Akademisk Helg

Likt tussilagon dyker Fröken Katrin upp, och en underbar känsla av vår infinner sig.
Redan vid 8-snåret satt jag till häst både lördag o söndag för att skritta bort till Lögdö Bruk. Kallt men så härligt, ni vet "morgonstund har guld i mund", vi stannade o "pratade" med rådjur, tranor och canadagäss.
Eftersom vintern har varit bökig och besvärlig för Quartzo o mig var vi väldigt ringrostiga, när det var dags för oss att äntra träningsplanen. Både Q o jag var lite spända. Efter att ha "fibblat" runt en stund sa fröken att nu får du återgå till ha tyglarna i en hand- huva, tycker att det är besvärligt men efter att provat en stund märkte jag att det var ok. Ni vet hur det är man vill så mycket och gör alldeles för mycket. Med tyglarna i en hand stör jag Quartzo mycket mindre.
Pass 2 satt Katrin upp och kände lite på min fina häst, hon kunde snabbt konstatera att han har mycket saker för sig, han tappar böjning, han tappar ställning, man får hela tiden påminna honom om var man vill ha honom. Lusitanon är som hundarnas Border Collie, behöver mycket stimulans och sysselsättning, och är fulla av egen uppfinnings rikedom, man måste hela tiden förekomma om det ska bli rätt.
Lördagen bjöd på minst sagt växlande väder, regn, snö, sol, hagel och åska!!!
Söndagens träningspass gick bättre, några steg i emellanåt var underbara, och jag behöver inte mer för att bli himlastormande lycklig, då vet jag vad jag ska leta efter och vad vi ska träna på.
Två stora problem har jag, jag vet inte om jag kan skylla på åldern, men jag har så jäkla dålig tajming. Om man ska ge hästen en signal ska det ju ske i alldeles rätt sekund. Upplever att det tar en kvart innan min tröga hjärna hunnit skicka signalerna ut till rätt ställe i kroppen, och då är ju liksom chansen att inverka över.
Mitt andra stora aber är att få med min kropp till vänster, då Quartzo har samma problem, blir problemet dubbelt. Så skolorna blir lite vingliga.
En jätterolig och inspirerande helg har det varit. Så kul att få umgås med likasinnade i två hela dagar. Quartzo har skött sig exemplariskt tänk att jag kan stå med honom lös ute, ta av grimman, tränsa och sadla,och han bara står där så lugn och fin, det tror jag ingen som känner honom hade trott att han skulle fixa för några år sen. Är alldeles mjuk i magen av tacksamhet för den hästen, det är vår och jag känner mig så förälskad i min lilla prins.