Att rida är inte lätt.....för mig i alla fall

För mig är ridning ett sätt att umgås med hästen, vi fostrar varandra.
Drömmen hägrar, att en dag när vi verkligen kan lita på varandra o Q har vant sig med sin börda på ryggen, kunna rida både träns o sadellöst.
Men, nu är ju inte hästar av naturen skapt att bära en ryttare på ryggen genom livet.
För att få en stark, atletisk o smidig häst som med stolthet orkar bära omkring mig även på ålderns höst, tycker jag att jag måste tala om för min häst hur han på bästa sätt ska bära mig.
Som Ar-tant finns mina grundtankar om att ryggen måste höjas, vikten ska komma in till tyngdpunkten. Hästen måste lära sig att bära vikt på sina bakben o länga sin överlinje, framförallt längning vid manken för att räta ut halsen, o på så sätt undvika ihopdragna muskler.
jag vill att min häst bär i lång, låg form för att kunna slappna av.
Stångbettet inverkar kraftigt på hästens nacke, så en förhållning på tygeln innebär att jag ber hästen sänka sitt huvud o länga sin hals. Ungefär på samma vis som parellitanterna genom grimskaftet, ber om sänkning. För den oinvigde kan det säkert se ut som om jag ibland sitter o tjuvhåller i tygeln, men då handlar det bara om att hästen inte är redo för sänkningen, det kan ju bli väldigt jobbigt för hästen att jobba på det här viset. Likt oss människor på gymet kan det gå väldigt tungt i slutet av träningspasset, men med lite peppning orkar man några reps till.
Så snart hästen är villig, kommer belöningen, eftergiften o sytrådsfin kontakt återetableras.
Quartzo har väldiga problem med sin galopp, många av de spekulanter som provred honom på Helmers, tappade totalt intresset för honom efter några galoppförsök.
Vi har tränat intensivt med detta, o från att för nått år sedan inte kunnat galoppera mer än 2-3 steg innan han slängde ut baken eller korsgaloppade,(vilket jag tror härrör ifrån tjurfäktnings träningen) har han bjudit på fin avslappnad galopp.
Men, men, efter 2. mån träningsuppehåll är vi tillbaka på ruta ett, o det gör ingenting vi har ingen brådska någonstans. Får försöka stärka upp honom i skolorna igen. En panikartad galopp med höjt huvud o sänkt rygg är inget att stå efter. Det här blev lite rannsakan, o funderande efter att ha tittat på Nypans blogg, där det finns några minuter ifrån vårt sista ganska bedrövliga träningspass. Jättenyttigt även om självinsikt svider ibland, Jättemycket Tack Nypan! Synd att ert besök blev så kort.
Hoppas jag snart får se er igen.