En suck av lättnad - flytten avklarad

Vill börja med att tacka Brunos ägare för att ni sålde den lilla sötnosen, nu när det visat sig att allt blir så mycket bättre för Q o mig. Visst kommer jag att sakna Bruno, men eftersom han flyttat till grannstallet är det bara att promenera bort o pussa på honom när suget blir för stort.
Det var med oerhörd spänning jag introducerade Q för hans nya kompisar denna makalöst varma fina lördag. Kunde snabbt konstatera att allt fortlöpte långt över förväntan.
Cappe o Quartzo ägnade första timmen åt att nogsamt studera, lukta o kolla upp varandra.
En liten stunds "tuppfäktning" vilket jag tror måste ingå i nya hästmöten, av löpte.
När mindre än två timmar gått stog grabbarna o kliade varandra. Gissa om jag blev lycklig?
Dagen fortsatte under stort lugn, ända till Quartzo fick höra Bruno gnägga i grannens stall.
Då satte den gamla Quartzo stressen in o han började springa som galning, skrikandes fram o tillbaka. Camilla hästar såg ut som fiollådor i sina ansikten för dom kunde ju inte alls begripa vad som plötsligt flög i den lilla vita. Till slut tyckte Cappe att nu får det vara nog! så han ställde sig helt sonika som en bromskloss i vägen för Quartzo, o han lugnade snabbt ner sig. Efter en stund återvände de vita tu sansat tillbaka till matserveringen Befarade att det skulle bli problem att ha Bruno så tätt inpå, men än en gång har jag befarat i onödan. I går kunde Bruno o Q se varandra. Dom ropade "tjena här är jag" o den andra svarade "va bra, jag är här" sen återupptog bägge sina sysslor att äta med sina nyblivna kompisar. Så det tycks inte heller bli något problem.
Även inne i det nya stallet har Q funnit sig till rätta. Han sover bredvid fina Ajpis på nätterna.
Lite stressmage i lördags, men några nävar mag&tarm, hjälpte upp det hela.
Allt verkar frid & fröjd, eller hur? men det finns ett stort kolsvart moln på himlen.
Camillas fantastiskt fina häst Ajpis, som har så mycket kvaliteter, både fysiska o mentala blev av ATG-kliniken i måndags efter att dom öppnat hans bakknä i princip utdömd. Camilla är förstårs förtvivlad o sånt smittar. Ajpis som bara är sex år, ska inte dö nu. Camilla försöker att greppa de halmstrån som finns för att hitta behandlingsalternativ, å jag hoppas o hoppas att hon ska lyckas. Ajpis går i en i en liten sjukhage som gränsar till de vita, han står där så himla snällt o blir underhållen av två pajaser som funnit varann.