighetskänsla. Livet blir lite lättare att leva om man tror på godheten. Men när jag då stöter på patrull, vilket jag gjorde igår så blir jag så överdrivet besviken o ledsen. Mitt mående var kört i botten när jag på kvällskvisten for till Quartzo. Som ni vet fungerar det inte att vara upprörd i hästars närvaro, så med lite djupandning o försök att nå mitt förnuft, gick jag ut för att ropa in min häst. När han kommer gående emot mig o hummar, smälter hjärtat som smör i stekpannan. Redan där mår jag så mycket bättre.
Väl uppe på hästryggen i den milda kvällsluften, stannar världen till o det är bara jag o Quartzo som existerar i mitt medvetande. Quartzo som är den bästa terapeuten, är så lugn o stillsam. Han hoppar till när 2 hästar kommer rusande (i sin hage) ur skogen mot oss, han blir 2 meter i mankhöjd o hård som betong. Men efter 15 sekunder när han konstaterat att det inte var något farligt slappnar han genast av o traskar lugnt vidare.
För några år sedan hade sådan upplevelse fått upp honom i varv halva dagen.
Red några varv på träningsplanen, men hör o häpna, Quartzo var så lugn att han inte iddes galoppera.
Eftersom jag nu tror så gott om allt så kändes det som om Q var medveten om mattes tuffa dag o därför var extremt lugn. Inte vet jag men en behaglig tanke är det i alla fall.
Tror att världen skulle se så mycket bättre ut om alla elakingar hade en häst som terapeut