torsdag 19 januari 2012

Vår "SKORESA"

Igår var det dags för hovslagarbesök. Varje gång Kalle kommer drar jag mig till minnes hur vi hade det i begynnelsen Quartzo o jag. Fick inga signaler ifrån Helmers när jag bestämt mig för att det var honom jag ville ha. Mer än att jag skulle vara väldigt försiktig när jag tog på bakbensskydden, eftersom han var extremt rädd om sina bakben. Nåväl, han var nyskodd när jag hämtade honom så jag funderade inte hur det gått till.
När det så var dags, visade det sig att detta med skoning skulle bli ett stort problem. Hovslagar-Kalle ända från Ånge, skodde under den här tiden THF:s ridskolehästar så han fanns nära till hands.När han åtog sig att sko min häst hade vi ingen aning om vilket hästjobb som låg framför oss. Vi fick ge upp vid första försöket. När Kalle försökte lyfta Q:s bakben försvarde han sig med att försöka lägga sig över den stackars hovslagaren. Hmmm ett jätteproblem tornade upp sig. Försökte lösa problemet med massor med tålamod. Misstänker att han vid tidigare skoningar var nerdrogad, o det kändes inte som min lösning.
Gjorde i stället så att jag dagligen tog på o masserade hans bakben, för att övertyga honom om att inget farligt skulle hända. Började sedan försiktigt med hjälp av ett grimskaft be honom lyfta sina hovar pyttelite ifrån golvet, belönade o berömde, ökade sedan succesivt avståndet. Det här höll jag på med drygt ett år.
Kalle kom med jämna mellanrum o provade, med samma resultat som tidigare, dvs. Q försökte stjälpa omkull sig. Min bästa hovslagare hade en ängels tålamod, o sa att eftersom han aldrig visade några som helst aggressioner, kunde han stå ut. Han lyckade till slut få av honom skorna o verka litegrann. och jag fick investera i ett par boots. Nu har Kalle skott Quartzo i snart 4 år ,o dom har blivit de bästa vänner.
Quartzo har fortfarande nått trauma i sitt ena bakben, som gör honom lite bökig, han har helt uppenbarligen upplevt hemskheter i detta ben. Han darrar, visar underkastelesignaler o tycker att det är extremt jobbig att dra ut detta ben bakåt, men det går!
Känner stor tacksamhet att Kalle varit närvarande under vår "skoresa",

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar