RIDTERAPI

Efter att levt en period i en av livets uppförsbackar, är jag åter igen så oerhört tacksam över min lilla häst. Snart är dags för start av årets hett efterlängtade AR-träningar, Fröken Katrin kommer i april, vilket gjort mig lite frustrerad med växande prestationsångest, eftersom Q o jag inte tagit många "vettiga" steg under denna erbarmliga vinter. Efter vår flytt, har vi ganska långt till ridhuset, så jag har inte hunnit dit under vardagkvällarna. Alternativet har varit en fin liten ridplan som jag har ynnesten att få beträda när helst lusten faller på. MEN inom den akademiska läran är grunden i allt arbete, en avslappnad häst. Quartzo har inte hunnit få till nån riktig komfortzon där ännu, så träningen har varit ganska verkningslös.
Rymde hemifrån igår, skrittade bort till ridhuset. Det lilla ridhuset var tomt, så vi fick ha det alldeles för oss själva. Fick ett helt enastående träningspass, Quartzo var så lugn och avslappnad.
Vi hade ett "flow" jag sällan kännt. Alla s.k hjälper var helt överflödiga, tankens kraft räckte.
En ljuvlig stund tillsammans, då Quartzo bjöd upp till en underbar dans- en stund som skänker så mycket lycka och glädje. Bättre än all terapi i världen- vaknade som en ny väldigt nöjd o ödmjuk människa i morse, och detta dessutom en måndag- fantastiskt.
TACK MIN UNDERBARA PRINS!