DET ÄR ALDRIG FÖR SENT

...........att uppta sitt bloggande, en klyscha jag uppfann just nu.
Det är ju inte så att Quartzos o mitt liv är händelselöst - tvärtom, vi har så mycket bestyr att tiden aldrig vill räcka till. Efter mitt sista inlägg i juli har Quartzo gått i egen hage. Vi har provat med jämna mellanrum att släppa ihop pojkarna, men Q har genast tagit upp sitt jagande av Leo. Så jag har levt med en ledsen magkänsla hela hösten, eftersom han blivit helt olycklig då hans hag-grannar försvunnit ur sikte.
Men så......invigde vi det nya året med att prova ännu en gång, o nu fungerar det tack o lov igen.
Matten är väldigt lycklig av att få se sin häst i den lilla lugna, vänliga flocken. Har förstårs funderat jättemycket över det hela o jag kan inte för mitt liv hitta någon annan anledning till hans agerande mer än att allt startade då hagen bredvid fick en ansamling av brunstiga ston.
Idag mår Q så inni baljan bra, han är lugn, sällskapssjuk, o så otroligt vänlig. Visst finns det lite kvar av min "vinterhäst" men det är så logiskt med tanke på att hästarna för det mesta står stilla i hagen o bara äter - någonstans måste ju energin ta vägen. Av nöd är jag tvungen att rida honom minst var tredje dag annars blir han oridbar för mig. Kan kännas lite kämpigt ibland då vi den här årstiden är hänvisad till en smal, kurvig o halkig väg som vi delar med många bilister som lämnat huvudet hemma, o många travhästar som dyker upp i hiskelig fart.
Gick en klicker-kurs i höstas o den har gett oss så mycket glädje, så det blir en uppföljning till våren.
"Parellandet" känner jag fortfarande starkt för men tycker att det är svårt att träna utan instruktör, man blir lite mesig då man inte vet om gör rätt. Fick ynnesten att visa vårt samarbete för Frida Nygren vid ett tillfälle. Tror hon tyckte att vår relation var ok. Fick lite övningar med mig i bagaget, som vi med stor glöd övar på, men jag vill ha mer, mycket mer!
Några dagar i veckan beger vi oss till en närliggande plan o tränar lite skolor, o galoppfattningar o det blir som det alltid blivit, ömsom vin o ömsom vatten. Att påstå att vallacker skulle vara jämnare i humöret än ston, är min värld en fördom. Det är alltid spännande att lyssna in vad min kära häst har för dagsform.
Till helgen ska jag o några av mina hästvänner åka till Vännes o vår fröken Katrin och delta vid en 2-dagars clinic i sitsträning. Kursledare är sjukgymnasten, författaren o ryttaren Birthe Vogelius som skrivit en bok jag rekommenderar: "Spänst och harmoni i ryttarens sits". Hon har utvecklat ett analys-system då hon via en pallbock med sadel, och kan se på en dator hur man belastar o använder sin sits. Hon ger sedan råd om vad man behöver göra med sin kropp för att underlätta. Det ska bli väldigt spännande o roligt att delta.
Veckan efter ska vi AR-tanter starta en kurs, i just sitsträning. Fina Angelica Heselius som utbildat sig hos Christina Drangel blir vår fröken vid 10 tillfällen. Det blir både med o utan häst beroende på vädret.
Känns himla bra att ha mycket att se fram emot denna dystra årstid.
Här o nu ser jag mest fram emot kvällen då jag får borra näsan i min isbjörnsbeklädda underbara häst igen.