"18" nyanser av grått=uttråkad

Har hamnat i en "mitt-i-veckan-depp" tror det beror på den ständiga avsaknaden av sol.
Vi norrlänningar blir lite "gnällspikiga", när vädret hela tiden jobbar emot oss.
Tillvaron känns väldigt grå så här i mitten av april. Tycker mig vara omgärdad av en salig blandning av lera, sand och tät dimma, allt i olika nyanser av grått.
Det finns inte en strumpa eller smörpaket utan hund-hästhår i vår stuga. Om man blundar och går barfota på våra golv kan man med lite fantasi förflytta sig till vilken beach som helst. Från våra mattor skulle man snabbt kunna plocka ihop päls till ett nytt djur. Och klockan går så sakta på jobbet, men inte hemma där det skulle kännas bra om den lugnade ner sig lite. På radion pratar SMHI om fortsatt gråväder-Suck. Å inte minsta tussilago i sikte.

MEN så har jag ju min underbara Quartzo som varje dag skänker lite sol i sinnet.
I går fick han sin årliga vaccination. Så vi tog det lite lugnt, promenerade bort till våra nya träningsplan o "Parellade" lite. De sju lekarna vi nöter med, har gett oss väldigt mycket i vår relation. Nu har Q.s skeptisism och negativa förväntan flugit sin kos. Nu är han nyfiken och intresserad, och det är så roligt. För ett år sedan var han snudd på omöjlig att gå på promenad i grimma med, men nu skulle vi få en tia i linförighet :)

BEHÖVS INGEN KVAST I ÅR

Hade en trött tisdag i går. Så efter jobbet unnade jag mig en kvart i ryggläge. Försökte då allt jag orkade via telepati övertala Quartzo om ett lugnt fint träningspass på kvällskvisten.
Måste ha vart nån fnurra på tråden, för han var min raka motsats.
"Skrittade" bort till vår nya träningsbana. Satt oss i arbete, med illusionen om lugna, fina skolor med bra längning. Men pyttsan!- jaha, sa Q visst kan jag jobba, men med all energi o "spring-i-benen" kan du matte fetglömma några skrittsteg. Fick lägga om planerna, tog tillfället i akt o travade diagonalslutor, vilket han brukar tycka är urjobbigt men igår flöt han fram. Vi tränade galoppfattningar till svetten lackade. När han flåsandes blir erbjuden skritt på lång tygel har han inte tid med sånt larv när han är på det humöret. Då hittar han på en massa egna övningar, o jag kan inte låta bli att högljutt skratta åt hans fantasi. Nu vet jag att jag biter mig själv i svansen och att min Fröken Katrin skulle bli kolsvart i ögonen om hon såg och hörde mig, men jag kan inte låta bli att tycka att det är sååå JÄKLA kul att sitta på en krutdurk, i villfarelsen att jag har full koll.
Att känna 500 kilo muskler o energi mellan benen är obetalbart.
Garanterat behöver jag ingen kvast i år, det är bara att lätta i handen o klamra mig fast så kommer vi (Q & jag) att i rekordfart att ta oss till Blåkulla. Eftersom jag kommer att var först på kullen, lovar jag att fixa färdigt fika till ni andra med era gamla kvastar dyker upp ;)

Exklusivt byggnadsmatrial BORTSKÄNKES

Underhållsfritt, värme isolerande, fuktavvisande byggnads material till fågelbon skänkes, mot avhämtning. Finns i obegränsad mängd och i tre olika varianter, Vita Lusitanohår,
Vit Spinonepäls, Grå Schäferpåls.
Hämtas vid stall Risgränd.

RIDTERAPI

Efter att levt en period i en av livets uppförsbackar, är jag åter igen så oerhört tacksam över min lilla häst. Snart är dags för start av årets hett efterlängtade AR-träningar, Fröken Katrin kommer i april, vilket gjort mig lite frustrerad med växande prestationsångest, eftersom Q o jag inte tagit många "vettiga" steg under denna erbarmliga vinter. Efter vår flytt, har vi ganska långt till ridhuset, så jag har inte hunnit dit under vardagkvällarna. Alternativet har varit en fin liten ridplan som jag har ynnesten att få beträda när helst lusten faller på. MEN inom den akademiska läran är grunden i allt arbete, en avslappnad häst. Quartzo har inte hunnit få till nån riktig komfortzon där ännu, så träningen har varit ganska verkningslös.
Rymde hemifrån igår, skrittade bort till ridhuset. Det lilla ridhuset var tomt, så vi fick ha det alldeles för oss själva. Fick ett helt enastående träningspass, Quartzo var så lugn och avslappnad.
Vi hade ett "flow" jag sällan kännt. Alla s.k hjälper var helt överflödiga, tankens kraft räckte.
En ljuvlig stund tillsammans, då Quartzo bjöd upp till en underbar dans- en stund som skänker så mycket lycka och glädje. Bättre än all terapi i världen- vaknade som en ny väldigt nöjd o ödmjuk människa i morse, och detta dessutom en måndag- fantastiskt.
TACK MIN UNDERBARA PRINS!

I stället för helgens "rödtjut".....

Kan ni kolla på denna här. Det blir mycket billigare.

Fast förresten med ett glas i varje ben, kanske den blir still med sina fyra?

Värt ett försök?

VILKEN TUR....

Att man inte är en abborre!

Har fullt sjå att hålla reda på dom två ben jag begåvats med.
Var till sjukgymnasten igår efter lite ryggont.
Ännu en gång har det ena benet krympt??? den här gången med hela 3 cm.
Inte konstigt att man hamnar snett i sadeln.
Men han, sjukgymnasten har nått "hokuspockus" för sig, så efter några veckors, klämmande o knycklande på mig brukar det ordna till sig.
Fantastiskt hur komplext allt är i en kropp.
Man förstår ju varför en häst med nackproblem blir halt.

NÄMEN.........

Tänk att mitt lilla "gullefjun", har konverterat till krokodil!
Som hästägare vill man ju gärna tro att man har världens snällaste lilla häst, som är hygglig mot allt o alla. Lite löjligt, detta eviga för mänsklingande av hästar. Eftersom jag aldrig haft Quartzo i flock eller tillsammans med någon annan häst än Bruno, med undantag av en stor halvblods tjej som han genast började klättra på, så har jag egentligen inte haft en aning om hur ranghög/ låg han är.
Insikten har nu krupit på mig, mitt "lillhjärta" har visat sig vara en riktig diktator.

Han styr o han ställer han hotar, både fram o bak mot stackars Cappe som snällt viker sina öron, o flyttar på sig. Hans favoritsysselsättning är att stå o munhuggas med Ajpis, o det ser inge vidare trevligt ut, men peppar, peppar, ännu finns inga synliga skador.

Det här tror jag kan förklarar hans stress när vi rider ut med andra, han tar på sig ledarskapet o ska ha koll på allt. Han blir hysterisk om han inte får ha täten.

När jag rider ut ensam är han mycket colare, då får jag ta över ansvaret.

Hans "krokodilande" bottnar förstås i osäkerhet. En självsäker häst behöver ju inte spela ut hela sitt register. En bra flockledare behöver bara höja på ögonbrynen, eller åtminstone kasta en blick på de övriga för att dom ska förstå. Nu är ju min lilla häst lite "fullblodsöverdriven" i det mesta han företar sig, så då måste han ju "skrika" åt sina kompisar för att få dom att förstå. Sen är det ju faktiskt så, att eftersom han inte fått umgås med hästar tidigare håller han på att lära sig hästarnas abc nu, och det kommer nog att ta ett tag.