OOOPS here we go again...

Har lyckats övertala mig, att rida Quartzo ute varje dag trots viss skepsis.
Igår kväll hakade vi på våra stallkompisar Bruno&Anders, ut på promenad i snöyran.
Alla verkar döless på allt snöande, men jag måste tillstå att det var riktigt mysigt med all snö. Misstänker att jag njöt lite extra eftersom snödjupet gav hästarna ett visst motstånd i deras sprittande ben. Vi skrittade runt på vägar o i skogen under drygt en timme. Quartzo gick nästan hela tiden på lång tygel. Han gjorde några skutt,(vilket är väldigt oskönt för mina oläkta revben) när en tant med snölasse dök upp bakom en snödriva, o när en snöslunga kom lite för nära. Men på det hela taget skötte han sig exemplariskt min lilla prins. Jag kände mig så nöjd o slappnade verkligen av när vi var nästan hemma. DÅ hör jag hur Bruno (som alltid släpar en 100 m. efter Q) kommer i vild sken bakom oss, jag hör Anders vråla : nu kommer.........
Hjälp!Vadå? ett ufo, en dinosaurie, eller nåt annat alldeles livsfarligt.
Hann tänka: shit, jag måste av. Tankeläsare som Quartzo är, behövde jag inte anstränga mig, med all kraft såg han till vara mig behjälplig.
PANG så låg jag där på backen igen. Den här gången tackar jag den usla snösvängen för att jag landade mjukt. Inget brutet, den här gången. På väg uppför backen till stallet, vägrade hästarna o då förstod vi att det var de f.....de älgarna som stryker omkring i våra revir, som skrämde vettet ur hästarna. I kväll ska jag sjunga högt på vår kvällsritt o då lovar jag att alla älgar kommer att sticka all världens väg.