Snart 4 år har gått sedan jag träffade min blivande, högtempade, sönderstressade, ädla fullblodshäst.
Ambitionen var att ge honom ett gott liv efter alla trauman han genom lidit.
Nuuu känns det som om vi är väldigt nära den drömmen. Quartzo har den sista tiden blivit den lugna trygga häst, jag hoppades att han skulle bli. Jag blir stum av förundran varje kväll på våra turer, alla övereaktioner är som bortblåsta, han blir sällan överilad, visst finns motorn o springglädjen kvar, men nu med behärskning.
Tycks vara så att vårt o hästars tidsperpektiv är väldigt olika. I hästarnas värld, krävs lång tid för att övertyga. Med min förra häst tog det nästan 5 år innnan jag kunde be henne om vad som helst.
Så jag har förstått att tålamod är den största förutsättningen för att få hästen dit man vill.
Att Quartzo dessutom ser ut som en riktig Skogsmulle, som ni kan se på bilden som föreställer hans käkgrop med tillhörande långskägg förstärker ju bara Skogsmulle-känslan - hihi
Jag är glad för din skull, upplevde samma med Zapatera men är inte framme med Dorado ännu. Du kan bli min inspiration till att inte ge upp.
SvaraRaderaTACK ELISABETH!
SvaraRaderaJag har varit på väg att ge upp många gånger, men är idag så glad att jag kämpat vidare. Tack vare alla bra egenskaper som Quartzo har, är han så lätt att älska och jobba vidare med.
Du vet att jag håller tummarna för dig o din vackra häst.
Å eftersom du är av mina idoler, vet jag att du kommer att lyckas.